Chapter 16 - No.
Previous
När jag satt där och kollade studerade jag Justins ansikte noggrant. Det såg ut som om han började att bli obekväm.
Vanessas hand fortsatte att treva neråt och hon kysste hans mage.
Justin flög upp och puttade Amanda ifrån sig.
- Det här går bara inte!
- Vad går inte? Utbrast Arthur och hade ställt sig upp. Det gick ju jätte bra!
- Nej! Hon följer ju inte manuset! Sa jag och gick längre och längre bort från Amanda som fortfaranda låg kvar på sängen.
- Jag märkte ingenting, isåfall var det bara något litet. Fortsätt nu!
- Den här scenen kommer inte fortsätta förrän hon har läst igenom manuset och ser vad hon gjorde fel. Jag kan inte jobba när hon håller på att försöka störa mig.
- Justin, sluta vara sådan nu. Det var säkert ingenting. Hörde jag Scooter säga bortifrån Arthur.
- Varför skulle jag hitta på någonting? Jag märkte att hon gjorde fel, och jag sa till. Det är bara rätt.
- Kanske för att du vill ha uppmärksamhet?
Jag vände mig och och stirrade misstroget på Amanda som flinade mot mig.
- Vad snackar du...
- Vad gjorde hon för fel då? Berätta så kan vi säkert lösa det här på nolltid och fortsätta.
- Jo, hon liksom.. rörde mig lite längre ner än hon skulle. Sa jag och kollade generat ner.
- Vad?! Skrek Amanda och hoppade upp ur sängen för att störta fram till mig.
- Lite längre ner?! Jag gjorde bara som det stod i manuset!
Scooter hostade och fick allas uppmärksamhet.
- Jaha. Du inbillar dig säkert. Jag såg ingenting, gjorde någon annan det? Sa Scooter och tittade misstroget på mig.
Jag tittade runt och mötte blickar en efter en för att få stöd. Men det var knäpptyst, ingen rörde sig. Så tyst att man nästan kunde höra en nål falla.
- Jag såg det.
Jag tittade upp och mötte Melodys blick. Jag log snett mot henne och mimade ett tack. Det påminde mig att jag hade saker att ta upp med henne sen.
- Tack! Melody märkte det! Sa jag högt och tittade surt in i både Scooters och Arthurs ögon.
- Men kom igen Justin. En, en som säkert misstog sig också. Nu glömmer vi det här och kör vidare, det här slösar bara tid. Sa Arthur lugnt och log.
- Nej, jag skiter i det här. Jag går nu.
Jag vände ryggen om och började gå mot utgången. På något sätt hade det blivit tystare än vad det var förut, om det nu ens är möjligt.
- Melody, kommer du? Frågade jag och vinkade henne till mig.
- Oj, ja.
Hon tog sin väska och småsprang fram till mig. När vi gick ut hörde jag Scooters röst eka bakom oss.
- Justin, kom hit nu!
Jag ignorerade honom och gick vidare.
- Vill du ha en kopp varm choklad? Frågade Justin och gick ut till köket.
- Öh, ja tack. Vad fint ni har här. Sa jag och makade mig närmare ryggstödet på hans soffa.
Jag skulle aldrig ha råd att bo så här, herregud. Det var möbler överallt men ändå var det så mycket tom yta att man kunde få plats med ännu mer. Helt sjukt.
- Tack antar jag. Det är faktiskt mamma som gillar att möblera om hela tiden, så jag antar att du kommer få ett bättre svar om du pratar med henne om det.
- Ja, jag måste säga att hon har smak för fina möbler i alla fall. Ska jag hjälpa till med någonting förresten?
- Nej, du är gäst. Jag kommer snart.
- Okej. Sa jag lågt och tittade runt omkring mig.
Det verkar som om hans mamma inte bara gillar möbler. Hyllor, bänkar och bord var prydda med många antika vaser och glas av många olika slag, allt såg ut att vara väldigt dyrt ut i alla fall.
