Chapter 8 - Scooter Braun
En vecka senare
“Hämtar upp dig om en timma sötnos! xx James”
Jag log åt sms:et jag precis fått, även om det inte är någonting mellan mig och James så får han mig alltid att le, oavsett vilket humör jag är på, och det är det jag älskar mest med honom. Det är det som får mig att bli alldeles rosig när han pratar med mig.
“Okej, ses! xx M”
Jag gick in i badrummet, fortfarande med mobilen i handen och stängde efter mig. Duschen stod redan på, eftersom att jag konstigt nog gillar att förvärma den. Jag vet inte varför, men jag har alltid kännt mig tvungen att göra så. Mobilen la jag bredvid handfatet och gick in i duschen för att njuta av en hettande, lugnande dusch. När jag äntligen kom ut från duschen, virade jag en handduk runt kroppen och gick fram till spegeln. Den hade immat igen efter all varm ånga som kommit från duschen, så jag lyfte handen och drog med ett enda svep över spegeln tills jag kunde se mig själv igen, och så började jag göra mig i ordning.
När jag tittade ut genom fönstret observerade jag hur solen nästan stod mitt på himlen, och insåg att det förmodligen kommer bli en varm dag idag. Det fick alltså bli ett par jeans shorts och en oversize tröja med Storbritanniens flagga som motiv, som jag fått av mamma i våras.
Jag var på väg ner till köket när jag insåg att håret fortfarande satt uppsatt i en knut efter duschen, så jag flätade en snabb och slarvig fläta innan jag gick ner till mitt egentliga mål och hittade en lapp som satt fast på bänken.
“Hej gumman, du har säkert insett att jag inte är här vid det här laget. Och nu ska jag berätta varför haha. Jag var tvungen att börja jobba tidigt idag, pågrund av att den där usla gubben jag pratade om här om dagen, han kan tydligen inte ta hand om en kopieringsmaskin, och det fanns ingen annan i världen som kunde hjälpa honom än mig får han det att låta som. Men, för att komma till saken, jag kommer komma hem lagom till middagen, så du behöver inte oroa dig om att behöva ta hand om dig själv. *Puss* Ha det bra på inspelningen idag, du kommer fixa det. Puss och Kram, din bästa mamma.”
Jag skrattade åt hennes antydande om att jag inte behöver ta hand om mig själv. Hon ska allt få höra när hon kommer hem senare. Tänkte jag och skrattade igen och hängde upp lappen på kylskåpet för att kunna komma ihåg att ta upp den senare. Även om lappen gjorde mig gladare, så kände jag samma orolighet jag känt hela morgonen. Jo, jag medger. En del av känslan beror på att jag inte ätit på 7 timmar, men ändå, jag kände fortfarande av den. Den kanske inte är lika stor som igår, men ändå lite. Mamma hade inte lyckats att kväva den helt med sina försök att muntra upp mig.
Jag gjorde i ordning en macka och en kopp vanilj te som jag tog med till tv:n för att fördriva tiden tills James skulle komma.
- Melody! Vart är du? Vi behöver åka, eftersom att jag tog lite längre tid på mig än väntat! Vart är du? Hörde jag James ropa
Jag reste mig upp och joggade fram till dörröppningen så att han skulle se mig.
- En minut bara. Jag ska ta undan min kopp.
Jag sprang in i köket med koppen i handen och slängde ner den i diskhon, och vidare ut till hallen igen och tog på mig mina skor.
Jag tog min väska och gick ut till James bil som stod och väntade på tomgång. Jag kan fortfarande inte vänja mig vid den här bilen. Tänkte jag och tittade på James silvriga porsche som han köpt förra året. Det känns som om man aldrig kommer börja vänja sig vid den heller, så snygg är den faktiskt.
När vi åkte på L.A:s gator passade jag på att titta ut genom fönstret, ut på alla främmande ansikten som far förbi.
- Hur nervös är du på en skala? 10 eller 10?
