Chapter 7 - Disappointment

Jag tryckte ner handtaget. När jag kom in, gick jag med skakiga ben längre in i rummet. Men även om jag skakade, var jag väldigt samlad. Jag hoppas verkligen att jag får rollen som Vanessa och någonstans inom mig känner jag på mig att detta bör vara min chans, eftersom att jag har fått vänta så länge på en sådan här chans.
- Hej igen Melody! Du kan sätt dig. Sa den enda tjejen där och log.
Justin och de andra satt vid ett stort bord, med en ledig stol mittemot dom, där de förmodligen ville att jag skulle sätta mig. Jag satte mig på stolen och tog ett djupt andetag för att lugna mitt hjärta som verkar som om det har börjat slå ett extra slag.

- Är du nervös? Frågade en annan jurymedlem.
- Ja. Erkände jag och pressade fram ett leende.
- Jag ser det på dig. Sa han och skrattade. Men du behöver inte vara nervös, vi har diskuterat i över tre timmar som du kanske har märkt. Sa han och log.
Jag nickade och väntade spänt på vad han skulle säga.
- Vi alla har olika favoriter så det är därför det har tagit sin lilla tid.
- Okej. Sa jag och log spänt.
Kan de inte bara berätta om jag har fått rollen eller inte? Varför måste han dra ut på det?
- Men nu har vi lyckligtvis kommit fram till ett resultat. Vi har beslutat att ge dig rollen som Ella, Seth’s syster. Även om du kanske är lite besviken över att inte få rollen som Vanessa, så kan vi avslöja att den rollen som du får är ganska stor i alla fall.
- Åh.. Okej, men tack ändå. Sa jag och försökte hålla rynkan mellan ögonbrynen borta för att se så obekymrad ut som möjligt.

Jag hade verkligen hoppats att få rollen som Vanessa. Jag har aldrig varit en dålig förlorare, men nu kände jag hur besviken jag kände mig för att jag äntligen hade chansen, och så fick jag en liten roll. Dom försöker bara trösta mig, jag förstår dom, jag har hört sånt tillräckligt. Det känns som om jag aldrig räckter till! Jag har verkligen gjort mitt bästa, men det verkar inte hjälpa. Jag vet att jag låter som en väldigt dålig förlorare när jag tänker så här, även jag tycker det. Jag borde acceptera det här och bara ta smällen istället för att deppa om det.
- Vi förstår om du är lite besviken just nu, men bara så du vet har du ändå en ganska stor roll i filmen. Ella kommer vara med regelbundet i filmen, och det kommer du att förstå när du får se manuset. Hon kommer kanske inte vara med lika mycket som Vanessa, men det är fortfarande en stor roll.
- Tack. Sa jag och log smått mot dom.
Justin, som hade suttit tyst under hela tiden och inte gjort en enda min log uppmuntrande mot mig. Det lilla leendet som kom från honom, gjorde så att mitt leende växte till ett större. Jag kände mig, till skillnad från innan, glad och varm inombords.

Jag reste mig upp och det gjorde dom andra också.
- Vi skickar dig information via mejl inom kort, som kommer informera om när repetitionerna är bokade.
- Okej, tack för eran tid och för att jag får vara med. Sa jag och log.
Jurymedlemen som satt på min högra sida gav mig en kram, och de bredvid gjorde detsamma, som ett slags tack tror jag.
När Justin kramade mig, kände jag mig generad, eftersom att jag börjat gilla honom mer och mer. Jag har inte något problem med att vi bland annat ska spela in en film tillsammans. Det är det enda som känns bra just nu, som en tröst.
- Jag röstade på dig. Viskade Justin tyst i mitt öra medans han kramade mig.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera!
Lite oväntat att Melody inte fick rollen som Vanessa gissar jag ;)
Tror ni Justin börjar falla för Melody nu? Eller röstade han bara på henne för hon gjorde det bästa intrycket? Vänta och läs vidare på nästa kapitel som kommer snart :)
Kramiz Hanna & Cissi

Bra :)