Justin’s Perspektiv

Jag släppte av Joelle och började köra hem. Jag parkerade bilen på parkeringen och gick in i huset.

- Hemma! skrek jag och tog av mig skorna medans mamma kom in i hallen.

- Hur har ni haft det? frågade hon.

- Jo, det har varit bra, sa jag och log stort.

- Haha, skydda er bara, sa mamma och gick tillbaka till köket.

Jag gick upp till mitt rum, och la mig i sängen, och började sms:a Joelle.

“Hej, my love. Vad gör du xoxo Bieber”

Jag lade mobilen på bordet jämte sängen.

- Justin, Scooter är här! Skrek mamma från nerevåningen.

- Kommer. Svarade jag och tog mobilen i handen och gick ner.

Jag gick nerför trappan, och satte mig i köket där mamma och Scooter satt.

- Du vet att vi ska åka till England snart va? Sa Scooter lugnt, direkt när jag kom in.

- Ja. svarade jag kort.

- Och du har pratat med Joelle? Forsatte han.

Jag nickade och kollade ner i bordet.

- Det har blivit lite ändrade planer, vi ska åka redan ikväll.

- VA?! sa jag chockat, ikväll? men...

- Jag vet Justin, det kom plötsligt men vi måste åka.

- Inte nu.. Mumlade jag och tog handen för ansiktet.

- Vi måste, tyvärr. Du måste gå och packa direkt, annars missar vi flyget.

Jag suckade högt och fick hålla mig för att tårarna inte skulle rinna. Om jag sticker utan att säga hejdå till henne nu, kommer hon aldrig att förlåta mig... Och det skulle jag aldrig klara av, att hon inte skulle vara i mina armar, inte få kyssa hennes mjuka läppar.

- Justin vi vet att du är ledsen och så, men vi kan inte göra någonting åt det, jag har försökt. Sa mamma och avbröt mina tankar.

- Mamma, Joelle då?

- Om du packar fort, så hinner vi åka vägen om henne. Svarade mamma samtidig som jag reste mig från stolen och sprang upp till mitt rum.

Jag tog fram min resväska och slängde ner kläderna i den. Jag tryckte på locket, och drog ner resväskan till hallen.

- Kom nu så åker vi, fort! Sa jag och sprang till hallen. Jag tog på mig mina skor. Mamma och Scooter tog också på sig sina skor, och vi gick ut till bilen.

- Skynda!! Skrek jag till Scooter som körde i snigel fart kändes det som.

- Justin, man får bara köra i 50 är, och jag kör nu i 65 så jag kör redan för fort.

- Justin du kommer få tid med Joelle. Sa mamma och lade sin hand på min axel.

- Hur länge får jag stanna?

- En timma.

- Mamma, det är ju inte så länge, snälla Scooter kan du öka? Sa jag stressat.

När vi äntligen kom fram, sprang jag fram till dörren, och plingade på. Mr Winston öppnade.

- Hej, är Joelle här? Frågade jag och log stressat.

- Kom in, jag tror hon är på sitt rum.

- Okej tack.

Jag tog av mig mina skor och min jacka och gick upp för trappan till Joelle’s rum. Jag knackade lite på dörren, innan jag gick in.

- Joelle. Sa jag och gick fram till henne. Jag gav henne en varm och lång kram.

Justin Och Joelle

- Hej, Justin.

- Förlåt. Viskade jag.

- För vad? Frågade hon chockat.

- Jag ska åka ikväll...

- Ikväll, men du sa ju...?

- Ja, jag vet, men Scooter kom hem till oss nu innan, och sa det, jag är jätte ledsen.

- Justin, det är inte ditt fel...

Jag suckade och satte mig i sängen.

- Jo, om jag inte var Justin Bieber hade detta...

- Justin. Sa Joelle och lade sin hand på min kind, om inte du var “Justin Bieber” kanske inte vi hade träffats, tänk inte så nu, snälla. Vi kan klara det här.

Jag log stort och tog ett tag om Joelle’s midja och drog ner henne så hon låg över mig. Jag kysste henne och kollade in i hennes ögon.

- Jo, Justin... Sa Joelle, och kollade ner.

- Vad är det? Frågade jag.

- Selena ringde innan...

Kapitel 46. Vad tycker ni? Vill ni ha mer Justin’s perspektiv?

Kram Hanna och Cissi