Nu när jag fått reda på att Justin skulle lämna mig i sex månader, mådde jag riktigt dåligt av det. Tänk om vi inte klarar oss. Tänk om jag inte klarar mig, han ska vara långt borta från mig i sex månader. Jag kommer knappt att få höra hans röst på hela den tiden, vilket göt att jag redan nu känner ett sting av längtan, även fast han låg precis bredvid mig.

- Vad tänker du på? Frågade Justin som låg jämte mig i sängen och pillade i mitt hår.

- Oss...

- Vi kommer klara det, vi behöver bara tro på det så kommer det gå.

Justin tryckte mig närmare honom och pussade mig på pannan.

- Jag hoppas att du har rätt. Sa jag och tryckte mina läppar mot Justin’s.

Mitt i kyssen hörde jag dörren öppnas och där stod Brian helt och hållet generad.

- Vill ni vara med och..? Okej kanske inte. Började Brian, men när han såg vad vi höll på med gick han ut ur rummet.

Stackars Brian, han måste känna sig fullkomligt utskämd nu. Justin skrattade för full hals. Jag fnittrade till och gick ut till Brian’s rum där han satt vid sin dator.

- Vad skulle du säga? Frågade jag Brian, som såg väldigt, väldigt uttråkad ut.

- Jag tänkte fråga ifall ni ville spela spel, eftersom att jag har så tråkigt. Men ni verkade upptagna.... så jag lämnade er ifred.

Brian var fortfarande lite rosig på kinderna, men de blev rödare och rödare igen.

- Det är inget att skämmas för Brian. Du förstår när du är i min och Justin’s ålder. Sa jag och klappade honom lugnt på axeln.

Brian hann inte svara innan Justin kom ingående.

- Vad var det du ville Brian? Frågade Justin och log stort, inte alls generad över vad som nyss hänt.

- Undrade om ni ville spela spel. Upprepade Brian och skiftade blicken mellan mig och Justin.

- Så? Vill ni spela något? Fortsatte Brian och hans blick fastande på mig, som om jag skulle säga någonting eftersom att det började bli lite pinsam stämning här inne, men Justin hann faktiskt före denna gången.

- Ja, men bara ifall jag vinner någonting. Sa Justin och log självsäkert mot mig.

- Som vad? Frågade jag och höjde på ögonbrynen.

- Ifall jag vinner, vill jag ha en kyss av dig Joelle.

- Självklart. Det får du även ifall du vinner eller förlorar.

Jag gick fram till honom och han tog tag om min midja och drog mig till sig. Precis när vi skulle kyssas, släppte han mig.

- Men då blir det ju inte kul älskling. Antingen vinner man storvinsten eller förlorar. Och för min del är du min storvinst.

Han pussade mig på kinden innan han vände sig mot Brian igen, som stod i ett hörn och kände sig besvärad.

- Ska vi sitta nere eller?

- Ja, jag antar det.

Vi gick ner till köket och började spela något spel som Brian plockat fram. Det har i alla fall vart hans favoritspel sedan han var riktigt liten. Jag kommer ihåg när jag, mamma, pappa och Brian satt på verandan en dag och spelade hela dagen. Från morgon tills kväll. Vi hade så roligt, det var då vi fortfarande var en familj. Jo, vi är en familj fortfarande. Men det är inte samma sak längre, när jag och Brian är hos pappa eller mamma, saknar vi alltid den andra och devirse.

- Yes! Jag vann igen! Ropade Brian och log stort.

- Fuskare. Utbrast Justin tjurigt och kastade korten på bordet.

- Inte då!

- Haha, det är bara ett spel. Sa jag och skrattade högt.

- Nej, det är vinna eller försvinna...

Både Brian och Justin ville köra en gång till, men eftersom att Brian vinner hela tiden blir Justin sjukt tjurig eftersom att han är van vid att vinna.

Efter några ytterligare spel, som Brian vann, slutade vi spela och vi gick skilda vägar. Brian in på sitt rum och jag och Justin in på mitt. Vi la oss på min säng, tätt intill varandra.

- Är du trött? Frågade Justin precis när jag gäspade stort.

- Nej. Mumlade jag och fick tvinga mig själv att hålla ögonen uppe.

Det här kommer bli en lång natt. Kom jag fram till när jag var nära på att ta tillfället i akt och blunda några sekunder.

- Du behöver sova älskling. Jag stannar tills morgonen, det är lugnt, du kan sova en stund. Jag väcker dig när jag ska gå, knappast att jag tänker gå utan att säga hejdå till den som betyder mest.

- Jag vill inte sova bort vår tid tillsammans. Det är helt otroligt, vi kommer inte träffas på ett halvår.

- Jag vet, det är mycket. Mumlade Justin och tryckte mig närmare honom, så att jag fick lägga mitt huvud på hans varma bröst för att det inte skulle komma ikläm. Men det gör ingenting, det är bara mysigare så här.

- Jag älskar dig.

- Jag älskar dig också.

Trots att jag låg i Justin’s armar kunde jag inte hjälpa känslan som kom krypandes. Justin kommer vara borta imorgon, borta i ett helt halvår. Hur ska jag klara mig utan honom utan att allt kommer bli fel? Utan han i närheten kommer jag hamna i jobbiga och konstiga situationer som jag annars inte kan komma ut från om det inte är för honom. Det kommer ut bilder på mig och Justin dagligen. Jag kan bara inte förstå hur dom kan få tag på sånna, personliga, bilder. Men vad kan man vänta sig? De är pressen, de snokar i folks liv utan att bry sig ett skit om det. Även fast jag stretade emot, föll mina ögonlock och jag somnade i Justin’s famn.

När jag vaknade morgonen efter, letade jag med handen efter Justin’s varma kropp som skulle legat precis bredvid mig. Det tog ett tag innan jag förstod att han inte låg där. Jag var helt ensam, och Justin hade åkt för länge sedan.