Justin´s Perspektiv

När Joelle rusade ut genom dörren kände jag hur tårarna bara ville komma. Men jag tänker inte visa mig sårbar inför Selena, inte efter vad hon precis gjort.

- Ser du precis vad du gjorde? Skrek jag och torkade bestämt bort en ensam tår som åkt ur mitt öga.

- Vadå jag? Jag är gravid, och här skyller du på mig? Jag behöver din hjälp Justin, jag vet inte vad jag ska göra! Det är ditt barn, kanske du ska hjälpa till lite här?! Ropade Selena tillbaka och jag satte mig med huvudet i mina händer och skakade sakta på huvudet.

Jag tittade upp på Selena och skakade fortfarande på huvudet.

- Nej Selena. Både du och jag vet att du inte är gravid, lägg ner. Du har precis gjort så att jag kanske precis förlorat den bästa jag någonsin haft. Hon och jag har känslor, du kan inte bara komma hit och låtsas att du är gravid! Det funkar inte så här i verkligheten! Jag vill inte att du ska komma när du vill för att förstöra mitt och andras liv. Jag vill leva utan att påverkas av dina lögner, det är svårt som det är för Joelle med alla papparazzis och mina fans. Tänk på vad du just gjort, du har sårat din kusin. Det är lågt Selena, lågt.

Selena mötte min blick nu med verkliga tårar i ögonen, det kunde jag se på henne. Hur hon darrade lätt med läppen och fick ett speciellt uttryck i ögonen på henne.

- Jag visste inte att du kände så här Justin... Mumlade Selena och torkade sig under ögonen.

- Jo men det gör jag. Sa jag bestämt och började nästan att gråta.

- Du får gärna vara min kompis, men såra inte mig eller Joelle. Snälla, jag ber dig. Joelle vill inte ha bråk, var snäll mot henne bara.

- Jag märker inte när jag är elak mot henne, eftersom att jag har fullt upp med att försöka få dig att falla för mig igen. Jag vill ha det som vi hade det innan, när du och jag älskade varandra. När vi kunde ligga i soffan och bara mysa med varandra, eftersom att inget annat spelade roll. Jag saknar det.. Sa hon och nu rann tårarna som aldrig förr.

Det här är sanna ord, för jag har aldrig sett henne så här. Hon måste prata från hjärtat. Tänkte jag och gick för att krama henne. Jag omfamnade henne.

- Selena, så som du känner för mig, känner jag för Joelle. Snälla låt mig och Joelle älska varandra, det vet du ju hur mycket vi ville när vi var tillsammans. Sa jag och pussade henne på kinden.

- Vad sitter du då här för? Spring efter henne idiot. Sa Selena och skrattade medans hon torkade tårarna.

Jag stannade upp och tittade på henne.

- Klarar du dig själv då?

- Ja! Jag är snart 20 år gammal Justin. Jag klarar mig.

Hon gav mig ett lugnt leende, och hon har i alla fall slutat gråta. Jag tog tillfället och sprang ut genom dörren. Ja sprang och sprang, men jag kunde inte se Joelle någonstans. Vart är hon någonstans?! Jag ville bara skrika rakt ut, men eftersom att det var mycket folk på gatan gjorde jag inte det. Och hur skulle det sett ut i tidningarna? Tänkte jag för mig själv och började leta efter papparazzis. Jag såg inga för tillfället, så jag sprang vidare. Efter ytterligare 5 minuter såg jag inte en glimt av henne, så nu började jag få panik. Precis då sprang jag förbi Ryan´s hus, så jag kunde lika gärna fråga honom om han sett Joelle. Inte för att det är särskilt möjligt, men han kanske kan hjälpa mig att leta? Jag gick upp till dörren och knackade hårt tre gånger. Jag väntade ett tag, men ingen kom och öppnade. Jag knackade igen, men ingen öppnade då heller. Så jag satte örat mot dörren och lyssnade. Långt därinne hörde jag skratt, konstigt. Ingen öppnar, men det är någon hemma? De kanske inte hörde dörren bara. Tänkte jag lugnt och satte handen på handtaget. Det var låst, men under dörrmattan ligger alltid en extranyckel ifall Ryan skulle glömma sin, vilket han gör ganska ofta. Jag låste upp dörren och stängde den efter mig. Jag brydde mig inte om att ta av skorna, eftersom att jag snart skulle ut igen, så jag gick närmare skratten. När jag rundade köket och skulle precis gå in till vardagsrummet hörde jag hur det blev tyst. Vad är det som händer här egentligen? Tänkte jag och gick in i vardagsrummet. Där på golvet låg Joelle med Ryan över sig. De var alldeles tysta och Ryan hade sin hand på Joelle´s kind. Min syn mörknade för ögonen på mig. Hur i helvete kan han göra så här? Han är min bästa vän! De skulle precis kyssas märkte jag, så jag rörde till foten på golvet så att det väsnades lite.

De avslutade vad de höll på med och tittade förvånat på mig. Jag tittade först argt på Ryan, och sedan på Joelle. Hur kan han göra så här, och framför allt, hur kan HON göra så här?!

Det var kapitel 66. Oj, oj. Drama på gång. Vad tror ni händer? Kram Cissi och Hanna.