Justin’s Perspektiv

Jag visste att Selena hade svarat när någon ringde men jag orkade inte bry mig. Jag halvsov redan då, men när jag fick reda på att det var Joelle, kunde jag inte bli mer arg. Joelle tror säkert fel saker för tillfället och det gör mig ännu mer arg. Efter några möten med teamet fick jag äntligen fem minuter över, så då tog jag tillfället i akt och ringde Joelle.

- Hej, det är Joelle. Svarade hon trött i andra änden.

Det kändes som om en bomb träffade mig. En skön känsla flög runt i magen på mig av att bara höra hennes röst.

- Hej, det är Justin. Sa jag när jag lugnat ner mig och höll andan.

- Vad vill du?

Det är bara att ta emot hennes ilska, hon har all rätt att vara det. För jag förmodar att Selena inte sa något snällt direkt, om jag känner henne rätt.

- Jag vet inte varför Selena svarade i min telefon. Jag var halvvaken och visste knappt vad jag gjorde.

Det blev alldeles tyst i luren. Har hon lagt på? Undrade jag för mig själv.

- Hallå, Joelle? Är du där?

Jag hörde en suck i luren.

- Ja.

- Jag vet att jag inte ringt på typ 5 timmar, förlåt. Men det har vart ganska mycket på gång idag.

- 12 Justin.

- Va?

- 12 timmar. Du har inte ringt på tolv timmar.

Jag tystnade och kände skuldkänslorna komma. Hon har suttit och väntat på att jag ska ringa hela dagen.

- Förlåt. Jag menar det verkligen. Jag förstår om du inte vill prata med mig på ett tag, jag kan ge dig tid och ringa imorgon ifall du vill.

- Nej, jag är inte arg. Bara besviken Justin, besviken. Förstår du hur rädd jag var att du hade lämnat mig för Selena? Du får bara inte göra så mot mig.

- Jag kommer aldrig lämna dig för Selena. Jag älskar dig. Mitt liv tillsamans med Selena är över sedan länge, jag lever vårt nu.

Selena öppnade dörren och gick ut till mig.

- Vi börjar nu. Sa hon och tittade misstänksamt på mobilen jag hade mot örat.

- Tack. Sa jag och vände mig bort från henne.

Hon vill inte veta vad jag tycker om henne för tillfället.

- Var det Selena? Hörde jag Joelle säga försiktigt.

- Ja, vi har möte. Jag fick fem minuter ledigt, så jag ringde dig. Ville höra din röst, och jag visste att du skulle vara arg på mig. Förlåt, jag visste inte att hon tog min mobil.

Okej, det var en liten lögn. Jag visste att hon tog min mobil, men jag visste inte vad hon skulle göra med den.

- Okej, då måste du la gå då.

- Ja, tyvärr.

- Vänta! Vad är klockan hos dig? Frågade hon plötsligt och livligt.

Jag tog mobilen från örat för att snabbt kolla på klockan innan jag satte tillbaka den.

- Fem över 3.

- Hmm, på natten eller dagen?

- Dagen, hurså?

- Jag visste det!

- Vad visste du? Att det är jätte varmt och stekande sol här? Sa jag och skrattade åt min egna kommentar.

- Nej, Selena sa att klockan var 3 på natten och ville därför inte väcka dig. Du sa att du var halvvaken när hon tog din mobil?

- Ja, jag hade en ganska jobbig morgon och behövde gå upp tidigt. Direkt när jag blev ledig, slängde jag mig på sängen för att försöka sova. Men det gick ju som det gick.

- Aha, måste vara jobbigt att gå upp så tidigt?

Jag log och smackade med tungan.

- Nej, inte om jag tänker på dig. De här månaderna går snabbare om jag gör det här, och då kommer jag hem till dig.

- Justin! Du måste komma nu, vi väntar! Utbrast Scooter, som nu stuckit ut huvudet.

- Jag kommer! Ropade jag och blev irriterad över att alla ska förstöra när jag har min enda tid med Joelle.

Jag har inte pratat med henne på 12 timmar, give it a rest! Scooter skyggade tillbaka av mitt tonfal och stängde dörren bakom sig.

- Jag måste gå nu. Förlåt, jag vill egentligen stå här i flera timmar bara för att höra din röst. Fast det bästa är såklart att få vara där och hålla om dig, men det är omöjligt. Jag är i Spanien och du är i Atlanta. Så långt ifrån varandra.

- Det är okej Justin. Jag önskar också att jag kan vara där hos dig och hålla om dig. Men det går inte.. Jag älskar dig Justin. Hejdå.

- Jag älskar dig med Joelle, för alltid.

Hon la på, så jag tog ner mobilen från örat och bara tittade på den. Åh vad jag saknar henne! Jag gick in till dom andra igen, som satt och väntade på mig.

- Då börjar vi la igen då. Sa jag och satte mig ner på min plats bredvid Selena.

Det var kapitel 94, hope you like it. Vill bara säga att vi är extremt tacksamma för alla underbara kommentarer vi har fått under hela vår tid som bloggare. Det värmer extremt i hjärtat på båda två. Kram Cissi och Hanna.