Jag satt som förstenad och kunde inte slita blicken från hans gnistrande leende ögon. Friar han till mig... igen? Jag harklade mig för att försöka förklara till honom för tredje gången att jag vill satsa på skolan och inte gifta mig vid 18 års ålder, men jag kunde bara inte när jag såg hans hoppfulla ögon. Då slog tanken mig, finns det någon anledning som EGENTLIGEN är emot att jag ska säga ja just nu? Jag har inte sagt nej för att jag vill satsa på skolan eller utbildningen, utan för att jag är rädd för hur det ska bli med mig. Men varför är jag rädd? Jag är med den mest underbaraste killen på jorden, och hur mycket jag än skulle letat skulle jag inte hittat en bättre, sötare kille. Jo, vi är kanske lite för unga, men det spelar ingen roll. Jag och Justin kommer klara oss, det gör vi alltid. Det är Justin som jag vill spendera resten av mitt liv med.

- Ja, Justin. Jag vill gifta mig med dig.

Ett större leende bredde sig på Justin’s läppar han satte på ringen på mitt finger och reste sig upp och kysste mig.

- Jag älskar dig Joelle. Så jävla mycket. Du gör mig så glad. Utbrast Justin och log stort.

- Jag älskar dig mer, du ska bara veta.

Jag hoppade upp i hans famn och skrattade ett högt, lyckligt skratt.

Joelle och Justin

Efter att vi plockat undan all disk och lagt in allt annat, satt sig jag och Justin i soffan precis bredvid varandra. Vi sa inget, men förstod varandra ändå. Jag log någongång ibland och då möttes jag också av ett leende. Jag tror att vi båda tänker, wow... vi är förlovade. Att båda är lite skraja över det, men även super glada. Jag log och kysste honom på munnen. Jag är glad över att det är honom jag är förlovad med och inte någon kille som lätt kunnat bryta mitt hjärta bara för att han leker. Men Justin är inte så, det vet jag.

- Vad tänker du på älskling? Frågade Justin och fingrade på min kind.

- Jag är förlovad Justin. Vi är förlovade. Utbrast jag med stor glädje, eftersom att jag inte kunnat hålla mig.

Jag kände tårarna som rann nerför kinden, men brydde mig inte om dom, det är lyckotårar.

- Älskling, varför gråter du? Frågade han förvånat och torkade bort en tår med sitt finger.

- Jag är bara så glad. Det är inte många i världen som hittat sin själsfrände, men här sitter jag med min och är förlovad, bunden. Jag älskar dig Justin. Sa jag, med tårarna rinnandes nerför kinden, och tryckte mina läppar mot Justin’s.

- Åh Joelle, jag verkligen älskar dig. Jag undrar detsamma, hur hittade jag dig egentligen?

En lång stund satt jag i Justin’s famn och kelade med honom. Det är så mysigt.

- Är du trött? Frågade Justin efter ett tag och flinade när jag gäspade till.

Jag nickade och vände mig mot honom för att han skulle svara han också.

- Ja, jag är också trött. Vi går och lägger oss gumman.

- Ska vi göra något speciellt imorgon? Frågade jag medans vi gjorde iordning oss för sängen.

- Nej, jag hade tänkt att eftersom att det är din resa, så får du får välja precis vad du vill.

- Eftersom att vi är i Paris tycker jag att vi ska gå till Eiffeltornet, vill se hur det ser ut på nära håll. Sa jag och flinade när jag la mig bredvid Justin i sängen.

- Då blir det så. Mot Eiffeltornet imorgon då.

Justin släckte lampan och la armen runt mig. Inte långt efter det somnade både jag och Justin. Båda helt slut efter en underbar och händelserik dag.

Jag vaknade mitt natten av att det var väldigt varmt, så jag krånglade mig ur Justin’s grep och gick mot toan. Jag tog ett glas med vatten och sköljde även ansiktet med kallt vatten för att svalka av mig lite extra. Somrarna är väldigt varma i Atlanta, och det är dom tydligen i Paris också. Jag satte mig lugnt ner på toalettstolen, men jag kände mig inte särskilt lugn. Det kändes som om timmarna flög iväg och tankarna likaså. Var det rätt val att säga ja till Justin? Vad kommer mamma och pappa tycka? Och vad kommer hända när Justin’s fans få reda på det?

- Hur är det? Sa Justin som precis kom in och satte sig på huk jämte mig.

- Det är bra. Mumlade jag och torkade av pannan med ena handen, det var då jag märkte att den skakade.

- Joelle jag ser när du ljuger. Ångrar du att du sa ja?

- Nej absolut inte. Det jag oroar mig över är hur alla andra kommer ta det... våra föräldrar, kompisar... dina fans.

- Vi kommer klara oss igenom det här. Tillsammans.

Jag log mot Justin och kramade om honom. Han bar upp mig och gick tillbaka till sovrummet med mig i sin famn. Han lade mig mjukt ner i sängen och lade sig sedan jämte mig igen.

- Framtida Mrs Bieber... Joelle Bieber. De låter faktiskt bra. Mumlade Justin, innan han andades lugnt och stilla igen.

Jag somnade tillslut jag också, men vaknade strax där efter av att mobilen ringde. Jag fumlade lite med mobilen för att få fram den i det mörka rummet. Men istället för att få ett fast grepp om den, åkte den ner på golvet med en smäll. Bakom mig hörde jag Justin mumla någon. Jag vände mig om och insåg att han fortfarande sov. Jag andades ut och vände blicken mot golvet där jag tror den hamnat. Där nere låg den, och skärmen lyste upp George.