Jag tittade på gropen som blivit av att Justin legat där, och bara tänkte. Har han åkt utan att säga hejdå? Han lovade ju. Precis när jag tänkte kravla mig upp ur sängen för att göra lite dagliga sysslor, såg jag en lapp som låg helt platt på Justin’s kudde. Jag tog upp den i handen och granskade den en stund innan jag beslöt mig för att läsa.

“Joelle, jag vet, förlåt. Jag var tvungen att åka. Jag vet att jag lovade dig att stanna tills du vaknade, men det kom någonting i vägen och vi var tvungna att åka tidigare. Jag ringer dig när jag får tid över. Kom ihåg att jag älskar dig så innerligt.

Din Justin”

Jag la mig ner och rätade till kudden under huvudet. Jag klarar inte av att vara arg på honom, det var ju trots allt inte hans fel.

A Few Days Later

Det kändes som om flera månader gått sen jag låg bredvid Justin på min säng. Jag saknar han något enormt, som inte ord kan beskriva.

Sophie ringde igår och frågade mig ifall jag ville ut på stan och shoppa med henne. Såklart jag inte kan säga nej till henne, och dessutom behövde vi båda en tjejkväll ute. Men.. Det finns alltid ett men i mitt liv. George ska med... Så det kommer inte bli så mycket med tjejkväll idén. Men spela roll, det kan bli kul endå. Det är viktigt att tänka positivt nu när jag är i mitt tillstånd.

Jag tog en snabb dusch innan jag tog på mig. Idag fick det bli ett par vita shorts och ett blommigt linne som matchade praktiskt. Det är lika bra att klä sig lätt nu när det är sommar ute. Innan vi hunnit blinka blir det vinter igen och då blir det varmare och tråkigare kläder.
 

Jag tog på mig mina vita converse innan jag tog handväskan i ena handen och gick ut genom dörren. Sophie fick sitt körkort för ungefär en månad sen, så hon är exalterad att få använda det så mycket hon kan. Därför bestämde hon sig för att hämta mig, det är inte emot mig. När jag stått där ute i den olidliga värmen och knappat lite på mobilen, körde en rosa lamborghini intill trottoaren precis framför mig. Jag tittade på den ett tag med oförstående blick. Precis som på beställning, stack Sophie ut sitt huvud ur rutan och vinkade glatt till mig. Jag gick fram till henne och log.

- Snygg bil! Utbrast jag och försökte krama henne så mycket det gick.

Kan inte säga att det gick jätte bra, med tanke på att hon satt inne i en bil.

- Tack! Fick den av pappa! Sjukt glad, fattar du eller?!

- Ja, jag fattar! Jag är så avundsjuk.

Hon log belåtet mot mig och nickade mot sätet bredvid henne.

- Kom och sätt dig.

Jag tog på mig mina solglasögon och satte mig tungt i sätet.
 

- Okej, nu åker vi till gallerian och möter George där.

- Okej.

- Bra! Sen tycker jag att du och jag hyr någon film, så att vi kan ha en liten tjejkväll. Eftersom att George bestämde sig för att vara med nu, så får vi ta det senare istället. Jag tror George skulle till någon kompis då, så det blir perfekt.

- Bra, jag blev nästan rädd att han förstörde hela tjejkväll grejen. Vi förtjänar att vara för oss själva och bara ha kul, utan killar.

När vi kom fram var det ganska svårt att hitta en parkeringsplats. Alla bestämmer sig visst för att åka och shoppa på en lördag. Men när vi väl hittat en i allt vimmel nästan skrek vi av lycka.

- Äntligen! Utbrast jag och log.

- Ja! Nu går vi och möter George.

Vi båda tog våra handväskor och gick genom den fulla parkeringen till den stora gallerian. Jag kan inte säga att jag är nervös, men jag har inte träffat George på ett tag och jag är rädd för att det kommer bli en nervös stämning mellan oss med tanke på vårt förflutna. George satt på en bänk utanför någon affär och tittade omkring sig. Direkt när Sophie fick syn på honom, sprang hon fram till honom och kastade sig i hans armar. Jag hade nästan glömt av att dom dejtar. Jag gick fram till dom och tittade småleende mot George. Han har vuxit och fått mycket brunare hår ser jag. Båda tittade på varandra ett tag och kände hur det blev pinsamt. Ska vi kramas eller skaka hand? Jag vet inte vad vi gör längre.

- Hej. Sa George och kramade mig i alla fall.

- Hej. Mumlade jag och klappade honom på ryggen för att säga att han skulle släppa mig nu.

Efter att ha stått och tagit igen lite av det vi missat tillsamans, gick vi äntligen in i en smyckesaffär eftersom att Sophie ville in där. Hon köpte ett jätte fint halsband och en silver ring med en blomma på, också väldigt fint.

- Kan vi inte gå in i skoaffären där borta? Frågade jag och pekade mot min favoritäffär som låg en bit bort.

- Har du inte tillräckligt med skor? Frågade Sophie ironiskt och skrattade.

- Nejdå. Jag såg ett par underbara skor innan när vi gick förbi.

Dom gick tillslut med på att vi skulle gå in i affären, efter ett stort övertygande. Jag hittade dom skorna jag ville köpa och dem var hur snygga som helst men också väldigt dyra... Jag köpte dom i alla fall, för annars vet jag att jag skulle ångra mig om jag inte gjorde det. Det var “Campbell” och jag älskade dom sen första gången jag såg dem. Äntligen är dom mina. Tänkte jag belåtet där jag gick med min lilla påse i handen.

Efter några timmar var alla tre sjukt trötta på att gå runt.

- Ska vi åka hem då? Frågade Sophie och log mot mig.

Jag nickade och kramade om min påse. Sophie kysste George hejdå innan vi gick iväg till bilen.

- Så ska vi åka direkt och hyra film?

- Ja, och köpa godis i mängder. Jag behöver mycket energi.

- Självklart, vad är en tjejkväll utan godis?

- Eller hur.

När vi kom till bilen lade Sophie in alla kassar i bilen och körde iväg. Vi åkte den vanliga vägen och dessutom den snabbaste, så inte efter lång tid kom vi fram till filmaffären.

När vi plockat ihop allt godis och valt film, ställde vi oss i kön. Den var sjukt lång, så jag tänkte att det var lika bra att läsa på löpsedlarna som satt fast på vägen bredvid.

“Justin dumpar Selena för Joelle. Men nu ser det ut som Joelle blir dumpad för Selena. Jelena igen kanske?”

Jag klämde hårdare på filmfodralet jag hade i handen. Det var först när jag hörde ett ljud från den, som jag lättade på greppet och letade efter mobilen i min ficka. Jag knappade in Justin’s nummer och väntade spänt på att han skulle svara. Jag vet att tidningar brukar skriva saker som inte riktigt är sant ibland, men bara för att vara säker...

- Det är Selena.

Selena?! Men jag ringde ju på Justin’s mobil. Varför svarar hon?

Kapitel 92. Vad tycker ni? Uppdateringen ska bli bättre, men vi har haft otroligt mycket i skolan på sistone. Men det kommer bli bättre:) Kram Hanna & Cissi