Jag hade fått den hjälp jag behövde, även fast Scooter inte gått med på det till 100% till en början, men efter lite övertalande gick han med på det lika snabbt som smör smälter i solsken. Jag kollade på nummret en extra gång innan jag slog in det i min mobil. Jag förde mobilen mot örat och väntade på att han skulle svara.

Efter ungefär 3 signaler till, svarar en mörk röst.

- Ja, det är George.

Joelle’s Perspektiv

Justin hade sagt att videon var avklarad sedan förmiddagen, och att han inte brydde sig någonting om vad som hade spelats på morgonen. Att allt bara var skådespeleri, vilket var skönt att höra.

- Joelle, vill du hänga med mig och shoppa? Frågade mamma och kom in i mitt rum.

- Ja, det kan väl vara kul.

Shopping låter alltid bra när man är rastlös. Vi tog på oss våra skor och gick ut till bilen.

- Vill du ha något speciellt? Frågade mamma precis när hon körde ut från utfarten.

- Menar du i födelsedags present? Jag fyller år på fredag nästa vecka.

(Det är lördag)

- Jag vet gumman, hur kan man glömma av det?

Jag såg på henne en stund och avgjorde att hon var redo för det jag skulle säga. Hon log mot mig, så det var lika bra att köra.

- Jag önskar mig en bil.

- En bil?

- Ja, det blir lättare att färdas runt när jag vill åka någonstans. Och dessutom slipper du alla frågor och stunder när jag vill låna bilen. Sa jag och blinkade.

- Önskar du dig inte... någon mindre sak?

- En bil är vad jag vill ha mest. Men kläder funkar alltid. Sa jag och log.

- Bra.

Vi parkerade bilen, så fort vi hittat en parkeringsplats. När vi gick ut från bilen blev vi bokstavligt talat attackerad av papparazzis.

- Eh.. Joelle? Hörde jag mamma säga från andra sidan bilen.

Jag trängde mig förbi allt folk som samlats omkring mig och gick fram till mamma.

- Jag vet inte hur dom fick reda på att vi skulle vara här just idag. Mumlade jag och höll hårt i mammas arm för att inte tappa bort henne i vimlet.

Vi tryckte oss förbi ännu några papparazzis och jag tänkte tyst för mig själv. Varför just idag? Jag vill bara ha en ledig dag, kan dom inte förstå det?

- Joelle? Joelle? Hur går det utan Justin? Har ni gjort slut?

Frågorna kom från folkmassan bakom oss, och jag såg även blixtarna som avfyrades varje sekund.

- Mamma, kan vi gå in här? Frågade jag och pekade på närmsta affär.

- Ja.

Mamma gillade inte denna situationen särskilt mycket och det syntes.

- Brukar det alltid vara så här runt omkring dig? Sa mamma medans vi gick runt i affären som visat sig vara en klädaffär som hade väldigt mycket snygga saker.

- Nästan. Och ja, det är jobbigt. Du behöver inte fråga.

- Är det på grund av Justin?

Jag nickade som svar och fingrade på en jätte fin blå klänning som jag köpte.

Bara klänningen

Efter en lång dag med mycket shopping, som vanligt, åkte jag och mamma hem. Papparazzis hade tillslut låtit oss vara för oss själva, tack och lov. När jag kom hem lade jag mig i sängen och tänkte ta det lugnt en stund. Men den idén förstördes när mamma kom in i mitt rum direkt när jag stängt dörren.

- Det har kommit något till dig.

- Jaha.

Jag suckade och kravlade mig upp ur sängen. Jag gick mot dörren där en man, som jag aldrig sett förut, stod och log.

- Hej, är du Joelle?

- Ja... det är jag.

- Bra.

Han gav mig en bukett med rosor innan han vände ryggen till och gick.

Jag stirrade efter honom ett tag innan jag stängde dörren efter mig och gick in till köket. Jag vände blicken mot den stora buketten med rosor som jag ställt på köksbordet. Vem kan det vara ifrån? Jag hittade en lapp som satt fast i pappret som blommorna var invirade ii.

