Jag vände mig mot Justin igen och log.

- Du hade inte behövt göra det här för mig. Jag blir glad bara du är i min närhet.

- Jag ville göra det här för dig, du och jag förtjänar att ha lite ensam tid tillsammans.

- Okej, men jag säger bara att.... Började jag, men Justin avbröt mig.

- Nu går vi in.

Justin skrattade och han tog mig i handen medans vi gick på den smala landgången. Jag kramade hans hand hårdare när jag tittade ner i det svarta, djupa havet. Han märkte det för han lyfte sin andra hand och placerade den på min axel, som för att säga att han finns där och att det inte ska hända någonting. När jag tog första steget in till båten stannade jag upp och snurrade runt. Det var hur stort som helst, och jätte fint. Herregud, kan fortfarande inte fatta att han gjorde det här för mig.

- Är det fint eller? Jag och Scooter åkte och tittade på många olika båtar förra veckan, men vi valde denna för att vi trodde att du skulle tycka att den var perfekt. Hade jag rätt eller? Frågade Justin och flinade mot mig innan han la armen om mig.

- Ja, den är mer än perfekt. Det här är perfekt, du och jag. Sa jag och kysste honom.

- Det håller jag med dig om, men vi blir mer perfekta om vi får i oss lite mat. Ska vi ha sällskap till restaurangen? Frågade Justin ironsikt och höll fram handen, nu låtsas han vara gentleman också, fast det är han ju.

- Ja, det kan du få. Sa jag och tog hans hand i min.

- Är det bara du och jag? Frågade jag när vi gått en bit, och för varje steg jag tog var jag tvungen att stanna och titta mig omkring, det är så stort!

- Kenny är med, men bara för säkerhetens skull. Vi kommer inte ens märka att han finns med, förutom om det händer någonting såklart.

- Bra, men är inte kaptenen med också?

- Och kaptenen, självklart.

- Det var la bra, annars hade du eller jag fått styra båten ju.

- Aldrig att jag hade låtit dig köra, du hade bara kört in i någonting. Sa Justin ironsikt och pussade mig på pannan.

- Haha, tack älskling, så snäll du är.

- Visst är jag? Sa han precis när vi kom in i en stor sal, med massa bord och till och med en liten scen som var placerad lite längre bak i rummet.

Vi satte oss vid ett stort bord mittemot varandra. Maten stod redan framserverad, och det såg riktigt gott ut.

- Det är bara att börja. Sa Justin och log.

- Tack.

Jag lade upp mat på tallriken och började hugga in.

När vi hade ätit upp och pratat lite till, bestämde vi oss för att Justin skulle visa mig runt. Vi gick förbi en pool, som var lika stor som mitt hus, och stannade sedan i vad som såg ut som en bowlinghall. Hur kan allt sånt här få plats i en båt? Jo, båten är stor, men fortfarande.

- Ska vi spela bowling? Frågade Justin och log lurigt mot mig.

- Visst.

- Har du kört förut?

- Ja, vem har inte?

Jag har inte kört så mycket och jag kan inte säga att jag är bra på det, men jag har fortfarande spelat.

Justin skrattade gulligt och vi tog på oss sånna roliga och konstiga bowlingsskor, som man behöver för att inte halka på banan.

- Du får börja. Sa Justin, som just satt sig i en soffa bredvid banan.

- Okej

Jag tog upp ett rosa klot och gick fram till toppen av bowlingbanan. Jag kastade iväg klotet och den gick i rännan direkt.

- Jag trodde du sa att du har spelat förut. Sa Justin och log mot mig.

- Ja, men jag sa aldrig att jag var bra på det.

- Nej det förstås.

Jag kastade mitt andra kast och fick ner fyra. Det blev jag väldigt glad över, så jag hoppade ett litet glädjeskutt. När det var Justin’s tur satte han en strike direkt, så typiskt killar att vara bra på alla sporter.

- Yes. Sa Justin och log stolt.

- Du behöver inte skryta. Sa jag först allvarligt, men bröt sedan ihop till ett skratt.

- Jag kan hjälpa dig om du också vill göra en strike.

- Jag behöver inte hjälp. Sa jag malligt och tog det rosa klotet igen.

Jag kastade iväg klotet och precis som förra gången, åkte den i rännan igen. Suck.

- Säkert att du inte behöver hjälp? Frågade Justin och skrattade.

- Kan du inte bara hålla käft?

- Haha som du vill babe.

Jag skakade på huvudet och körde igen. Jag fick inte ner någon den här gången heller. Nu börjar jag bli riktigt tjurig, jag har alltid varit en dålig förlorare. Justin skrattade så mycket att han höll på att kissa på sig, så jag gav honom en sur blick, vilket gjorde att han skrattade ännu mer.

Efter att vi hade spelat i två timmar ville vi inte spela mer, eller rättare sagt ville jag inte förlora mer. Justin ville spela mer, men inte jag. Justin hade nästan fått strike varje gång, medans jag blev glad när jag bara fick ner en.

- Är du trött älskling? Frågade Justin och log.

- Så där. Sa jag och Justin lyfte upp mig. Vad gör du? Utbrast jag och skrattade.

- Du har inte sett det bästa rummet ännu.

Justin gick upp till andra våning i båten och stannade precis utanför en dubbeldörr. Han öppnade dörren, utan att släppa ner mig. Men när jag såg vad som fanns inuti, var jag bara tvungen att göra så att han släppte ner mig. När jag landade på fötterna, gick jag längre och längre in i rummet. Det var ett stort sovrum, med en dubbelsäng i mitten som fullgjorde hela rummet. På överkastet låg det rosenblad utspridda.

- Vad fint, det här blir nästan för mycket Justin. Har du gjort det här? Frågade jag och satte handen på brösten, som för att lugna ner mig lite.

- Ja, tycker du om det? Frågade Justin och närmade sig sakta.

Jag kunde inte svara, så jag nickade bara. Han log stort och kysste mig. Han lyfte upp mig igen och snurrade ett varv innan han lade ner mig i sängen.

- Jag älskar dig, vet du det? Viskade han och tryckte sina mjuka läppar mot mitt öra.

- Ja, jag älskar dig med. Mer än du kan ana.

- Det är det här jag älskar med dig Joelle. Du är ärlig och gör så att jag får en konstig känsla i magen hela tiden, en bra känsla. Jag vet att det låter töntigt att killar får fjärilar i magen men... Började Justin, men jag avbröt honom med en kyss.

- Det är perfekt att du får fjärilar i magen, för det får jag med varje gång jag ser, rör och tänker på dig.

- Så du får det nu? Frågade Justin och fingrade lite på min kind och tittade djupt in i ögonen på mig.

- Nej.

- Så du menar att du inte känner så längre eller vadå? Du sa ju det för en sekund sen. Sa Justin och jag märkte att han blivit lite tjurig på rösten.

- Jag fick inte fjärilar i magen nu, eftersom att jag har haft det enda sedan vi träffades Justin.

Justin tittade in i mina ögonen igen och log ett försiktigt leende.

- Åh...

Vi kysstes mjukt, men det övergick snabbt till ett hetsigt hångel.

Det var kapitel 82, visst skulle man önska att man var Joelle? Hahah :D Ett väldigt långt kapitel bara för er guys! Kram Cissi och Hanna.