Chapter 12- Sickness
Jag öppnade förvånat ögonen och såg att Selena stod bredvid mamma vid min säng och såg på mig. När jag mötte hennes ögon, log hon lite halvt, men leendet nådde aldrig ögonen. Jag satte mig upp och tittade förvånat på mamma. Har hon berättat för henne?
- Hej Joelle. Hade tänkt att fråga ifall du ville hänga med till frukosten, eftersom att Justin fortfarande ligger och sover, som vanligt haha, men du verkar inte vara färdig. Sa hon och nickade menande mot mina kläder.
- Öhm... Sa jag och kliade mig besvärat i nacken.
Kanske är det så att mamma inte har berättat, utan Selena har kommit på det själv? Och nu vill hon leda mig långt bort från stugorna och döda mig eller någonting. Jag såg, forskande, en lång stund på Selena, men hon ser inte ut att vilja döda mig, utan faktiskt ser hon väldigt blek ut. Och hon ser ut att kallsvettas också, tänkte jag och tittade på hennes blanka, bleka panna. Jag harklade mig och märkte att både mamma och Selena fortfarande stod och väntade på ett svar. Jag tittade på mamma, som gav mig en menande blick, innan jag log.
- Ja, om du kan vänta några minuter så kan jag hänga med. Sa jag och tittade ner på mina kläder. Vill jag ens veta hur jag ser ut i håret och i ansiktet?
- Jadå jag kan vänta. Sa Selena och satte sig i en av sofforna.
Jag reste mig upp från sängen och rotade bland mina kläder, för att finna en perfekt look.
Jag beslöt mig för en slö look idag, eftersom att jag kände mig väldigt hängig och påkommen på något sätt. Det kan ju bero på det som hände igår, men ändå. Idag fick det bli en blå/vit tröja som farmor gav mig förra julen, och ett par svarta thights till det. Sedan sminkade jag mig och lockade håret snabbt, så att jag fick lite lockar, innan jag gick ut till Selena som satt och pratade med mamma.
- Ja... Jag vet inte vad det är med honom, han har varit så ett ta.... Hörde jag Selena säga innan hon såg att jag kom, så hon avbröt sig och tittade ursäktande mot mig.
- Åh, så du är klar? Frågade hon istället, och reste sig.
- Ja, ska vi gå då eller?
Jag fick inget svar, utan bara en enkel nick. Medans jag tog på mig, såg jag hur Selena blivit ännu blekare än vad hon var innan, hon kanske är sjuk?
- Hur mår du? frågade jag och kollade på Selena som knöt skorna.
- Jag mår bra, jag har lite ont i huvudet bara, sa hon och log lite.
Jag tittade tveksamt på Selena som lutade sig mot väggen.
- Okej, om du säger så. Sa jag och tittade bakåt, där mamma satt och iakttog oss.
När vi kom in i matsalen, hade alla andra redan ätit, så vi var själva. Maten stod fortfarande framdukad, så jag och Selena gick fram och tog lite av varje. Därefter satte vi oss mittemot varandra vid ett bord. Efter ett tag av tystnad, råkade min gaffel rinna ur handen på mig, och den landade på golvet med en smäll. Jag böjde mig ner för att ta upp den och när jag kom upp igen, satt Selena med huvudet i sina händer.
- Selena, mår du verkligen bra?
Hon rätade på ryggen och tittade in i mina ögon. Rätt långt där inne, i hennes huvud, såg jag att hon inte visste vad hon skulle säga. Jag visste att hon inte alls mådde bra, på något sätt. Jag bara visste. Jag reste mig upp och gick runt till hennes sida av bordet.
- Selena, du kan prata med mig. Sa jag och log uppmuntrande.
Först tvekade hon, men sedan tog hon ett djupt andetag och började prata.
- Jo... Igår, efter middagen. Så gick ju jag in till stugan igen, eftersom att jag inte mådde så bra. Jag hade spytt precis innan middagen, men det ville jag inte berätta för er, speciellt inte för Justin. Då hade han bara velat vara med mig hela helgen och inte alls träffat min släkt, som han ville från början. Och dessutom så hade ju du blivit ensam. Började hon och log.
- Jag hade nog klarat mig. Sa jag och skrattade.
- Jadå, det var inte så jag menade. Jag ville att Justin skulle träffa dig, eftersom att du har varit en sådan bra vän enda sedan våran barndom. Jag har alltid kul, och jag har alltid kunnat prata med dig. När du kom i fredags, började jag väldigt blygt, eftersom att jag inte visste om du kom ihåg mig. Men det gjorde du, och det är jag väldigt, väldigt glad för. Sa hon och kramade min hand.
- Jag ville att han skulle träffa min bästa vän. Fortsatte hon och log blekt.
Jag stirrade på henne chockat. Tycker hon verkligen att jag är hennes bästa vän? Även fast vi inte har haft kontakten i typ 6 år? Jag tittade på henne och väntade på en fortsättning, då hon skulle säga att hon bara skämtade, att hon hade glömt av mig. Men den kom aldrig.. Efter ett litet tag, såg jag att hon väntade på ett svar, men jag visste inte vad jag skulle säga.
- Vad överraskande, jag trodde att du glömt bort mig. Sa jag tillslut och kramade henne.
Vad har jag nu gjort? Jag har en kusin som tycker att jag är hennes bästa kompis, och så har jag svikit henne på detta sättet. Att jag har kysst hennes pojkvän, typ 2 gånger, som hon förmodligen älskar djupt. Vad har jag gjort? Tänkte jag och log ett falskt leende till Selena som satt där och strålade, men var ändå rätt blek.
- Jag kan följa med dig till stugan om du vill, du behöver vila. Sa jag och log, helt utan inlevelse.
- Nej, det behövs inte. Jag kan gå själv, men lova att du inte säger någonting till Justin, Joelle.
- Nejdå, jag säger ingenting, lita på mig... Sa jag innan hon reste sig upp och försvann.
Varför ska hon lita på mig egentligen? Här antror hon sig mot mig, och vad gör jag? Kysser hennes pojkvän..?
Kommentarer
Trackback
