Jag stelnade till med blicken i väggen. Hur vet hon om det? Jag har inte hunnit berätta än.

- Joelle, är ni det? Prata med mig för guds skull! Frågade mamma ännu en gång.

- Vem har sagt det?

Jag vet att jag var tvungen att berätta för mamma någon gång, men då vill jag gärna vara hemma i lung och ro med Justin vid min sida.

- Alla skvallersidor skriver det om det i denna stund. Så då är det sant då Joelle? Hörde jag mamma säga med en ton som jag helst inte vill veta av, en ton som man knappt hör från mamma.

Jag sprang fram till datorn och satte på den. När den laddat klart sökte jag upp det senaste och sen tryckte jag på fliken “Justin Bieber”. Jag vet att man inte ska kolla upp skvaller på nätet eller i tidningar, men jag måste bara få veta om det är sant.

“För tillfället är tonårsidolen Justin Bieber i den romantiska staden Paris med ingen mindre än hans egna Joelle Winston.  Justin verkar vara en gentleman, han tar bland annat med Joelle på dyra resor och dyra restauranger.

Hotellet paret bor på kostar inget mindre än 22 000 dollar per natt.

Bieber och Joelle var ute på en romantisk promenad på förmiddagen och ett vittne säger att dom var jätte söta tillsammas. De ska ha sagt “jag älskar dig” till varandra ett par gånger. Men den stora nyheten är inte det här, vi vet ju att Justin och Joelle är väldigt kärleksfulla mot varandra, utan Joelle hade på sig en diamantring på vänster ringfinger. Är Justelle förlovade är? Svaret återstår att se, men hur kommer fansen och Justin’s ex , Selena Gomez, ta det här om det är sant? Joelle som precis fyllt sjutton, och Bieber som är 18, är det inte lite tidigt för de båda ungdomarna?

Jag kollade chockat på det jag just läst. Jag som hade försökt skydda ringen hela tiden. Hur är detta möjligt?

- Joelle? Är det sant? Är ni förlovade? Hörde jag mamma i luren igen.

- Mamma, jag älskar Justin över allt annat...

- Du  är 17 år Joelle. 17.

Mamma lätt förbannad och det lät också som om hon snyftade till någon gång ibland.

- Mamma!

- Joelle ni kunde inte åtminstone vänta ett par år? I alla fall tills du har slutat skolan?

Jag trodde inte mamma skulle ta det så här. Jag trodde hon skulle bli glad för min skull.

- Joelle du har tänkt igenom det här noga?

- Ja, Justin har friat två gånger innan men då sa jag nej... pågrund av skolan.

- Joelle, gumman. Du är sjutton, glöm inte det. Fortfarande ett litet barn...

- Mamma, snälla. Var åtminstone glad för min skull.

Utan att jag märkt det, hade tårarna börjat rinna nerför mina kinder. Varför kan inte mamma förstå att det är med Justin jag vill leva med?

- Jag måste gå Joelle. Jag ringer om någon timma eller så. Tänk på det jag sagt för guds skull.

Mamma lade på och jag lätt mobilen glida ur handen och landa på golvet med en smäll.  Mamma kanske har rätt, jag kanske är för ung. Men jag kan ju inte ändra mig nu, eller?

Där har ni det efterlängtade kapitlet :) Nu när lovet snart är över hoppas vi att vi kommer igång med skrivningen igen, och vem vet? Kanske kommer det fler än 1 kapitel om dagen ett tag framåt ;) Förlåt för att det knappt har kommit något kapitel, men här är det, finally! Hoppas att vi får tillbaka alla läsare vi har tappat nu under pausen. No hard feelings, right? Kram Cissi och Hanna