Det tog en stund tills han svarade.

- Så fort jag åker så är du med George, toppen!

- Nej det var absolut inte så! Hans familj bjöd in oss till en middag ikväll, men tro mig. Jag ville där ifrån mer och mer för varje sekund som gick.

Jag tystnade och tänkte. Ska jag berätta att han tänkt kyssa mig? Han förtjänar att veta, men jag vet inte vad han kommer att göra isåfall. Jag bestämde mig för att uteslutna just den lilla detaljen.

- Tro mig, jag led hela kvällen. Sa jag så övertygande jag kunde, eftersom att det är sant.

- Är du säker på att det bara var en middag?

- Ja Justin, vi kom hem för någon minut sen bara.

- Okej, varför skulle du ha någon andledning till att ljuga för mig? Det skulle ju du aldrig göra mot mig.

- Nej. Sa jag och log, det skulle jag aldrig kunna.

- Hur har du det där borta i England då? Frågade jag och bytte samtalsämne.

- Förutom att jag saknar dig väldigt mycket... är det väll bra antar jag. Det är precis som vanligt, jobb, jobb och jobb.

- Aw, jag saknar dig också. Har du haft någon konsert ännu?

- Inte än, men jag har en imorgon kväll.

- Jaha okej. Vad kul.

- När var det Selena skulle komma?

- Hon kommer på lördag, tror jag.

- Okej. Men mamma ropar jag måste dra. Jag älskar dig
.

- Älskar dig också.

Vi lade på och jag bestämde mig för att sova. Jag var väldigt trött och klockan började närma sig tolv, så det var inte så konstigt.

Under dagen efter så var jag som en vandrande zombie. Jag hade inte fixat mitt hår, så det stod åt alla håll och kanter, och jag hade absolut inte vart ute idag. För det första är det för kallt, och sen orkar jag inte heller. Hela dagen kände jag en stor saknad djupt inom mig, hur ska detta gå för mig? Ifall jag blir så här varje gång han är borta från mig? Jag höll precis på att kolla på tv när mamma kom hem från jobbet.

- Hej gumman. Sa hon och pussade mig på pannan.

- Hej.. Mumlade jag och riktade min uppmärksamhet mot skärmen igen.

- Hur mår du? Frågade hon och tittade bekymrat på mig.

Jag vände mig mot mamma igen och log, ett fejk, men vadå? Hon kan väll inte se skillnad? Jag vet att hon bara vill mitt bästa, men ibland orkar jag bara inte med henne.

- Jag mår bra.

- Joelle, är du säker på det gumman? Frågade hon och satte sig bredvid mig, med ytterkläder på och allt.

- Jadå...

Jag hatar att ljuga för henne, men jag vill inte att hon ska oroa sig för mig.

- Hmm, du vet att du kan prata med mig va? Frågade hon och log innan han klappade hårt på mitt lår.

- Nä, vet du vad? Ska vi inte ta och baka?

Jag tittade förvånat på henne men nickade sedan, jag gör allt för att tänka på annat en liten stund.

Senare på kvällen satt jag uppkrupen i mammas knä, med en kaka i handen. Jag och mamma hade bakat hela eftermiddagen, jag blev verkligen jätte nöjd över dom jag gjorde. Jag hade ju såklart råkat bränna några och så, men dom som blev bra var jag verkligen nöjd över, eftersom att dom var så goda.

- Joelle, imorgon kan du och jag ha en shopping dag då? Jag tar ledigt från jobbet, och så shoppar vi mycket. Sa mamma och log.

- Ja, Det ska bli jätte kul.

Jag och mamma satt och prata,och var väldigt skönt att ha någon som finns där, när man behöver det.

Kapitel 49, vad tycker ni. Det kanske inte hände så mycket men det är bara ett mellan kapitel om man säger så :) Kapitel 50, kommer snart.