Joelle’s Perspektiv

När både jag och Justin var klara ätit upp och gjort i ordning oss, bestämde vi oss för att gå ut på Paris gator. Jag hade på mig ett par jeans shorts och ett blått linne till som jag fick av mamma när hon var i Italien för några månader sen.

Inte så långt efter att vi gått ut, hörde vi hur folk viskade om oss. VI försökte att inte bry oss så mycket, men det blev ännu värre när papparazzis omringade oss.

- Ser du? Frågade Justin, utan att bry sig om blixtarna som bländade honom hela tiden, och pekade mot eiffeltornet.

- Ja. Sa och log mot honom. Det är så vackert.

- Ja, det håller jag med om, det är jätte vackert. Men du är vackrare.

Jag log mot honom och kunde inte undgå att rodna lite. Justin gör mig fortfarande sådan här, även fast vi har vart ihop ett väldigt långt tag nu. Men jag antar att det är bra, att kärleken fortfarande håller igång. Jag tog tag i Justin’s hand och vi gick iväg mot eiffeltornet.

- Vad hög den är. Sa jag och, jag fick sätta handen för ögonen för att inte bländas av solen, kisade upp mot toppen som var så hög att man nästan inte såg den.

- Ja, det kan man verkligen säga.

Justin kollade också upp innan han vände sig mot mina ögon. Han log, tog sina händer om mina kinder och kysste mig mjukt. I det tillfället struntade vi i om det fanns massa papparazzis som såg oss och skulle skriva och hitta på om oss. Just nu finns bara jag och Justin. Vi avslutade kyssen och kollade in i varandras ögon. Utan att säga ett enda ord, förstod vi varandra precis. Jag kände hur glädjen steg i magen och ett leende spred sig över mina läppar.

- Ska vi fortsätta? Frågade Justin och tog mig i handen igen.

Jag nickade som svar och vi började gå vidare. Jag kollade på Justin, som gick och småflinade.

- Vad ler du åt? Frågade jag och skrattade.

- Jag tänker på dig. Det är som en reflex varje gång jag ser dig, eller tänker på dig i det här fallet, vilket händer väldigt ofta. I stort sett hela tiden. Du gör mig så lycklig Joelle.

- Det är precis samma för mig.

Jag log och kysste honom igen. Han gör mig lycklig.

-Jag har en idé för ikväll. Sa Justin när vi hade kommit hem efter våran promenad vid eiffeltornet.

- Jaså? Vadå? Frågade jag och satte mig jämte honom i soffan.

- Du får se.

- Justin, jag hatar överraskningar.

- Jag vet. Det är just därför jag gör det.

Justin log ironiskt samtidigt som min mobil ringde. Jag sprang fram till den och såg att det stod mamma på skärmen. Undra vad hon vill, har det hänt någonting?

- Hej det är Joelle. Svarade jag och reste mig ur soffan.

- Joelle, det är mamma. Är du och Justin förlovad?

Kapitel 106 vad tycker ni? Det är fortfarande en liten paus, men efetersom det är nyårsafton idag så får ni ett idag :) Kommentera massor, så kommer nästa snabbare än ni tror ;)