- Hej, kan jag ringa sen, jag.. sover typ. Sa jag och gäspade ännu en gång.

- Jaha, förlåt. Okej men ring sen, okej?

- Visst, hejdå.

Jag lade på och kollade på klockan. Den var halv fem. Hur kan hon ringa så här tidigt? Just det, tidsskillnader. Jag somnade om och vaknade igen av att Justin väckte mig.

- God morgon sunshine! Sa Justin och log stort.

- God morgon. Svarade jag och skrattade lite innan Justin kysste mig.

- Sugen på frukost?

- Ja. Selena ringde inatt, jag ska bara ringa henne först. Jag kommer strax.

- Okej.

Justin pussade mig på kinden innan han gick. Jag låg kvar i sängen och tog fram mobilen. Jag letade upp Selena’s mobilnummer och tryckte på ring.

- Hej, det är Selena. Svarade hon glatt.

- Hej det är Joelle.

- Är du vaken nu?

- Haha, ja. Justin väckte mig.

- På tal om det... Jag vill säga förlåt. Jag har varit så elak mot dig, och... Justin. Jag vet inte vad som flög i mig. Jag är bara väldigt sårad av Justin. Jag trodde att jag var The One för honom, men det var jag inte. Joelle, jag är jätte ledsen, jag har förstört så mycket mellan dig och Justin. Förlåt... Jag ska släppa Justin och bara gå vidare....

- Selena. Jag vet inte vad jag ska säga, men kan vi vara vänner?

- För vårat bästa, tror jag inte det. Jag kommer alltid gilla Justin på något sätt. Och om jag träffar dig, kommer det bara riva upp massa sår, det kommer inte gå.

- Men Selena...

- Det är bäst så här Joelle. Men jag lovar att jag kommer på erat bröllop.

- Haha, Selena vem har sagt att vi ska gifta oss? Jag är 17. Jag vill inte gifta mig.Inte nu.

- Haha. Men ha det bra.

- Selena snälla.

- Joelle det är bäst för oss båda. Hejdå.

Selena lade på och jag satt som förstenad. Varför ville hon inte vara vän med mig? Pågrund av Justin?

Jag gick ner till köket där Justin höll på med frukosten. Jag hjälpte till lite, innan vi satte oss ner för att äta.

- Det var inte meningen, men jag hörde lite vad du pratade med Selena om. Sa Justin och kollade ner i bordet.

- Nej, det är ingen fara. Sa jag och smörade en macka.

- … Jag hörde det med, att du inte ville gifta dig. Vill du inte gifta dig, med mig?

Jag hörde på Justin’s röst att han skakade.

- Nej, Justin du misstolkade det helt fel. Jag vill inte gifta mig NU, jag är 17. Om några år, kanske inte nu.

- Jag trodde att du inte ville gifta dig... med mig.

- Jo, det är bara att jag vill leva i nuet. Jag älskar dig Justin, över allt annat, men jag vill inte gifta mig nu.

- Så du vill gifta dig, med mig, i framtiden? Ett leende sken upp på Justin’s läppar.

- Eh... Jag vet inte. Inte nu. Jag älskar dig verkligen, men...

- Det är okej. Jag ville bara veta.

Jag märkte att Justin blev besviken, men vad skulle jag svara, jag var inte redo. Möjligtvis i fram tiden, men inte nu. Jag kunde ju inte ljuga för honom heller. Vi åt under tystand, och det kändes konstigt. Det har aldrig varit någon pinsam tystnad mellan oss förut. Bara för att jag inte ville gifta mig nu, ville Justin det? När Justin hade ätit klart gick han upp. Han sa ingenting utan gick bara upp på rummet. Jag blev väldigt chockad över att han bara gick, han sa inte ett ord.

När jag ätit klart plockade jag in frukosten. Jag hörde att Justin gick ner för trappan och ut igenom dörren. Var han så arg, för att jag inte ville gifta mig nu? jag gick upp till Justin ‘s rum, och tänkte lägga mig i sängen. Sängen var fint bäddad, med många kuddar. Men det var inte bara det som låg på sängen, det var också en ask....

Kan någon lista ut vad det är i asken?;)

Kommentera, kram Hanna & Cissi