Lite längre bort hörde jag hur Justin visslade och hans fotsteg tillbaka hit. Jag la försiktigt tillbaka mobilen, för att det inte skulle låta och satte mig tillrätta.

- Här har du. Sa han och räckte glatt fram glaset.

Jag tog det och tog djupa klunkar innan jag ställde ner det och tittade bestämt på Justin.

- Jag trodde inte du hade kontakt med Selena längre.

Jag tryckte ihop läpparna och försökte hålla tillbaka tårarna som ville rinna.

- Nej, vadå..? Frågade Justin och hans leende förvandlades snabbt till ett rakt sträck.

- Okej, så du ljuger för mig nu också?

- Nej, jag skulle aldrig... Började Justin, men avbröt sig och fick en fundersam min.

Han tog upp mobilen och låste upp den, där Selena´s sms fortfarande var uppe. Han la ner mobilen och tittade nästan lite argt på mig.

- Har du kollat i min mobil, vad fan? Jag har privata grejer i den ju. Du hade gärna kunnat fråga mig innan du gick in på den.

- Så du har privata grejer som du försöker gömma för din flickvän?! Du smsar med Selena Justin, varför har du inte sagt något om det?

Han tittade skamset på mig.

- Du skulle bara bli arg om jag sagt det...

- Och du tror inte att jag blir argare på det här sättet? Ryck upp dig Justin. Sa jag och tänkte precis resa mig upp när Justin drog ner mig.

- Snälla. Det är bara det att vi har varit väldigt bra vänner, väldigt länge och jag har inte träffat henne på jätte länge.

- Du kunde ha sagt det istället för att låta mig få veta om det så här.

- Joelle förlåt.

- Nej Justin. Det räcker med lögner nu. Sa jag bestämt och tittade på Justin som desperat försökte få mig att stanna.

- Joelle..

Jag gick ur köket och gick snabbt in till det stora sovrummet och tog de kläder jag hade haft på mig igår, under armen. Men då slog det mig, vi är på en båt. Men jag vill i alla fall bort från det här rummet, jag vill vara ensam. Men precis då hörde jag Justin´s röst eka utanför.

- Joelle!

Justin kom in i sovrummet.

- Förlåt, det är inte lätt. Men att bli arg löser inget, jag är ledsen, förlåt.

- Justin jag orkar inte med mer lögner, det blir för mycket för mig.

- Förlåt. Jag älskar dig Joelle.

Justin kom närmare mig men jag vek ner blicken.

- Snälla! Jag kommer gå under.

- Du är ju på en båt så det går ju...

- Du förstår vad jag menar.

Även fast jag inte ville, brast jag ut i skratt. “Jag kommer gå under”.

- Förlåt. Mumlade Justin och försökte hålla sig för skratt.

- Bara för att du fick mig att skratta, betyder det inte att du är förlåten.

Jag försökte låta stadig på rösten igen, men jag tänkte hela tiden på vad Justin sagt. Och då började jag att skratta igen, hopplöst.

- Jo det gör det. Sa Justin och log flörtigt mot mig.

- Okej, jag erkänner. Det gör det. Sa jag och puttade lite lätt på hans bröst, så att han åkte tillbaka lite.

- Är det så du vill ha det? Frågade Justin och hoppade nästan på mig igen, men jag gick undan.

- Okej! Jag tar tillbaka det!

Skrek jag och höll upp mina händer.

- Bra för dig. Annars hade du blivit utsatt av en Bieber-attack som Jazzy kallar det.

- Tur. Det vill man ju inte ska hända... Sa jag ironsikt och log.

- Nej, faktiskt inte. Tvivlar du på mina attacker, gumman?

- Nej då, nej. Sa jag och himlade med ögonen.

- Det hoppas jag verkligen inte. För jag kan kittlas, det kan jag verkligen.

- Jaja, jag tror dig.

Jag log och pussade han på kinden innan jag gick och la mig i sängen. Jag är fortfarande trött, med tanke på att jag nyss blev urtrött av att Justin och jag bråkade, bråk gör så mot mig. Jag blundade och tryckte ansiktet hårt emot madrassen. Innan jag kunde räkna till ett, hade Justin lagt sig bredvid mig, med sin hand liggandes på min svank.

- Jag älskar verkligen dig Joelle, hoppas du förstår det.

- Tack för att du gör det Justin, jag vet inte vad jag hade vart om jag inte träffat dig.

Det var kapitel 85, lite bråk där, men det rädde ut sig ganska snabbt :D Vill också säga TACK till alla fina kommentarer som jag och Hanna har fått. Det gör oss verkligen jätte glada varje gång vi ser att någon kommenterat :D! Tack, och enjoy! Kram Cissi och Hanna.