Chapter 11- Call Me Maybe
Previous
Jag ställde mig upp och gav Melody en kram. Jag tog ett beslut och kollade bort mot några papper som låg i en hög.
- Här, glöm inte de här. Sa jag och gav dom till henne.
I den högen hade jag lagt en lapp, som jag egentligen skulle ge till Arthur, men jag kan ju lika gärna ge den till henne.
- Åh, tack. De här får jag ju inte glömma. Vi syns.
När jag kom hem, efter att ha sagt hejdå till James, stod förvånansvärt mammas bil utanför. Jag som trodde att hon skulle komma hem senare ikväll, eftersom att hon i morse sagt att hon hade möten.
- Hemma! Ropade jag när jag kom innanför dörren och tog av mig skorna och ställde upp dom.
- Åh, hej gumman. Sa mamma, som precis kommit ut till hallen.
- Vad gör du hemma? Jag trodde du skulle jobba sent? Frågade jag och log.
- Det är sent. Klockan är nio Mel, det är du som är sen.
Mamma log och la armarna i kors över bröstet.
- Aha, jag visste inte att klockan var så mycket? Frågade jag och rynkade på pannan.
Jag dumpade väskan på hallbordet innan jag gick vidare ut i köket.
- Förresten, hur gick det idag? Var du nervös?
- Såklart jag var nervös, vem är inte det när man spelar mot en kändis? Liksom, han är känd! Jag var orolig för att göra bort mig, men om jag uppfattade rätt från alla jag frågade, så gjorde jag bra. Men för att sammanfatta allting, det var skit kul, rent ut sagt! Sa jag och log stort.
- Vad roligt, du måste berätta mer för mig senare. Men inte nu, jag har precis lagat mat, kyckling, blir det bra?
- Ja, det går bra med vad som helst egentligen. Jag har vart hungrig det mesta av dagen.
Jag satte mig vid bordet medans mamma ställde fram en stor form fylld med kyckling och ris till.
- Har du inte ätit någonting idag? Frågade mamma och hejdade sig.
- Jo, klart jag har, jag har blivit fullproppad med mat hela dagen. Men jag hungrar alltid efter din kyckling. Sa jag och blinkade.
- Du är för rolig du.
- Det är bara sån jag är mamma, bäst. Skämtade jag och skrattade.
- Det är snarare jag som är bäst lilla du. Men nog skämtat, nu måste du berätta om din dag! Sa mamma upprymd och satte sig och åt bredvid mig.
- Okej, lugna dig. Dagen började med att...
Hela måltiden pratade vi inte om någonting annat än om min dag. Jag berättade om allt som hänt idag, caféscenen, bussen och hur roligt det är att jag äntligen fått en bra regissör.
- Tack för maten. Sa jag och reste mig upp på stela ben.
- Varsågod gumman, hoppas det smakade.
- Det behöver du inte oroa dig om, det gör det alltid. Sa jag samtidigt som jag ställde in tallriken och besticken i diskmaskinen.
Innan jag gick upp, gick jag ut i hallen och tog med mig min väska som kanat ner från bordet, och nu låg på golvet. Väskan lade jag på sängen och satte på datorn. Jag loggade in på Twitter och tappade nästan hakan när jag såg att jag nästan hade fått mer än 100 nya följare. Jag gick in och kollade på vilka som följde mig för att se om det var några jag kände. Men nej, det var bara folk som hette i stil med “Swaggiee, Bieber-fever, ILoveYouBieber”. Men en som stod ut i mängden var faktiskt den riktiga Justin! Justin hade hittat mig på twitter och gjort så att jag fått mer följare, tänka sig. När jag insåg att jag log mot skärmen, skakade jag av mig känslan, följde några tillbaka, inklusive Justin, och stängde ner datorn.
Jag bestämmde mig för att plugga på manuset. Lyckligtvis så har jag fått ledigt från skolan under tiden vi kommer spela in, så att jag slipper plugga vanliga läxor. Så nu är det bara manus som gäller. Jag drog till mig väskan och drog ut alla papper som låg i en enda stor hög därinne. Minst trettio olika papper kom ut när jag egentligen bara ville ha ett. Jag gick igenom alla, en efter ett medans jag letade efter manuset. Egentligen borde jag ju se den direkt, eftersom att häftet är ganska stort, men det verkar som om jag har blivit blind, eller i alla fall trött. Jag skulle precis ge upp och slänga tillbaka alla papper igen, när jag såg en vit lapp som stack ut i mängden eftersom att den var mycket renare än dom andra, otroligt nog. Jag tog upp den och höll den i handen ett tag. Vad är det här för lapp? Jag kommer inte ihåg att jag lagt in en sån här lapp?
Med den tanken i åtanke, vek jag upp den och studerade innehållet. När jag förstod vad det var, hade min mun sedan länge sjunkit i längden, och jag bara stirrade. Hur fick jag den här lappen? Det måste blivit något fel någonstans.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så kapitel 11!!
Vad tycker ni?
Kommentera :)
Jag ställde mig upp och gav Melody en kram. Jag tog ett beslut och kollade bort mot några papper som låg i en hög.