- Faktiskt bara en 4 eller något sånt. Jag har haft en hel vecka på mig att vänja mig. Men jag kan ju inte heller sitta här och säga att jag inte är nervös, för det är jag ju.. men.. Babblade jag utan att tänka mig för, jag måste låta riktigt dum. Som tur var avbröt James mig.
- Du är alltså nervös. Det är normalt, glöm inte att andas bara.
- Nja, det är nog omöjligt så som jag hyperventilerar. Vilken scen är det som spelas in idag? Frågade jag och tittade återigen ut genom fönstret.
- Om jag har rätt sa Daniel, han som ska regissera filmen, att det kommer vara en scen i början av filmen. Det är du som spelar idag, otroligt nog. Jag visste inte att man började i början, på dom filmerna jag vart med på har man hoppat rätt in i scenerna. Men nu är det så här.
- Kommer jag få en chans att repetera på replikerna innan eller? Och vad är det för scen förresten?
- Mel! Har du inte börjat repetera ännu! Okej, nu får vi se. Jag tror jag kan klämma in en stund nu på morgonen för dig att öva, och nu är det bäst för dig att du använder din förmåga att lära dig saker snabbt. Men för att svara på din andra fråga, Seth och Ella ska ta en fika på en allmänt café. Ella, du, kommer ge Seth råd om hur han ska göra för att uppvakta Vanessa som en riktigt prinsessa när det väl blir dags.
- Inte mitt fel att jag inte fått manuset än!
- Jag gav dig det häromdagen.
- Nej det gjorde du inte, jag svär.
- Nåväl, jag har med mig en kopia.
- Och förresten, kommer det bara vara jag och Justin som spelar idag? Frågade jag och log.
- Ja, vi börjar smått idag.
- Så... vi kommer vara ensamma?
- Inte riktigt, hela inspelningsteamet är ju där och spelar in, och regissören kommer vara där och ropa på er, men annars är ni ensamma om man ser på det sättet. Men...
Mina tankar fastnade på att jag och Justin skulle vara ensamma, så jag hörde inte när James fortsatte att prata. Men mitt leende växte sig större ju närmare jag kom inspelningslokalen.
*
När vi kommit fram var det redan jätte mycket folk som sprang runt på inspelningsplatserna och i lokalerna. Många olika sorters bilar stod huller om buller, några till och med täckte vägen, så man var tvungen att gå runt dom.
- Melody! Kommer du eller?! Frågade James och skrattade en bit fram.
- Ja. Sa jag och hann precis stanna innan en slags golfbil stannade framför oss.
Han i bilen log mot mig och tänkte precis sträcka fram handen mot mig när James klingande röst avbröt honom.
- Hej Scooter, det var länge sen. Sa James och kom fram till oss.
- Hej James! Det var inte igår. Sa mannen i golfbilen, som tydligen hette Scooter.
- Nej, verkligen inte. Det här är Melody som ska spela Ella. Sa James nickade mot mig.
- Jag vet, jag hade precis tänkt att hälsa på henne innan du kom. Men hej Melody, jag är Scooter. Justin’s manager. Sa Scooter skakade han med mig.
- Hej.
- Om du inte känner för att bli överkörd så kan du gå in i den bussen som är där borta. Det finns frukt och vatten om du vill ha. Sa Scooter och skrattade förtjust.
Jag log mot hans skämt och skrattade.
- Ja, jag kanske borde lyda ditt råd. James, jag går dit, du hittar mig sen om du vill något.
- Gör du så solstråle. Vi ses sen.
- Ja. Ropade jag bakåt, eftersom att jag redan gått och stod framme vid dörren av bussen som han pekat på.
Jag öppnade dörren sakta och märkte genast till att det var mycket svalare här inne. När jag i morse tänkt att det skulle bli varmt, så hade jag rätt. Jag stängde dörren och vände mig om till ett vitt leende som jag mycket väl kände igen. Det var Justin.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 8, vad tror ni kommer hända? :) Kommentera också gärna och ge oss feedback på det vi skriver, det skulle uppskattas haha :)
Kram Cissi och Hanna.
Kommentarer
Postat av: Becka
Bra :)
Postat av: Hanna
Jätte bra :D
Trackback
