Chapter 28- Cry Baby Cry


Justin’s Perspektiv


När jag såg att Joelle kom in i mitt rum blev jag både glad och ledsen. Jag ville så gärna bli vän med henne igen, men det hon gjorde...

- Justin... Jag är jätte ledsen, sa Joelle och jag märkte att hon börjat gråta.

Jag kunde inte se henne gråta mer, det känns som jag gjort tillräckligt. Jag lade datorn på ett litet bord jämte mig och flyttade mig lite åt sidan i sängen.

- Lägga dig här. Viskade jag så Joelle hörde, och hon lade sig tvekande ner jämte mig.

Jag la över täcket på henne och lade min arm över henne. Joelle började gråta ännu mer, så jag drog henne ännu närmare mig.

- Snälla Joelle gråt inte. Vi glömmer det här okej? Sa jag och pussade Joelle på pannan.

- Okej tack. Jag ångrar det sjukt mycket. Sa hon och kollade upp, så att jag mötte hennes blick.

- Jag älskar dig, glöm aldrig det.

- Jag lovar. Jag älskar dig också.

Joelle vände sig om, och jag tror hon somnade efter ett tag, eftersom att hennes andning blev tyngre och tyngre.

Jag hörde att Grenade börjat spelas, så jag gick upp ur sängen, och mot Joelle´s telefon. Jag tvekade innan jag klickade på svar knappen.

- Hej, det är Justin, på Jolles telefon.

- Åh hej Justin, det är Alexa, Joelle´s mamma. Vet du var Joelle är? Vi är verkligen jätte oroliga, hon försvann för ganska många timmar sen utan att säga vart hon skulle gå. Och min mamma, Joelle´s mormor, sa att hon sprang ut genom dörren efter att ha gråtit i hennes famn ett tag. Så, jag undrar bara om du har hört av henne på något sätt?

- Hon... är är hos mig, ni behöver inte oroa er. Vill ni att jag ska köra hem henne? Frågade jag och hoppades på att hon skulle säga nej, men så blev det ju inte.

- Åh, ja det skulle vara snällt om du kunde. Tack så mycket Justin. Ha en trevlig fortsättning på julen.

- Då gör jag det. Detsamma och hejdå, Mrs Wintson.

Jag la mobilen där den legat innan och gick och la mig bredvid Joelle. Jag pussade henne lätt på pannan, vilket gjort att hon vaknade till.

- Vad är klockan? Mumlade hon och gäspade stort.

- Snart halv nio, din mamma ringde innan. Hon vill att jag kör hem dig.

- Jaha, okej.

Joelle sträckte på sig, och gick trött upp ur sängen. Hennes hår står åt alla håll vilket gjorde att jag fick ett skrattanfall.

- Vad skrattar du åt? Frågade Joelle och log.

- Hahah, sötnos. Ditt hår står åt alla håll. Skrattade jag och gjorde en menande blick på hennes hår.

- Åh, jag måste se förfärlig ut. Utbrast Joelle förskräckt och gick fram till spegeln.

- Nej, du är jätte gullig som du är. Sa jag och smög upp bakom Joelle som börjat peta på sitt hår.

Jag kramade om henne bakifrån och pussade henne på huvudet.

- Jag trodde jag hade förlorat dig till den där snubben. Mumlade jag tyst och tittade in i hennes ögon i spegeln.

Joelle snurrade runt och tog tag om mina händer.

- Justin, aldrig, aldrig att jag skulle kunna överge dig. Jag älskar dig, vilket jag har sagt minst hundra gånger. Och som Kenny sa, du kan inte sluta prata och tänka på mig, och jag kan inte om dig. Han sa också att vi skulle ta vara på våran kärlek, eftersom att det inte är många som blir så här efter bara någon vecka. Men det blev vi, vilket jag är glad över. Sa Joelle och log stort innan hon kysste mig rakt på munnen.

Jag tittade fövånat in i hennes ögon.

- När var du med Kenny själv? Och jag kanske ska ta ett snack med honom om att inte avslöja mina hemligheter för andra. Sa Justin och log snett.

Svaret kom inte direkt, utan efter ett tag.

- Jo, det var Kenny som kom och hämtade mig. Egentligen satt jag och tänkte i parken, men så kom han ut från skuggorna och sa till mig att åka hit, åka och prata med dig. Sa hon och väntade spänt på min reaktion.

Va? Hur visste Kenny att Joelle var i parken? Det kunde lika gärna kommit fram någon fyllegubbe eller någonting. Hon kunde kommit till skada. Min Joelle kunde legat på sjukhus eller hemma hos någon random snubbe som bara ville henne illa, pågrund av att jag lämnade henne ensam.

- Jaha, det var väll snällt av Kenny. Sa jag och log stelt innan jag pussade henne på kinden och gick ner för att köra hem henne.

Det var när jag satt i bilen, som jag bestämde mig för att aldrig lämna Joelle´s sida, om hon inte ville det såklart.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0