Chapter 11- Mom Trouble


Jag satte mig upp och tittade mot dörren, där mamma stod.
- Åh, hej mamma. Hörde inte att du kommit. Sa jag och reste mig upp.
- Jag kom precis. Sa mamma och höjde på ögonbrynen när hon såg hur Justin reste sig och gick fram till oss.
- Åh, hej Mrs. Winston, jag är Justin. Sa Justin och räckte fram handen mot mamma.
Mamma tvekade innan hon tog Justin´s hand och skakade den långsamt.
- Kalla mig Alexa. Sa mamma och log.


- Selena! Vart är du? Ropade plötsligt mamma högt, och började leta med blicken.
- Hon är inte här, hon mådde inte så bra, så hon gick tillbaka till stugan. Sa Justin och tittade på mig.
Mamma mötte min blick och rynkade på ögonbrynen.
- Varför är du här då? Frågade hon och tittade på Justin.
Justin blev tyst och tittade ner i golvet.
- Jag kände mig ensam, och jag kunde inte sova... Så Justin var snäll och kom över. Sa jag och log mot Justin som vänt blicken mot mig.
Mamma skiftade misstänksamt blicken mellan Justin och mig, medans jag försökte se så oskyldig ut jag kunde.
- Jaha, men nu är jag i alla fall här, så Justin du kan gå tillbaka till din stuga. Muttrade mamma och gick in på toaletten.
När mamma stängde dörren till toan vände jag mig mot Justin och såg nervöst på honom.
- Tänk om det hade vart Selena, Justin. Vi kan inte hålla på så här.
- Jag vet, men det är ju svårt... Vi får komma på något, sa Justin och log mot mig.
- Japp, men ses vid frukosten imorgon då.
- Ja det gör vi.
Justin gick mot den lilla hallen och tog på sig sina skor och sin jacka.
- Hejdå, syns vid frukosten imorgon då.
- Ja, hejdå.
När Justin gick ut gick jag och satte mig i soffan. Plötsligt kom mamma kom ut ur badrummet.
- Så vad gjorde du och Justin då? Frågade hon och satte sig i jämte mig i soffan och tittade tveksamt på mig.
- Vi snackade bara lite, sa jag och hoppades att hon skulle tro mig.
- Joelle, man ser på dig att du ljuger. Det är Selenas pojkvän och hon är din kusin.
Det var då det brast för mig, jag kan aldrig ljuga för mamma, hon genomskådar mig hela tiden.
- Mamma jag vet! Men jag vet inte vad ska jag göra! Jag brast ut i tårar samtidigt som mamma gav mig en kram.
- Gumman lilla. Du måste prata med Selena.
- Nej, mamma det kan jag inte.
- Joelle, vad ska du göra?
- Ja vet inte, mamma snälla, hjälp.
- Gå och lägg dig, det känns säkert bättre imorgon, okej?

Jag gjorde som mamma sa och gick och lade mig. Jag somnade väldigt fort, och sov väldigt skönt hela natten.
- Joelle... Hörde jag mamma säga, och hon puttade löst på mig.
- Mmmm.... Mumlade jag som svar, eftersom att jag fortfarande var väldigt trött.
- Selena är här...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0