Joelle’s Perspektiv

Jag, mamma och pappa hade suttit utanför Brian’s rum hela dagen. Det hade sprungit in läkare men ingen hade sagt hur läget såg ut.Jag hade suttit helt stilla på samma stol under de timmarna jag hade varit här. Jag tyckte själv att jag hade varit hård mot Justin, men Brian var min bror. Det var trots allt inte så allvarlig som jag trodde att det var, George kanske överdrev lite.

- Mrs, och Mr Wintson. Sa en läkare som just kommit ut ur Brian’s rum.

Pappa och mamma reste sig upp direkt och jag undrade vad läkaren hade att komma med.

- Brian har vaknat efter operationen nu. Han har brutit under armen, så han har fått den gipsad.

- Okej, kan vi gå in till honom?

- Ja, men han är dock väldigt svag, men det kommer att bli bra.

- Okej, tack så jätte mycket, Dr... eh Dr Houston.

Mamma och pappa gick in i Brian’s rum med mig tätt i hällarna. Mamma och pappa satte sig på dom två stolarna jämte hans säng medans jag stod vid sängkanten och såg ner på min kära lillebror.

- Gubben, hur mår du? Frågade mamma och tog i Brian hand.

- Okej. Sa Brian hest. Man märkte att han fick anstränga sig.

- Det kommer bli bra. Du är frisk snart.

Brian nickade som svar.

Vi satt och pratade med Brian och han mumlade något då och då, som svar till våra frågor.

- Joelle, kan inte du gå ut och köpa lite vatten?

Jag nickade som svar och gick ut ur Brian’s rum. Jag gick till cafeterian och köpte två flaskor med vatten och en bulle till mig.
 

Fast med vatten i.

Jag går tillbaka och hör även någon ropa mitt namn.

-JOELLE! Vänta.

Jag vänder mig om och ser George.