Joelle’s Perspektiv.

Jag gick sakta hem till Justin. Jag grät hela vägen, men jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag ville hem, hem till mamma. Jag ville vara ett litet barn igen. Man behöver inte bry sig så mycket om vad andra tycker utan man är sig själv hela tiden.

När jag gick in igenom dörren möte jag Jeremy i dörröppningen.

- Hej, Joelle. Vad har hänt?

Jag började gråta i mängder igen, jag visste inte vad jag ville.

- Kom, vi sätter oss i vardagsrummet, så får du prata om du vill.

Jag nickade långsamt, och vi satte oss i vardagsrummet.

Jag berättade om vad som hade hänt, och Jeremy förstod varför jag stack i början, och varför Justin var arg nu. Selena hade tagit första planet hem. Hon hade inte sagt hejdå, bara stuckit.

- Vad har hänt Joelle? frågade Jazzy, och satte sig i soffan i jämte mig.

- Inget. Svarade jag och torkade bort lite tårar.

- Men du gråter ju.

- Det är ingen fara. Svarade jag. Vad ska man säga till en liten tjej i fyra års åldern?

Timmarna gick och jag hade mest suttit inne och inte gjort någonting. Jag hade legat i Justin’s säng och gråtit för det mesta. I sånna här tillfällen ville jag ha Hope, hon skulle förstå. Sohipe skulle jag kunna ringa, men hon skulle inte förstå lika bra som Hope. Hope hade nästan gått igenom samma sak med en annan kille, men han lämnade henne. Tänk om Justin skulle..... Jag kan inte ens tänka ordet, det skulle göra för ont. Jag älskar honom för mycket. Mitt i mitt tänkande knackade det på dörren.

- Ja, kom in. Sa jag och torkade några tårar.

Dörren öppnades och Justin kom in. Han var jätte röd i ögonen. Han satte sig i sängen jämte mig.

- Jag har tänkte jätte mycket, och jag kom fram till.....

Vad tror ni Justin säger?? Det får ni reda på i nästa kapitel :D

Kramiz Hanna & Cissi