-Vad önskade du dig? Frågade Justin och tittade in i ögonen på mig.

- Det kan jag inte säga, då är det troligt att den inte kommer gå i uppfyllelse.

- Haha, okej. Jag önskade mig det här i alla fall.

Justin lutade sig fram och kysste mig. Jag lutade mig närmare honom och tryckte Justin mot mig.

Jag kan inte beskriva i ord hur mycket jag älskar Justin, han är mitt liv. Jag måste ha haft det så tråkigt och ett ointressant liv innan jag träffade Justin. Jag var kär i George innan jag träffade Justin. Tänk om jag och George hade vart tillsammans nu, hur hade det vart? Jag funderade en stund innan jag skakade av mig tanken, George är inte Justin. Och Justin är allt för mig. Jag fokuserade på Justin’s ögon. De är dom vackraste ögonen i hela världen. Sådär lagom bruna, med gilmten i ögat och en fin form, vad mer kan man mer önska sig?

- Vad tänker du på? Sa Justin och lämnade mina läppar för en stund.

- Dig. Dina ögon....

- Dom är ingenting emot vad dina är. Joelle, du förstår inte hur vacker du är, för mig är du allt, du är mitt liv. Du är perfekt.

- Ingen är perfekt Justin.

- Jo, du. Du är iallafall perfekt för mig. Jag älskar dig.

- Jag älskar dig också.

Jag fokuserade på Justin’s läppar innan jag kysste honom. Justin drog av mig t-shirten som jag hade på mig och drog sina fingrar löst på min rygg. Justin t-shirt åkte av i samma veva, även våra byxor. Precis när jag Justin började leta efter en kondom, började hans mobil ringa.

- Skit iden. Sa jag och försökte få Justin att tänka på annat.

Justin lämnade mina läppar igen och tog tag i mobilen.

- Det är Scooter. Han skulle bara ringa om det var något riktigt, riktigt viktigt. Förlåt, men jag kommer snart
.

“I’m Sorry”

Jag suckade när Justin gick längre och längre iväg, så istället tittade jag upp mot himlen där stjärnorna lyste i ett gul/ vitt sken. Jag har alltid älskat stjärnor. Jag älskade att ha sånna där klistermärken som föreställde stjärnor fastsatta i pannan, och så gick jag runt där. Jag vägrade ta av dom varje gång jag skulle till skolan eller gå och lägga mig. Stjärnor är som mig, det finns många av mig och jag har liksom ett lysande sken runt mig eftersom att jag oftast är glad. Jag vände huvudet mot Justin´s håll igen. Han gick runt och runt med en bekymrad min som fastklistrad i ansiktet. Jag drog på mig t-shirten igen, eftersom att det börjat att blåsa. Precis då gick han utom synhåll för mig, så jag kan lika gärna resa mig upp. Jag gick till främre delen av skeppet och såg ut över de svarta vågorna som dundrade där nere. Vinden slet tag i mitt hår och det flög runt. Jag blundade, för att inte få håret i ögonen, och njöt av vinden som träffade mig i ansiktet. Precis då hörde jag steg bakom mig, så jag vände mig om och såg Justin marschera mot mig.

- Vad har hänt?! Frågade jag chockat och gick fram till honom.

- Vi måste åka tillbaka till land, och det är nu.

Chapter 88 inte så långt kanske, men vad tror ni har hänt?

Kramiz Hanna och Cissi