- Här, glöm inte de här. Sa jag och gav dom till henne.
I den högen hade jag lagt en lapp, som jag egentligen skulle ge till Arthur, men jag kan ju lika gärna ge den till henne.
- Åh, tack. De här får jag ju inte glömma. Vi syns.
När jag kom hem, efter att ha sagt hejdå till James, stod förvånansvärt mammas bil utanför. Jag som trodde att hon skulle komma hem senare ikväll, eftersom att hon i morse sagt att hon hade möten.
- Hemma! Ropade jag när jag kom innanför dörren och tog av mig skorna och ställde upp dom.
- Åh, hej gumman. Sa mamma, som precis kommit ut till hallen.
- Vad gör du hemma? Jag trodde du skulle jobba sent? Frågade jag och log.
- Det är sent. Klockan är nio Mel, det är du som är sen.
Mamma log och la armarna i kors över bröstet.
- Aha, jag visste inte att klockan var så mycket? Frågade jag och rynkade på pannan.
Jag dumpade väskan på hallbordet innan jag gick vidare ut i köket.
- Förresten, hur gick det idag? Var du nervös?
- Såklart jag var nervös, vem är inte det när man spelar mot en kändis? Liksom, han är känd! Jag var orolig för att göra bort mig, men om jag uppfattade rätt från alla jag frågade, så gjorde jag bra. Men för att sammanfatta allting, det var skit kul, rent ut sagt! Sa jag och log stort.
- Vad roligt, du måste berätta mer för mig senare. Men inte nu, jag har precis lagat mat, kyckling, blir det bra?
- Ja, det går bra med vad som helst egentligen. Jag har vart hungrig det mesta av dagen.
Jag satte mig vid bordet medans mamma ställde fram en stor form fylld med kyckling och ris till.
- Har du inte ätit någonting idag? Frågade mamma och hejdade sig.
- Jo, klart jag har, jag har blivit fullproppad med mat hela dagen. Men jag hungrar alltid efter din kyckling. Sa jag och blinkade.
- Du är för rolig du.
- Det är bara sån jag är mamma, bäst. Skämtade jag och skrattade.
- Det är snarare jag som är bäst lilla du. Men nog skämtat, nu måste du berätta om din dag! Sa mamma upprymd och satte sig och åt bredvid mig.
- Okej, lugna dig. Dagen började med att...
Hela måltiden pratade vi inte om någonting annat än om min dag. Jag berättade om allt som hänt idag, caféscenen, bussen och hur roligt det är att jag äntligen fått en bra regissör.
- Tack för maten. Sa jag och reste mig upp på stela ben.
- Varsågod gumman, hoppas det smakade.
- Det behöver du inte oroa dig om, det gör det alltid. Sa jag samtidigt som jag ställde in tallriken och besticken i diskmaskinen.
Innan jag gick upp, gick jag ut i hallen och tog med mig min väska som kanat ner från bordet, och nu låg på golvet. Väskan lade jag på sängen och satte på datorn. Jag loggade in på Twitter och tappade nästan hakan när jag såg att jag nästan hade fått mer än 100 nya följare. Jag gick in och kollade på vilka som följde mig för att se om det var några jag kände. Men nej, det var bara folk som hette i stil med “Swaggiee, Bieber-fever, ILoveYouBieber”. Men en som stod ut i mängden var faktiskt den riktiga Justin! Justin hade hittat mig på twitter och gjort så att jag fått mer följare, tänka sig. När jag insåg att jag log mot skärmen, skakade jag av mig känslan, följde några tillbaka, inklusive Justin, och stängde ner datorn.
Jag bestämmde mig för att plugga på manuset. Lyckligtvis så har jag fått ledigt från skolan under tiden vi kommer spela in, så att jag slipper plugga vanliga läxor. Så nu är det bara manus som gäller. Jag drog till mig väskan och drog ut alla papper som låg i en enda stor hög därinne. Minst trettio olika papper kom ut när jag egentligen bara ville ha ett. Jag gick igenom alla, en efter ett medans jag letade efter manuset. Egentligen borde jag ju se den direkt, eftersom att häftet är ganska stort, men det verkar som om jag har blivit blind, eller i alla fall trött. Jag skulle precis ge upp och slänga tillbaka alla papper igen, när jag såg en vit lapp som stack ut i mängden eftersom att den var mycket renare än dom andra, otroligt nog. Jag tog upp den och höll den i handen ett tag. Vad är det här för lapp? Jag kommer inte ihåg att jag lagt in en sån här lapp?
Med den tanken i åtanke, vek jag upp den och studerade innehållet. När jag förstod vad det var, hade min mun sedan länge sjunkit i längden, och jag bara stirrade. Hur fick jag den här lappen? Det måste blivit något fel någonstans.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så kapitel 11!!
Vad tycker ni?
Kommentera :)
Kommentarer
Postat av: Hanna
Grymt bra! kan knappt vänta tills nästa :) <3
Postat av: Anonym
Jätte bra novell! Älskar den ;)
Vill ni göra ett länkarbyte? :)
Postat av: Becka
Grymt bra!
Postat av: nina
Lika bra som vanligt, men lite kort :P
Trackback
