Någon timma efter att jag slutat smsa med Justin, gjorde jag i ordning mig för att gå ut. Mamma hade ringt och sagt att hon bokat en frisörtid klockan 5. Och klippa mig behöver jag verkligen, topparna är väldigt slitna och färglösa. Jag sket i att duscha, med tanke på att frisören antagligen skulle tvätta håret där.

När klockan slagit 4 gick jag ut till bilen för att åka iväg. Bredvid mig i sätet låg min handväska med mobil, kreditkort och mina solglasögon, allt jag behöver just nu.

När bilen körde in på parkeringen var klockan 20 i, så jag bestämmde mig för att sätta mig ner och läsa en tidning medans jag väntade.

- Ursäkta, är du Joelle?

Jag lyfte på huvudet och nickade mot kvinnan som stod där och log.

- Utmärkt! Jag slutade några minuter tidigare med min andra kund, så om du vill kan vi börja nu?

- Det går bra.

Jag la tidningen där den legat förut och följde efter kvinnan som börjat gå, tills vi stannade vid en ledig stol längst in i hörnet. Hon nickade mot stolen för att jag skulle sätta mig ner. Jag la väskan bredvid mitt ena ben och satte mig.

- Nu vill jag att du lutar dig tillbaka och bara slappnar av, okej? Jag sköter det här ska du se.

Jag gjorde som hon sa och suckade djupt. Slappna av behöver jag verkligen, det har vart så stressat på sistone. Under tiden hon klippte, satt jag och drack en kopp kaffe som jag fått innan hon börjat.

- Jag tycker verkligen att du skulle passa i en mer mörkbrun färg. Sa hon efter ett tag och rusade igenom mitt hår.

Jag tittade upp på mig själv och började föreställa mig i en mörkare ton. Det kunde faktiskt funka.

-  Vet du vad? Det vill jag faktiskt testa.

Jag mötte hennes blick och log. Hon gick iväg och hämtade lite färg för att sedan komma tillbaka någon minut senare.

- Nu kör vi då.

Hon “målade” på färgen och jag var nöjd över mig själv för att jag lyckats göra en förändring. Det enda jag kunde tänka på var: “Vad kommer Justin tycka?”

Ungefär en timma senare la hon ner hårtorken och log stort.

- Klart! Jag sa ju att du skulle passa i det?

Hon blinkade med ena ögat och gick iväg med färgskålen. Jag kunde verkligen inte slita ögonen från tjejen som stirrade tillbaka på mig i spegeln. Det såg verkligen inte ut som jag, det var en snyggare jag.

Efter att jag betalat gick jag ut till bilen. Klockan var inte så mycket, bara kvart över sex, så jag bestämde mig för att åka till Sophie och se om hon ville hitta på något. Halvvägs ringde min mobil. Den låg i väskan, så jag hann inte få upp den i tid. Skärmen lyste upp “Ett missat samtal från Hope” Vad ville hon?  Jag hann inte tänka så mycket på det, för någon sekund senare ringde hon igen. Jag tog ett djupt andetag och samlade ihop mig innan jag svarade.

- Hej, det är Joelle.

- Joelle, jag hinner inte förklara. Och jag vet att jag har mycket att säga, men jag hinner inte nu.  Snälla! Du måste komma!

Hope började gråta i luren, och jag kunde inte undvika att undra vad som hänt, med tanke på att hon är så förstörd.

______________________________________________________________________________

Förlåt för det har tagit sån tid med det här kapitlet, men vi har haft så mycket på sistone. Iallafall, här kommer ett efterlängtat kapitel till er.

P.S. Mimmi, du frågade härom dagen om det kommer vara ett lyckligt eller olyckligt slut. Jag och Cissi har kommit på ett perfekt slut, så det är bara att vänta och se hur det kommer bli för eran del :)