Jag landade på Atlanta´s flygplats och eftersom jag inte hade någon bagage gick det väldigt fort. Justin hade bokat en taxi som skulle hämta mig när jag hade landat. Jag hoppade in i taxin, och sa adressen till chauffören, så han började köra hem. Jag tyckte att han körde jätte sakta hela vägen. När jag äntligen kom fram, var dörren låst och ingen var hemma. Fan, dom är säkert på sjukhuset. Sjukhuset låg en bit bort och jag hade inga pengar till taxi, jag hade bara min mobil. Så det blev att jag gick till sjukhuset. Efter en timma var jag där.

- Hej, jag söker Brian Wintson. Sa jag till tjejen i receptionen.

- Vänta lite. Sa hon och skrev in något på datorn. Han opereras just nu, men om du går till rum 205 så är anhöriga utanför.

- Okej tack.

Jag tog hissen som låg till höger vid receptionen och åkte upp till våning 4. Jag såg mamma och pappa sitta utanför, så jag sprang mot dom.

- Joelle, vad gör du här? Frågade mamma chockat när hon fick syn på mig.

- Jag tog första plan hit. Hur mår Brian?

- Han opereras nu. Han bröt armen väldigt allvarligt, det kunde vart värre.

- Jag antar det.

En lättnad sköljde över mig. Brian lever och det var huvudsaken.

Justin’s Perspektiv

När Joelle stack kändes det som om ett sår revs upp. Jag ville hålla om henne, kyssa henne. Det jobbiga var att jag vet inte när jag får träffa henne igen. Jag ville att hon skulle ringa direkt när hon kom hem, men det har gått fyra timmar nu, så hon borde kommit hem vid det här laget. .

- Justin? Frågade Jazzy och kom in i mitt rum.

- Ja, kom in.

Jazzy satte sig jämte mig i sängen.

- Var är Joelle? Frågade Jazzy.

- Hon åkte... hem. Sa jag samtidigt som det rann en tår ner för min kind, jag torkade fort bort den så inte Jazzy skulle se den.

- Varför det? Har ni bråkat?

- Nej. Men Jazzy klockan är snart fyra på natten, ska inte du sova?

- Jag vill sova inne hos dig.

- Lägg dig här då. Sa jag och klappade skrattade på platsen bredvid mig.

Jazzy lade sig ner, och jag lade armen om henne.

- Kan inte du sjunga en godnatt visa? En av dina egna låtar?

- Vilken vill du höra?

- Pray.

I just can´t sleep tonight.

Knowing that things aint right.

It´s in the papers, it´s on the tv, it´s everywhere that I go.

Children are crying.

Soldiers are dying

Some people don't have a home....

Efter att jag sjungt lite på första versen somnade Jazzy, så jag la mig ner för att somna jag med. Jag somnade nästan på direkten.

Jag vaknade lite senare av ett sms, skärmen lyste upp Babe<3 vilket betyder att det är Joelle.

“Hej, allting har gått bra, jag är på sjukhuset nu. Brian har precis opererats och han kommer att överleva. Mer vet jag inte. Älskar dig, din Joelle”

Jag blev lättad över att det hade gått bra och att Brian överlevde.

“Vad skönt att höra, älskar dig mer. // Justin”

Jag smsade en stund med Joelle tills Jazzy vaknade.

- God morgon. Sa hon och log.

- God morgon sötnos.

- Kommer Joelle idag? Frågade Jazzy och såg hoppfull ut.

- Nej, jag tror inte det. Men vet du vad vi kan göra?

- Nej, vad då?

- Kom, vi åker och hälsar på henne, som en överraskning.