Justin kom tillbaka en kort stund senare med två koppar med varm choklad, som han höll ett extra öga på när han gick för att inte spilla någonting. Vilket kanske inte var så konstigt, de var nästan fyllda på bredden och såg ut att rinna över för varje steg han tog.
- Tack. Sa jag och log när han räckte mig koppen.
Jag tog en klunk för att minska innehållet i den, eller så att jag slapp skämma ut mig själv om jag spillde ner den soffans överdrag som var i sammet. Då hade jag förmodligen blivit uppläxad av hans mamma innan jag visste ordet av det.
- Ingen fara. Sa Justin och satte sig leende bredvid mig.
- Så, Amanda? Hon verkar..snäll.. Sa jag och tog en klunk för att göra så att det såg mer trovärdigt ut.
Jag fick hålla tillbaka en kväljning.
-Snäll? Hon är så långt ifrån schysst man kan komma.
Han skrattade högt, och jag kunde inte undvika att undra vad som var så roligt.
- Hon tror att det är någonting mellan oss. Men om jag själv får säga någonting, så känner jag henne inte alls. Vi har inte ens träffats en dag, om man bortser från provspelningarna då. Förklarade han och skakade på huvudet.
- Jaså, det verkade inte som om det var så i husbilen i morse.
Justin frös till och satte i halsen. Han började hosta, och allt jag gjorde var att titta menande på honom. Till Justins räddning, ringde telefonen och han gick lättsamt för att svara.
__________________________________________________________________________________
Hej, förlåt för att det har tagit så lång tid för det här kapitlet, vi ska försöka lägga ut mer regelbundet :) Men hey, det har precis blivit sommarlov ;) Vi ska försöka att fixa oss :) Kommenera :D
Kram Cissi och Hanna
När jag satt där och kollade studerade jag Justins ansikte noggrant. Det såg ut som om han började att bli obekväm.
Vanessas hand fortsatte att treva neråt och hon kysste hans mage.
Justin flög upp och puttade Amanda ifrån sig.
- Det här går bara inte!
- Vad går inte? Utbrast Arthur och hade ställt sig upp. Det gick ju jätte bra!
- Nej! Hon följer ju inte manuset! Sa jag och gick längre och längre bort från Amanda som fortfaranda låg kvar på sängen.
- Jag märkte ingenting, isåfall var det bara något litet. Fortsätt nu!
- Den här scenen kommer inte fortsätta förrän hon har läst igenom manuset och ser vad hon gjorde fel. Jag kan inte jobba när hon håller på att försöka störa mig.
- Justin, sluta vara sådan nu. Det var säkert ingenting. Hörde jag Scooter säga bortifrån Arthur.
- Varför skulle jag hitta på någonting? Jag märkte att hon gjorde fel, och jag sa till. Det är bara rätt.
- Kanske för att du vill ha uppmärksamhet?
Jag vände mig och och stirrade misstroget på Amanda som flinade mot mig.
- Vad snackar du...
- Vad gjorde hon för fel då? Berätta så kan vi säkert lösa det här på nolltid och fortsätta.
- Jo, hon liksom.. rörde mig lite längre ner än hon skulle. Sa jag och kollade generat ner.
- Vad?! Skrek Amanda och hoppade upp ur sängen för att störta fram till mig.
- Lite längre ner?! Jag gjorde bara som det stod i manuset!
Scooter hostade och fick allas uppmärksamhet.
- Jaha. Du inbillar dig säkert. Jag såg ingenting, gjorde någon annan det? Sa Scooter och tittade misstroget på mig.
Jag tittade runt och mötte blickar en efter en för att få stöd. Men det var knäpptyst, ingen rörde sig. Så tyst att man nästan kunde höra en nål falla.
- Jag såg det.
Jag tittade upp och mötte Melodys blick. Jag log snett mot henne och mimade ett tack. Det påminde mig att jag hade saker att ta upp med henne sen.
