Chapter 5- A Cold Night... Or Hot?

Jag vände mig om och såg att det stod en lång tjej vid dörren. Hon gick mot mig och nu kunde jag se hennes ansikte, innan hade det vart för mörkt, eftersom att hon stod för ljuset. Men nu såg jag henne klart och tydligt, det är Selena Gomez.
- Hej, kommer du ihåg mig eller? Frågade hon mig och log snett, som gjorde att hennes snövita tänder syntes.
Jag stod som förstenad tills jag kom på att det måste vara konstigt att bara stå och stirra så.
- Ja, lite kanske, svarade jag och log lite osäkert tillbaka.
- Vad bra, jag tror vi var med varandra ganska mycket när vi var mindre. Mamma sa det i alla fall.
Minnen kom tillbaka, det roligaste var när vi satt i sandlådan och vi skvätte sand på varandra hela tiden, oj, vad mycket vi skrattade då. Och när Selena tog min spade och kastade iväg den, jag blev jätte tjurig kommer jag ihåg. Jag log åt tanken.
- Ja det var vi. Vi hade väldigt kul då, gamla goa tider. Sa jag och skrattade.
- Ja, vill du hänga med in till våran stuga och ta en kopp varm choklad och kanske snacka om gamla minnen?
- Jätte gärna! Kommer det vara så här kallt hela helgen? Frågade jag henne och rös till, innan jag och Selena började gå mot hennes stuga, den stugan vi hade varit vid först.
- Ja, förmodligen.

Hela dagen satt jag och Selena och pratade minnen. Det är konstigt hur mycket jag har glömt med tiden, eftersom att det bara var typ 6 år sedan. Det var verkligen jätte mysigt, enda tills mamma kom in och sa att jag var tvungen att göra i ordning mig för ikväll. Jag vinkade ett litet hejdå till Selena innan jag gick in till min egen stuga igen, som var väldigt mycket kallare än deras.
Jag tog en snabbdusch, för att bli av med allt smuts sen dagen, och drog sedan på mig min svart klänning med blommor på med ett rött skärp till, som jag haft nån gång förra året.
Till den målade jag noggrant en matchande sminkning och plattade mitt hår omsorgsfullt. Eftersom att det här är en speciell kväll, ska jag också se speciell ut. Tänkte jag när jag granskade resultatet i badrumsspegeln. Idag är det faktiskt första gången på väldigt länge som jag träffar några av släktingarna, så då vill jag se snygg ut.
Plötsligt ryckte jag till av att det knackade på dörren.
- Är du klar? Jag behöver gå på toa! Hörde jag hur Brian mumlade utanför dörren.
Utan att svara låste jag upp, öppnade dörren och gick ut med min necesär i handen. Det var väldigt bra timing, eftersom att mamma kom in genom dörren.
- Vi behöver gå nu gum... oj du är ju klar. Sa mamma och tittade på mig uppifrån och ner. Den passar dig perfekt gumman. Du är så vacker. Fortsatte hon och kramade om mig.
- Jag har ärvt allt efter dig mamma. Sa jag och gav henne en hårdare kram.
Plötsligt snyftade hon till, så jag släppte henne och tittade förvånat in i hennes röda ögon som var fulla med tårar.
- Mamma... Varför gråter du?
- Du är så vacker gumman. Sa hon och skratta generat medans hon torkade bort en efter en av tårarna som rann nerför hennes kind.
- Men mamma då... Sa jag och gav henne en snabb kram innan Brian kom ut från badrummet.
- Sluta stå här och gråt mamma, vi måste gå!
- Hur kan du vara så okänslig Brian? Utbrast jag och hoppade nästan på honom, om inte mamma fortfarande hållt fast mig i sina armar.
- Kom gumman, vi måste gå nu. Pappa är redan där, för han skulle fixa någonting. Sa mamma och gick ut genom dörren och väntade på att både jag och Brian gått ut, innan hon låste.

När bilen stannade, klev jag ur och försökte inte halka med mina klackskor, som jag köpte i förrgår. Det hade varit ett riktigt fynd, bara 20 dollar. När jag hade handen om handtaget till den stora byggnaden som vi skulle vara i, tittade jag snabbt bakåt för att se om mamma kom efter mig. Sedan öppnade jag dörren och blev ståendes när jag såg de mest underbaraste bruna ögon jag någonsin sett i hela mitt liv...

Här är kapitel 5. Tack igen för alla kommentarer och sprid gärna vidare bloggen, till alla era kompisar :D
Tack på för hand. Kramar Hanna och Cissi.

Jätte bra!!!

När kommer nästa? <3