Jag kollade ännu en gång chockat på Justin.

- Haha, ta det lugnt. Jag menade i framtiden. Sa Justin och skrattade.

Luften åkte ur mig i en lättad suck. Vad rädd jag blev där, jag trodde han menade nu. Vi har typ känt varandra i två månader och han snackar redan om barn. Jag stannade upp log. Jag tror det är Justin jag vill leva med tills jag blir gammal, det är vad jag tror nu i alla fall. Jag är ju bara 16 år, jag har ett långt liv framför mig.

- Vad är det? Frågade Justin och log förvånat mot mig. Varför stannade du?

- Nej det var inget. Sa jag och log stort.

Jag tog tag i hans hand igen och kramade den hårt.

- Jag älskar dig.

- Jag älskar dig med. Sa Justin och pussade mig rakt på munnen.

Jag log stort och kramade om honom. När jag var i hans armar kände jag mig äntligen trygg, trygg efter att ha varit så ensam, så förvirrad i flera veckor nu. Jag öppnade ögonen och stelnade till.

- Justin... Började jag och släppte honom.

- Vad? Frågade han och vände sig om.

- Akta...

- Vad? Det är inget här Joelle. Sa Justin och tittade sig omkring för ungefär tredje gången.

- Jo! Ställ dig här!

Justin tittade på mig en stund innan han gjorde som jag sa. När han ställde sig med ryggen mot mig stelnade jag till igen. Det satt en stor spindel på hans rygg, som jag stirrade på. Jag hatar spindlar över allt annat, de är så äckliga.

- Det är en spindel, akta dig. Sa jag och backade undan.

- Menar du allvar? Vart? Frågade Justin och log ironiskt.

- Ja, den är värsta stor! Jag vägrar att ta bort den! Skrek jag och backade ännu ett steg.

Justin började att gapskratta och letade med sin hand på sin rygg. Därefter vände han sig mot mig och log ett hemligt leende.

- Nej Justin, du skulle bara våga! Skrek jag och började springa iväg på gatan.

När jag vände mig om såg jag att Justin hade börjat att springa efter mig, så jag försökte öka på stegen lite extra. Men Justin är snabb, så han hann ikapp mig. Han höll fast mig med ena handen och höll spindeln framför ögonen på mig med den andra. Jag skrek och försökte desperat rycka mig loss. Det gjorde ingen skillnad, utan istället hårdnade Justin´s grepp om mig.

- Neeeeeeej! Skrek jag när han tänkte lägga den på mig.

Jag ryckte mig loss och började springa, men jag stannade till när jag märkte att det var flera stycken som stannat för att titta på oss. När Justin kom ikapp mig för att trycka upp spindeln i mitt ansikte igen, tjöt jag till.

- Justin, det är folk som tittar! Viskade jag och nickade mot en gumma som stod och förskräckt höll sig för munnen.

Justin stannade upp och tittade sig omkring. Han började flina och vände sig sedan mot mig.

- Haha, oj. Hoppas ingen tog illa upp av att vi stod här och skrek. Sa Justin och släppte spindeln på marken.

- Så får du inte göra igen Justin, jag hatar spindlar. Viskade jag när vi börjat gå igen.

- Haha, då SKA jag ju göra det igen.

Vi stannade upp igen och Justin kysste mig passionerat. Mitt i stundens hetta hostade någon precis bredvid oss. Vi båda stannade till och tittade förvånat upp. Där stod ungefär 15 tjejer och gav mig bitchblickar medans de, förälskat, tittade på Justin. Jag stod fortfarande helt stel och väntade på vad de skulle göra, om de bara skulle stå där och tittade på oss. Det var en flicka, lite yngre än mig, som bröt tystnaden.

- Kan jag få din autograf? Frågade hon vänd mot Justin.

- Självklart. Sa Justin och log ett stort leende.

Tjejerna bildade en cirkel runt honom och puttade bort mig från Justin. Han märkte såklart inte det, eftersom att han var i full gång med att skriva och ta kort.

Jag ställde mig en bit ifrån och tittade på dom. Då och då vände sig tjejerna sig om och hånlog mot mig. Då suckade jag varje gång och vände mig ifrån. Jag ska inte låta dom komma till mig. När Justin var klar trängde han sig bort från tjejerna och fram till mig, där jag stod i min ensamhet. Han log mot mig och tog mig i handen, klart och tydligt, för att alla tjejerna skulle fatta att jag var med honom och därför skulle de respektera mig. Det verkade funka, eftersom att de började att skingra sig, efter att ha bitchblickat mig en sista gång.

- Vart vill du gå? Frågade Justin och log.

- Vi kan ju gå tillbaka till dina underbara fans. Sa jag ironiskt och himlade med ögonen.

- Vad har dom gjort nu? Sa Justin och stannade.

- Det kallas bitchblickar... Man brukar få det när någon är avundsjuk, eller så.

- Haha, det klart dom är avundsjuka på dig. Du är ju ihop med mig. Sa Justin och log stolt.

Jag puttade till honom lätt i sidan och vi började gå igen. Vi hann gå en bit tills jag får se George komma mot oss. Han såg förbannad ut.