Jag vaknade upp flera timmar senare av att någon slog till mig. Jag öppnade ögonen och såg att Justin låg med handen på min arm. Han blundade och andades jätte djupt, vilket betyder att han sov. Jag tog upp min mobil och tittade på klockan. 18:00, har vi verkligen sovit så länge? Den var ju nyss 9? Jag gäspade och dog handen genom håret en gång innan jag knuffade till Justin i sidan.

- Justin! Klockan är 6, vi kan inte sova hela dagen.

Justin grymtade till och vände på sig. Jag knuffade envist till honom igen, vilket denna gången gjorde att han öppnade sina ögon och tittade trött på mig.

- Vad? Frågade han surt och gnuggade i ögonen.

- Klockan är 6, ska vi inte hitta på något att göra? Vi borde passa på, vi ska ju bara vara här tills imorgon.

- Vad sa du att klockan var? Frågade Justin och hävde upp sig på armbågarna.

- 6.

- Är klockan 6?! Hur länge har inte vi sovit egentligen?

- Ingen aning, men rätt länge verkar det som.

- Kan man lugnt säga. Och jag som hade.... Började Justin, men avbröt sig själv.

Vad tänkte han precis säga? Och jag som hade....? Vad har han hittat på nu?

- Du hade... vad?

- Ingenting. Skyndade Justin sig att säga och log.

- Nej, ingenting...?

- Nej. Jag försa mig bara.

Justin verkade plötsligt yrvaken, och studsade nästan upp ur sängen. Han tog en snabb titt i spegeln innan han rusade ur rummet.

- Vart ska du? Ropade jag efter honom, och han kom genast tillbaka.

- Jo, jag hade tänkt att gå på.... toa. Stannar du här eller? Bra. Sa Justin snabbt och skyndade sig att försvinna ur min sikt igen.

Toa? Det finns ju en toa precis bredvid det här rummet. Inte alls i den riktningen som han sprang. Vad har han i kikaren nu? Vill jag ens veta? Frågade jag mig själv och la mig ner, i väntan på att Justin skulle komma tillbaka.

Någon timma senare, gick Justin in genom dörren igen. Jag lyfte trött på huvudet och tittade på honom.

- Vad lång tid du tog på dig. Var du lös i magen? Skämtade jag och började fnittra.

- Vadå? Jag har inte vart på toa? Frågade Justin förvånat.

- Jo, det var vad du sa innan i alla fall, men jag vet inte vad du kan ha hittat på.

- Åh, var det det jag sa?

- Ja... Sa jag och tittade misstänksamt på honom.

- Aja spela roll. Gå upp nu, jag har en sak du kommer uppskatta väldigt mycket!

- Vadå? Frågade jag och blev mer på min vakt.

Jag visste att han försökte dölja någonting innan idag. Han glömde visst av sin egna lögn.

- Det är något jag har fixat bara. Kom igen nu. Sa Justin och drog upp mig ur sängen.

Jag gäspade och sträckte på mig en sista gång innan jag gick fram till Justin och kramade honom.

- Vart ska vi då?

- Kom.

Justin tog min hand och drog med mig ut ur rummet. Vi gick förbi rum för rum och fortsatte en lång bit innan vi stannade vid foten av en trappa.

- Vad ska vi göra på däcket? Frågade jag och blev förvånad över att jag själv visste vad “däck” var för någonting.

- Hur visste du att vi skulle till däcket älskling?

- Jag visste inte, men eftersom att vi går upp så förmodade jag att vi skulle upp till ytan om man säger så.

Jag skrattade och började gå.

- Kommer du eller? Fortsatte jag och log stort mot Justin som fortfarande stod vid nedersta trappsteget.

Han nickade sakta, fortfarande förstummad över att jag blev så smart för en sekund, och följde sedan efter mig upp.

När vi kom upp kunde jag inte tro mina ögon. Det var så vackert. Justin hade lagt ut en röd/vit rutig filt, med en korg i mitten av den. Runt om var ljus tända och stjärnorna lyste så klart att det nästan tog andan ur mig. Finns det något mer romantiskt?

- Justin, vad fint du har gjort allt.

- Det är du som är gullig. Sa Justin och kramade om mig bakifrån.

Jag log stort och tog hand hand. Justin drog ner mig på filten och la upp lite mat framför mig.

- Justin det här är jätte mysigt. Sa jag och pussade honom på munnen.

- Visst är det? Jag vill att min tjej ska ha det bra.

Jag log stort och kramade om honom. Bakom honom såg jag en fallande stjärna, så jag klappade Justin på axeln så att han skulle vända sig om.

- Ett stjärnfall Justin
.

- Önska dig något. Sa Justin och log stort.

- Jag har allt jag någonsin har önskat mig, jag har dig.

- Något måste du ju önska dig.

- Okej, men bara för att du säger det.

Jag log lite innan jag också önskade mig någonting. Jag skulle göra vad som helst för att min önskan ska gå i uppfyllelse.

Kapitel 87, vad tycks gott folk? Vad tror ni Joelle önskar sig?

Kommentera Kramiz Hanna och Cissi.