“Jag får ledigt om två veckor då jag kommer hem till dig. Dagen efter blir det en överraskning du sent kommer glömma, älskar dig idag, imorgon och för alltid. Din Justin.”

Jag log när jag läste igenom lappen för tredje gången. Om två veckor ska jag äntligen få träffa honom igen. Äntligen.

Justin’s Perspektiv

Joelle, hon är den underbaraste flickan jag någonsin träffat. Jag har tänkt oavbrutet på henne den sista tiden, men det kanske inte är så konstigt. Hon är tjejen jag älskar över allt annat. Hon är mitt allt.

- Justin kom nu. Dags att upp på scen.

Jag vaknade till och gick ur mot loge upp mot scenen där mina fans väntade. Jag körde några låtar och tyckte att det var lika kul varje gång. Det är inte alla som får uppleva denna underbara känsla att stå på scen inför minst 10 000 fans som skriker ens namn och sjunger med i låtarna.
 

När det var dags för one less lonley girl kände jag en förväntning som steg. Det är riktigt kul att se vem det blir, och alltid få tjejen att rysa under ens beröring. Jag torkade av svetten med ena handen och började sjunga.

“There’s gonna be one less lonely one less lonely girl...”

När jag såg vem som hade blivit OLLG blev jag nästan arg. Varför ska hon ta mina fans plats. Det är mina fans som ska få chansen att få tillbringa en stund uppe på scen med mig och känna sig som en drömflicka. Selena satt på stolen framför mig. Jag vände blicken mot Scooter för att få någon sorts förklaring, men han bara log. Självklart är det han som har bestämt det här men varför? Efter ett tag ställde sig Selena upp och började sjunga med i låten. Jag försökte spela med, som om det var en bestämd grej. Jag tror inte jag lyckades särskilt bra.

När hela konserten var slut, tackade jag mina fans en sista gång och gick sedan in i min loge. Jag hörde hur Selena kom efter mig.

- Jag ska bara kolla en sak. Kommer snart.

Jag suckade och satte mig tungt i soffan. Vilken vecka det har varit, jag är helt slut. Imorgon fick vi en ledig dag, innan vi flyger vidare till Italien. Mitt i mitt tänkade hörde jag hur det lät någonstans inifrån rummet. Det var Selena’s telefon som låg på bordet. Jag lutade mig fram och tittade vad det stod.

“Ja jag håller med, vi kommer klara det!”

Jag förstod ingenting. Jag tittade på avsändaren, George. Är det den George jag tror det är?

Selena’s Perspektiv

Några timmar senare

Jag låg i mitt hotellrum och saftade på en stor jordgubbe. Trots att jag vill ha tillbaka Justin så frågar jag mig själv hela tiden om jag gjorde rätt. Vill jag verkligen krossa Justin’s hjärta? Ville jag att han ska vara olycklig? Men det är redan gjort, inget att göra åt saken nu. George är redan på väg och jag vet att Joelle kommer gå över till George så fort hon dumpar Justin, om George spelar rätt såklart.

Det knackade på dörren. Jag gick upp ur sängen och öppnade dörren. Där stod en snygg kille jag dock aldrig sett förut. Han hade svarta solglasögon på sig.

- Hej. Jag är George. Sa han och log ett vitt leende mot mig.

Efter att jag hämtat mig log jag tillbaka.

- Kom in.

Jag släppte in honom utan ett enda ord och visade med handen att han kunde slå sig ner i soffan.

- Så hur har du tänkt dig? Frågade George och tog av sig solglasögonen.

Kapitel 100! Jag (Hanna) och Cissi är verkligen jätte stolta över att vi har kommit upp till hundra kapitel. Vi har fått så många nya läsare på tiden som gått, och det är vi riktigt glada över. Vill bara säga tack! Tack till er som har hängt med i novellen, men också tack till alla som kom in lite senare. Vi uppskattar verkligen att ni gillar våran novell hittills. Ni fick ett extra långt kapitel som tack och eftersom att det är vårt 100.

Så vad tror ni Selena vill George och hur kommer det att gå med allt? Mer drama väntar ;)