Jag vek ner blicken och tittade istället ner i golvet.

- Jag lämnar er ifred. Sa pappa och reste sig upp och gick ut ur köket.

Jag satte mig ner på stolen mitt i mot Justin.

- Jag är led...

- Du behöver inte säga det igen. Justin, du har sagt det nu... jag vet att du är ledsen. Men vad betyder jag för dig egentligen?

- Joelle, du betyder allt för mig. Jag älskar dig.

- Justin... du pratar med mig, du får mig att skratta. Du säger dom sötaste sakerna. Men hur många andra tjejer gör du det till?

- Nej, jag älskar bara dig, mer än allt annat. Joelle, förlåt. Du är inte bara “the next girl” Du är mitt allt, snälla.
 

- Justin, jag älskar dig med. Jag har gråtit mig till sömns de senaste dagarna, men det gör för ont. Kärlek gör ont...

Justin reste sig fort upp och gick fram till mig. Han gav mig en kram.

- Snälla, jag gör vad som helst.

Han tryckte sina läppar mot mina och jag måste erkänna att jag hade saknat det.

- Ska vi gå ut en stund, bara typ ta en promenad? Frågade Justin när han avslutade kyssen.

Jag nickade och log. Vi gick till hallen och tog på oss skor och jacka. Vi gick ut ur huset och ut på vägen.

- Berätta, hur du har haft det? Sa jag och kollade upp på Justin.

- Jag har haft det okej. Jag har saknat dig oroligt mycket. Men jag har haft det bra, jag älskar det jag gör. Svarade Justin samtidigt som han tog tag om min hand

Jag kollade chockat på Justin.

- Jag älskar dig, och jag vill inte gömma mig. Vi lever bara en gång, och jag vill leva det livet med dig och våra barn. Sa Justin och log.