- Eh... Justin, det är George som går där framme. Sa jag och kollade upp på Justin.

Justin hann bara sucka innan George kom fram till oss.

- Hej Joelle! Sa George och log lite. Men det nådde inte fram till ögonen.

- Hej, George. Vad har hänt? Frågade jag.

- Inget. Jag har bråkat med mamma och det gör ju inte det hela bättre när jag träffar dig här... med han. Sa George och kollade menande på Justin.

- Du... Sa Justin och tog ett steg närmare George.

- Ey, bråka inte nu! Sa jag och gick i mellan dom.

Jag tog Justin i handen och puttade honom bakåt.

- Det är nog bäst om vi går. Sa jag och kollade på Justin. Hejdå George. Fortsatte jag och vi började gå ifrån George.

- Jag gillar inte den där killen. Sa Justin när vi hade gått en bit under tystnad.

- Han är ganska schysst, om man lär känna honom.

- Jo, säkert. Han stöter ju på dig. Sa Justin och man märkte att han blev arg.

- Hur tror du jag känner när det är minst 20 olika tjejer som stöter på dig varje dag, bara du går utanför dörren? Eller alla dina fans på dina konserter? Sa jag och släppte Justin’s hand.

- Är du avundsjuk...?

- Det har jag aldrig sagt. Men du är. Bara för att George gillar mig betyder inte det att jag gillar honom på “det” sättet. Vi är bara vänner, inget mer. Jag älskar dig men om du är avundsjuk på att jag har killkompisar, då blir det svårt...

- Nej, Joelle. Det är bara att George verkar vara ett sånt asshole.

- Några av dina fans också och jag kan inte säga åt dig att inte träffa dom.

- Snacka inte skit om mina fans. Dom gjorde mig till den jag är idag.

- Okej. Lev du ditt liv med dina fans så lever jag mitt liv... okej?

Jag märkte inte att jag började gråta förens tårarna rann nerför halsen på mig. Jag torkade fort bort dom och vände mig om.

- Nej, Joelle. Förlåt, jag menade inte...

Justin tog tag i min arm och kramade om mig.
 

- Jag älskar dig. Viskade han i mitt öra.

- Jag älskar dig med.

- Jag ska inte vara avundsjuk mer. Du får vara med vem du vill. Jag vet att du älskar mig och jag tror på dig.

Justin log och tog min hand och vi började gå hem mot mig.

- Hemma! Skrek jag när jag kom in i huset.

- Joelle. Kan vi få prata lite med dig? Frågade mamma som satt i soffan i vardagsrummet.

- Ja, jag kommer.

- Jag kan gå upp så länge. Sa Justin och log.

- Okej, kommer snart.

Jag kysste Justin’s mjuka läppar, vilket gjorde att pappa harklade sig lite. Jag skrattade och gick till vardagsrummet. Direkt när jag kom insåg jag att mamma hade gråtit och pappa såg ut att vara arg. Brian satt i fåtöljen mitt emot mamma och såg ut att vara i fullkomlig chock.

- Vad har hänt?! Sa jag och blev väldigt rädd över vad jag skulle få höra härnäst, nästan så rädd att jag började gråta.

- Jag och pappa har pratat en del... Började mamma innan hon snyftade till.

- Vi ska skiljas. Avslutade pappa mammas påbörjade mening.

Jag vände mig mot pappa och tittade chockat på honom. Det kom från ingenstans, och han sa det rakt ut som om det inte var någonting. Skiljas? Mamma och pappa? Varför?