- Joelle. Du förhastar dig, vi kan boka ett flyg till imorgon.

Utan att stanna, svarade jag.

- Nej, jag måste till honom nu.

- Men vi skulle ju umgås nu, och du skulle få träffa min andra halva av familjen....

Jag stannade och vände mig om, nästan så hastigt att Justin gick in i mig.

- Det är inte för att jag inte vill träffa dig som jag åker, det är för min lillebror. Sa jag och vände mig om för att gå igen.

Men jag kom inte så långt, för Justin tog tag om min handled och drog mig till sig.

- Men stanna för min skull, snälla Joelle. Vi tar ett tidigt flyg imorgon. Jag vill bara hålla om dig just nu, och det vet jag att du vill också.

- Nej det vill jag inte, jag vill till min bror. Väste jag och ryckte åt mig armen.

Jag började gå igen och suckade högt när jag hörde fotsteg bakom mig.

- Kan du sluta följa efter mig...? Låt mig bara gå. Sa jag och stirrade på honom.

- Nej, jag älskar dig. Låt mig i alla fall få betala biljetten.

“Let me pay”

- Jag har egna pengar... Började jag med Justin avbröt mig denna gången.

- Som är hemma hos mig. Låt mig få betala. Upprepade han och gick före mig.

- Åh Just det. okej. Men jag ska betala tillbaka det.

- Det behöver du inte. Se det som en gåva från mig till dig.

Jag vill helst betala själv, men vad ska jag göra? Mina pengar ligger i min resväska tillsamans med mina kläder hemma hos Justin. Jag suckade och nickade motvilligt.

När flyget var betalt och allt var i ordning, fick jag sitta kvar ensam och vänta på flyget. Jag hade sagt åt Justin att åka hem, eftersom att han inte hade någon livvakt med sig. Hade jag vart lite hård mot honom? Han försökte ju trots allt bara hjälpa till. Jag avbröts i mina tankar av att en signal hördes över hela flygplatsen. Inte långt därefter började en kvinna prata.

- Flyg nummer 86 släpper in passagerare nu. Jag upprepar, flyg nummer 86 släpper in passagerare nu.

Jag reste mig upp och gick med flygbiljetten spänt i handen. När de väl släppt in mig, satte jag mig på min plats, i förstaklass. Jag hade sagt åt Justin att inte köpa förstaklass, eftersom att jag inte har några fans som skriker hela tiden, men han hade insisterat och du kan jag inget annat än att hålla med. Jag lutade mig bak i sätet och hoppades att flighten skulle gå bra, och att jag skulle få komma hem till en levande och frisk Brian.