Jag förstod ingenting, ska vi åka hem? Nu? Jag som trodde att vi skulle åka hem imorgon.

- Vad snackar du om? Frågade jag och tittade chockat på honom.

- Jag måste in till land, och då antar jag att du också måste det. Det är ett riktigt viktigt möte med crewet snart. Jag har redan sagt till chauffören att styra mot land, så vi är där om en timma ungefär. Vi måste börja packa.

Innan allt hunnit sjunka in, sprang Justin ner för däck, och utom synhåll för mig. Vad är det som är så viktigt att han hellre dissar mig än skippar ett möte? Jag gick dit Justin precis försvunnit och ner till rummet där Justin sprang fram och tillbaka mellan resväskan och badrummet.

- Kan du inte i alla fall säga varför vi har så bråttom? Det måste hänt någonting.

Justin svarade inte, utan ignorerade mig totalt.

- Justin!

- Packa istället. Sa Justin tjurigt utan att ägna sig åt mig för en sekund.

- Jag har inget att packa ner.... Började jag, men insåg sedan att det inte var sant.

- Jo, en hel garderob som du ska få ihop på mindre än en timma. Så du får nog skynda dig.

- Garderoben var det ja... Sa jag och gick in i den stora garderoben där det hängde olika sorters av kläder i fin ordning.

Justin är väldigt arg, det märks på långa vägar. Jag kan bara inte förstå varför, eftersom att han inte vill berätta för mig tydligen. Det är väll bara att börja då. Tänkte jag och tog fram min lilla resväska som jag haft med mig. Allt kommer absolut inte att få plats här i. Tänkte jag och tittade menande på den lilla väskan i min hand. Jag kan ju plocka ner de finaste, och lämna resten. Ifall Justin är på bra humör senare, så kanske han kan hjälpa mig? Jag tog en handfull med kläder och la de snyggt och prydligt i resväskan, för att så mycket som möjligt skulle få plats. Plötsligt kom Justin in i rummet, han försökte inte smyga, så jag hörde han tydligt och klart innan han ens tagit ett steg innanför garderoben.

- Har du sätt en av mina blå tröjor? Frågade han och jag såg på honom att han var extremt stressad.

- Nej. Svarade jag och såg osäkert på honom.

Justin suckade högt och gick ur garderoben igen.

- Vad är det som är så viktig med den tröjan? Ropade jag medans jag pressade i två par av skor som jag tyckte var ursnygga.

- Är du säker på att du inte står på den eller någonting?! Skrek Justin irriterat.

- Nej det gör jag inte, det skulle jag nog märkt Justin. Kan du inte bara berätta vad det här handlar om?

- Det har hänt någonting bara. Fortsätt packa istället för att stå här och slöa.

Jag har aldrig sett Justin så här frustrerad förut och aldrig så här arg heller. Det måste vara något allvarligt som har hänt.

- Kom nu. Båten har stannat och vi behöver skynda oss.

- Men jag har inte packa... Började jag men blev avbruten av att Justin tog tag om min arm.

- Lämna allting bara.

Jag kämpade emot. Han ska inte tvinga mig att gå utan mina saker. Tänkte jag och drog åt mig min hand.

- Jag lämnar INTE min väska här. Även fast jag inte packat ner alla kläderna du gav mig, så lämnar jag inte väskan. Sa jag bestämt och såg hur Justin gav mig en blick innan han rusade iväg.

- Ta den och spring efter mig sen! Skrek han utifrån korridoren, vilket gjorde att hans röst ekade lite lätt mot väggarna.

Jag gick in i garderoben igen och stängde min väska så gott jag kunde. Vad är hans problem?! Jag kan väl åtminstone få ta min väska utan att han får ett utbrott på mig? Jag drog upp väskan och började med snabba steg gå mot utgången som Justin gått ut genom.

När jag kom ut från båten, hjälpe Kenny mig med väskan. Jag tackade Kenny och gick och satte mig bredvid Justin som tydligen redan satt sig ner, utan att vänta på mig. Kenny satte sig bakom ratten och började köra.

- Kenny, kör fortare! Och varför kör vi en omväg?! Ropade Justin ursinnigt och slet sitt hår.

- Vi ska lämna av Joelle. Sa Kenny och behöll lugnet.

- Men snälla, kör i alla fall snabbare.

- Jag kör redan så snabbt man får köra här Justin. Sitt ner, så sköter jag bilkörandet. Det går inte snabbare för att du håller på att tracka på mig, vet du.

Justin suckade högt, och vände blicken ut genom fönstret. Jag kände hur oron steg i magen på mig. Vad är det egentligen som har hänt? Justin ser helt förstörd ut.

- Så Joelle, då är vi framme. Sa Kenny och tittade leende bak mot mig.

- Tack för skjutsen Kenny.

- Det är ingen fara.

Jag log mot Kenny och sedan mot Justin, men han satt fortfarande och kollade ut genom fönstret. Jag skakade på huvudet för mig själv och gick ut ur bilen. Jag öppnade bagageluckan och släpade ut min väska. Jag sa ett sista obesvarat hejdå till Justin innan jag smällde igen bagageluckan igen och gick in genom ytterdörren. Precis när jag kom in, gled jag nerför vägen med tårarna sprutandes. Helgen började ju så bra... men slutade som en mardröm, vad är det som har hänt?

Justin’s Perspektiv

-Justin! Sa Kenny högt precis när vi svängt ut från Joelle´s infart.

- Ja?

- Vad har du gjort? Du sa inte ens hejdå till personen du älskar. Hur tänker du? Det här är väl inte viktigare än du flickvän, eller? Hon tror säkert att hon har gjort någonting nu, hon förtjänar inte det slags beteendet av dig, inte av någon.

- Joelle betyder allt för mig Kenny. Sa jag lugnt och vände blicken mot honom.

- Bevisa det. Just nu tror jag att hon mår hur dåligt dom helst. Att hon tror att hennes pojkvän inte bryr sig om henne.

- Vi har haft en fantastisk helg ju, hon har ingen anledning att tro det.

- Men du avslutade den inte så bra i alla fall. Justin jag förstår mig inte på tjejer så bra, men just nu är jag säker på att hon undrar vad det är frågan om? Du har inte ens berättat för henne eller hur?

- Nej, hur ska jag kunna göra det? Det är inte en månad denna gången, utan det är ett halvår....

Vad tycker ni? Kan någon lista ut vad det handlar om?

Kram Hanna & Cissi