Flera veckor senare

Tiden utan Justin har vart oförklarig. Jag har för det mesta suttit i mitt rum och tjurat. Och till och med i skolan sitter jag ensam och ignorerar Hope, Julie och Sophie eftersom att de vet om min relation med Justin. Fast jag måste säga att jag är imponerad på dom, jag trodde att dom skulle skvallra för hela världen på en ynka sekund. Men så blev det ju inte, och det är jag jäkligt glad över. Han har ringt mig oavbrutet de här veckorna, men jag har såklart inte svarat. Jag vill inte höra hans små förklaringar om varför han gjorde som han gjorde, jag är sårad. Jag är så sårad att jag gråter över honom ibland på nätterna, vilket är lite besvärligt. Mamma eller pappa kan vakna och då kommer dom in i mitt rum och så sitter vi där i flera timmar och försöker reda ut det här, även fast jag är som en mussla och håller min käft stängd. Mamma tittar hela tiden på mig som om jag är sjuk och pappa går runt med en bekymrad min hela dagarna. Jag vill absolut inte att detta ska gå ut över mina föräldrar och kompisar, men jag kan bara inte hjälpa det. Dom påminner mig för mycket av honom hela tiden. Det känns som om jag vart utan honom i flera år, även fast det bara gått någon månad eller så. Enda sedan Selena var här och jag ringde till Justin, har jag inte pratat med honom eftersom att jag inte svarar när han ringer eller smsar.

- Joelle, du kan väl äta lite? Sa mamma och kom in i mitt rum.

- Jag är inte hungrig... Sa jag och vände mig om.

- Du har knappt ätit på dom senaste veckorna. Gumman jag förstår om du är ledsen, men du kan väl äta lite?

- Nej, jag är inte hungrig.

Mamma suckade och gick ut ur mitt rum. Jag vände mig om i sängen, och somnade.

Jag vaknade nästa morgon klockan halv sju.Det känns inte bra att vakna halv sju en lördags morgon. Men jag suckade och gick upp ändå, jag kunde inte somna om. Jag gick in i duschen, eftersom att jag kände att det behövdes. Jag duschade länge, och när jag var klar tog jag på mig ett par grå mjukisbyxor och en vit långärmad tröja till. Jag orkade inte göra något speciellt idag, jag skulle säkert bara sitta hemma. Jag gick ner till köket, tog en macka och lite mjölk. Jag åt ganska fort och sen gick jag tillbaka till mitt rum. Jag lade mig i sängen.

Lite senare satte jag på datorn och kollade runt lite. Jag ville sen se en film. Det fick bli Cindrella story. Ganska gammal film, men lika bra varje gång man ser den. Chad Michael Murray ser ju väldigt bra ut om man säger så.

Av att kolla på film blir man väldigt trött även om man inte tror det. Jag somnade i mitten av filmen, och vaknade av att mamma kom in i mitt rum.

- Du har besök. Sa hon och log lite.

- Mm. Mumlade jag och gick upp ur sängen.

Jag kollade mig i speglen innan jag gick ner. När jag kom ner till hallen stod ingen där.

- Han är i köket... Sa mamma och kom bakom mig.

“Han” ? Var det en han som var här. Det var inte svårt att gissa vem det var. Att veta att han fick komma in i vårat hus. Mamma och pappa vet hur mycket han har sårat mig.

- … Ja, jag förstår. Det är därför jag är här. Hörde jag Justin säga till pappa.

Bara av att höra hans röst rös jag till. Det rann ner en tår för min kind. Det här kommer bli jobbigt. Jag tog ett djupt andetag innan jag gick till köket. Justin vände sig om och jag såg in i Justin’s bruna ögon för första gången på över en månad...