- Tack! Melody märkte det! Sa jag högt och tittade surt in i både Scooters och Arthurs ögon.
- Men kom igen Justin. En, en som säkert misstog sig också. Nu glömmer vi det här och kör vidare, det här slösar bara tid. Sa Arthur lugnt och log.
- Nej, jag skiter i det här. Jag går nu.
Jag vände ryggen om och började gå mot utgången. På något sätt hade det blivit tystare än vad det var förut, om det nu ens är möjligt.
- Melody, kommer du? Frågade jag och vinkade henne till mig.
- Oj, ja.
Hon tog sin väska och småsprang fram till mig. När vi gick ut hörde jag Scooters röst eka bakom oss.
- Justin, kom hit nu!
Jag ignorerade honom och gick vidare.
*
- Vill du ha en kopp varm choklad? Frågade Justin och gick ut till köket.
- Öh, ja tack. Vad fint ni har här. Sa jag och makade mig närmare ryggstödet på hans soffa.
Jag skulle aldrig ha råd att bo så här, herregud. Det var möbler överallt men ändå var det så mycket tom yta att man kunde få plats med ännu mer. Helt sjukt.
- Tack antar jag. Det är faktiskt mamma som gillar att möblera om hela tiden, så jag antar att du kommer få ett bättre svar om du pratar med henne om det.
- Ja, jag måste säga att hon har smak för fina möbler i alla fall. Ska jag hjälpa till med någonting förresten?
- Nej, du är gäst. Jag kommer snart.
- Okej. Sa jag lågt och tittade runt omkring mig.
Det verkar som om hans mamma inte bara gillar möbler. Hyllor, bänkar och bord var prydda med många antika vaser och glas av många olika slag, allt såg ut att vara väldigt dyrt ut i alla fall.
Justin kom tillbaka en kort stund senare med två koppar med varm choklad, som han höll ett extra öga på när han gick för att inte spilla någonting. Vilket kanske inte var så konstigt, de var nästan fyllda på bredden och såg ut att rinna över för varje steg han tog.
- Tack. Sa jag och log när han räckte mig koppen.
Jag tog en klunk för att minska innehållet i den, eller så att jag slapp skämma ut mig själv om jag spillde ner den soffans överdrag som var i sammet. Då hade jag förmodligen blivit uppläxad av hans mamma innan jag visste ordet av det.
- Ingen fara. Sa Justin och satte sig leende bredvid mig.
- Så, Amanda? Hon verkar..snäll.. Sa jag och tog en klunk för att göra så att det såg mer trovärdigt ut.
Jag fick hålla tillbaka en kväljning.
-Snäll? Hon är så långt ifrån schysst man kan komma.
Han skrattade högt, och jag kunde inte undvika att undra vad som var så roligt.
- Hon tror att det är någonting mellan oss. Men om jag själv får säga någonting, så känner jag henne inte alls. Vi har inte ens träffats en dag, om man bortser från provspelningarna då. Förklarade han och skakade på huvudet.
- Jaså, det verkade inte som om det var så i husbilen i morse.
Justin frös till och satte i halsen. Han började hosta, och allt jag gjorde var att titta menande på honom. Till Justins räddning, ringde telefonen och han gick lättsamt för att svara.
__________________________________________________________________________________
Hej, förlåt för att det har tagit så lång tid för det här kapitlet, vi ska försöka lägga ut mer regelbundet :) Men hey, det har precis blivit sommarlov ;) Vi ska försöka att fixa oss :) Kommenera :D
Kram Cissi och Hanna
Kommentarer
Postat av: Hanna
Sååå bra!! Vill ha mer :P <3
Postat av: Becka
Grymt bra!
Postat av: Jssmn
Jätte bra novell! :D Kika gärna in på min blogg! :D Och gilla på Facebook, haha :)
http://www.facebook.com/pages/jssmnbloggse/324430817588621
Trackback
