- Selena? Frågade jag.

- Ja, Scooter ville att vi skulle gå på röda mattan tillsammans på måndag, men jag sa nej. Och då började han prata om att jag var tvungen att göra det för någon anledning. Orkade inte höra på det, så jag stack och bestämde mig för att åka hem i förtid istället.

- Okej, men om det är så viktigt, kanske du ska gå med henne. Det är ju ingen “big deal” eller hur? Både du och jag vet ju att det inte är någonting på gång mellan er.

- Jag vill inte ta chansen och förstöra allt det vi har för något så dumt som det här.

- Det skulle vara okej för mig Justin, bara så du vet.

- Nej, jag har bestämt mig för att inte göra det, jag vill inte göra så mot dig.

- Okej älskling, du gör som du vill.

- Jag måste gå på nu. Jag älskar dig. Jag ringer när jag är framme.

- Älskar dig också.

Vi lade på och trots att jag var jätte trött för en stund sedan, hade jag blivit jätte pigg nu.

Jag stirrade upp i taket och tänkte på Justin, att jag snart skulle få hålla om honom, kyssa honom, vara i hans armar. En skön känsla virvlade runt sig i magen på mig, och det var helt underbart.

Jag måste somnat någon gång då, för nästa gång jag öppnade ögonen stod Hope bredvid och skakade mig.

- Vi är sena! Joelle, vakna! Skrek hon och slog till mig på armen.

- Va? Mumlade jag yrvaket och kisade upp mot henne.

- Klockan är fem i nio, din klocka ringde aldrig!

Det var först då mitt medvetande kom till liv igen, och jag förstod våran situation.

- Oj!

Jag hoppade upp ur sängen och halvsprang fram till min garderob och tog ut det första bästa jag fick tag i. Ett par slitna jeans och en enkel tröja. När jag dragit på mig kläderna sprang jag in till badrummet och började att sminka mig.

- Joelle! Ropade Hope från mitt rum.

- Ja?

- Om du inte kommer ihåg det så har jag inga kläder med mig. Kan jag få låna?

- Ja, du vet vart dom finns.

När vi båda var helt klara gick vi ut till bilen och körde så snabbt jag kunde till skolan.

När vi gick in i skolkorridorerna var det inte en ända person nära. Dom var antagligen på lektion.

- Vi har matte va? Frågade Hope och tittade sig omkring.

- Ja, jag tror det.

Vi hämtade ut våra saker innan vi kom instormande till lektionen.

- Ni är sena. Hörde vi Mr Ericson säga medans vi smög så snabbt vi kunde längst bak.

- Vi försov oss.

- Jag skriver upp er, men tänk på att komma i tid nästa gång, okej? Gå och sätt er nu, resten av klassen har redan börjat att räkna.

Så fort vi satt oss slog vi upp böckerna och började. Matte har aldrig varit ett av mina favoritämnen, så den största delen av lektionen spenderade jag med att fråga Hope hur man gjorde.

- Hope. Väste jag mellan tänderna för att göra så lite ljud som möjligt.

- Ja?

- Hjälp mig! Utbrast jag tyst och slog ut med händerna mot boken.

- Den där är ju enkel. Först tar du 52/89, och + 47, och så får du fram svaret.

- Okej...? Mumlade jag och slog nästan huvudet i bordet av frustration.

- Nu är lektionen slut, men vi syns på måndag allihopa. Sa Mr Ericson innan vi reste på oss och gick ut.

Idag är det fredag, och det är jag överlycklig för. Eftersom att när som helst kan Justin komma gående och överraska mig.

- Jasså, du hänger med Joelle nu eller? Hörde jag Sarah säga bakom oss så fort vi kom ut från klassrummet.

- Ja, vadå då? Hon är iallafall en tjej man kan lita på Sarah. Hörde jag Hope säga spydigt.

Jag vände mig mot Hope och log. Jag visste inte att hon fortfarande kände så, jag menar det har gått ett tag.

- Våda? Kan man inte lita på oss då eller? Och om du litade på henne, varför skulle du då snacka så mycket skit om henne? En hel dag kunde inte gå förbi utan att man fick höra ett dåligt ord om henne från dig.

- Det gör jag ju inte. Sluta hitta på saker!

- Joho du, försök inte undvika det här nu. Hela tiden hörde man beaver.

- Ursäkta, men han heter Bieber, okej?

- Sak samma. Det du behöver veta är att Hope inte är något att lita på mig. Jag anförtrodde mig till henne, men dagen efter hörde jag det runt skolan.

- Vad fan snackar du om? Utbrast Hope och puttade till Sarah.

- Du puttade inte mig precis. Skrek Sarah och hoppade på Hope.

Dom puttades och skrek. När jag försökte lugna dom genom att gå emellan dom, fick jag en rak höger på kinden av Sarah.

 

__________________________________________________________________________________

 

Förlåt för att det inte blev någon bild, men kunde inte hitta någon :) Novellen börjar närma slutet, men vänta bara på hur :) Kram Cissi och Hanna