Jag satt som förstenad och stirrade tomt framför mig. Vad här hänt med Brian, något allvarligt? Jag förde handen till örat, men tog bort den när jag kom ihåg att jag inte hade mobilen i den. Justin tittade förvånat på mig, och till och med grabbarna hade slutat att prata och skratta där bak.

- Vad har hänt? Frågade Ryan och stack fram huvudet.

- Varför är ni så tysta? Fortsatte han och skiftade blicken mellan mig och Justin.

- Gumman, vad har hänt? Mumlade Justin och flätade in sina varma fingrar i mina lealösa, jag kunde bara inte röra dom.

Jag riktade blicken neråt och började leta efter mobilen. När jag inte hittade den stack jag in handen under sätet, och efter flera försök hittade jag den. Jag ignorerade allas blickar och förde mobilen till örat igen.

- Hallå? Är du där Joelle?! Ropade George på andra sidan luren.

Jag satt tyst en stund innan jag harklade mig.

- Ja, jag är här.

- Vad hände? Du försvann och sen hörde jag en duns.

- Jag råkade tappa mobilen. Mumlade jag och kramade om Justin´s hand.

- Aha, det förklarar allting.

- Vad är det som har hänt med Brian, George? Berätta för mig, nu!

- Okej, ta det lugnt nu. Det hjälper inte med att hetsa upp sig.

Han försökte lugna mig, utan resultat.

- Jag hetsar inte upp mig! Säg vad det är som har hänt, NU! Skrek jag och satt och väntade spänt.

- Jo, han har råkat ut för en olyckshändelse. Han hade åkt cykel, tror jag det var, och så hade en bil kommit. Han hade inte hunnit åka undan, och det gjorde det inte bättre att han ramlade mitt i allting. Han hade hunnit undan om han inte vart så dum och klumpig.

Jag satt som förstenad. Har det hänt Brian någonting? Mår han bra?

- Herregud! Mumlade jag och kände tårarna komma.

- Ja, om han inte vart så klumpig...

- SLUTA SNACKA SKIT OM MIN LILLEBROR! Skrek jag och kände hur det flammade till för ögonen på mig, mina ögon är säkert röda.

- Jag snackar inte skit om honom, absolut inte. Det är bara det om... Började han, men jag avbröt honom igen.

- Om vadå?! Om han inte vart så dum att trilla?!

- Nej det är inte alls på det sättet... Började han igen, men jag avbröt honom med ett utbrott till.

- Håll käften! Här sitter du och snackar skit om Brian när han kanske är död! Jag vill inte höra dina bortförklaringar okej?! Mår han bra, mår min lillebror bra?!

- Jag.... kan inte säga att han mår bra. Han ligger på sjukhus, jag vet inte hur hans tillstånd är för tillfället, men jag tror att han ska opereras eller någonting.

- Opereras?! Varför?!

- Jag vet inte riktigt, jag har inte fått veta...

- Du vet inte?!

- Nej..

- Ta reda på det då! Väste jag och la på luren rätt i örat på honom.

Jag la mobilen i mitt knä och tittade ut genom fönstret. Det var nu tårarna började rinna, som jag ursinnigt torkade bort. Jag måste till Brian, jag måste hem!

- Justin, kör till flygplatsen. Jag måste hem.

Justin tittade förvånat på mig och höll fortfarande min hand.

- Men Joelle, vad som än hänt, kan du inte hetsa upp dig.

- Inte hetsa upp mig? Min enda lillebror ligger på sjukhus och ska opereras, och du säger att jag inte ska hetsa upp mig? Väste jag och vände blicken mot honom.

- Men älskling, nu drar du förhastade slutsatser...

- Nej det gör jag inte, kör till flyplatsen eller så går jag. Ditt val!

- Men...

Jag tog handen på handtaget och tänkte precis öppnade den när Justin och de andra protesterade.

- Joelle, bilen kör! Du kan inte gå ut!

- Stanna eller så hoppar jag ut!

Justin tittade på mig, men bestämmde sig för att inte stanna bilen.

- Ditt val... Började jag och tänkte precis trycka ner handtaget när han höll fast mig.

- Jag kör dig. Mumlade han och vände blicken mot vägen.