Chapter 15- Secret Number
Jag tittade desperat efter någonstans jag kunde gömma mig, men jag kunde inte hitta någonting. Och utan att jag märkt det, hade jag dragits längre in i klungan med Hope. Hope hade ett fast tag om min handled, så jag kunde inte vrida mig ur greppet eller någonting.
- Nu vill jag att du ska träffa Justin, så kanske du fattar att han är underbar! Ropade Hope över alla skrik, till mig.
Jag försökte dra mig ur hennes grepp, men hon har för fasta nypor, det har hon alltid haft. Jag skrattade åt minnet som kom tillbaka.
- Nej Hope, jag vill inte! Släpp mig, nu! Skrek jag, men det var försent. På något sätt hade jag och Hope hamnat nästan längst fram i klungan på ungefär 5 sekunder. Jag tittade ner för att gömma mitt ansikte och undrade om jag kunde springa iväg utan att han skulle se mig. För det första så har Justin fortfarande Selena, och det kan jag inte göra någonting åt, det är min kusin. Och för det andra har George nyss erkänt sin kärlek till mig, det här blir för mycket. Egentligen är det bättre att jag blir ihop med George, så att jag kanske slipper Justin tankarna som kommer hela tiden. Han ögon, hans leende. Jag skakade på huvudet och tittade mot klungan igen. Nu mötte jag de där ögonen igen. Jag var så fast att jag inte ens hörde att Hope hade börjat prata bredvid mig.
- …. största fan, det här är Joelle. Sa, eller rättare sagt, skrek Hope så att vi skulle höra.
Justin nickade sakta och log sedan stort mot mig.
- Hej Hope, vill du ha en autograf?
Hope skrek till och nickade våldsamt. Jag himlade med ögonen medans Justin skrev en autograf till Hope, och sedan avslutade han med ett hjärta på slutet, vilket gjorde att Hope ryckte och drog i mig. Jag rynkade på ögonbrynen åt henne och vände mig sedan för att gå ur klungan, men jag blev stoppad av att någon tog i min arm. Jag vände mig om och tittade frågande på Justin. Ska han verkligen göra det här framför alla fans? Nej, skulle inte tro det. Tänkte jag och ryckte åt mig armen igen. När jag vände mig om för att gå igen hörde jag hur Justin sa:
- Vill inte du ha någon autograf... Joelle hette du väl?
Jag vände mig om och tittade frågande på honom. Låtsas han som om han inte känner mig nu eller? Den här leken orkar inte jag leka. Jag skulle precis säga nej, när Hope svarade i mitt ställe.
- Ja! Ja det vill hon!
Justin nickade innan han skrev en autograf på ett papper som han sedan gav mig.
Jag vände och vred på pappret i handen och tittade på autografen som var alldeles perfekt skriven.
- Tack, hejdå. Sa jag och började gå.
- Vänta! Vill ni inte ta ett kort? Frågade Justin och tittade på Hope, eftersom att han visste att hon skulle säga ja och jag nej, så smart han är.
Vi ställde upp oss, med Justin i mitten och jag och Hope på varsin sida av honom, medans Justin´s livvakt tryckte av ett kort på oss med Hope´s kamera. Precis när han tagit kortet böjde sig Justin sig åt mitt håll. På långt håll skulle det se ut som om vi pratade som vanligt, men han tog sin mun nära mitt öra, vilket fick mig att rysa.
- Jag skrev mitt nummer på baksidan av pappret, snälla du, jag behöver prata med dig. Viskade han innan han gick in i klungan igen, in till alla andra tjejer.
När jag kom hem, slängde jag påsarna med de sakerna jag köpte på golvet, och slängde mig på sängen. Varför måste allt vara så komplicerat? Tänkte jag och tog lappen i handen. På baksidan stog hans nummer i prydliga siffror. Jag rörde ena fingret över en siffra och kände nästan att det var Justin som skrivit det här. Jag tog fram mobilen för att lägga in nummret, så att jag kunde bränna upp lappen eller vad man nu ska göra för att ingen annan ska se den. Sviker jag Selena ytterligare en gång till om jag lägger in nummret? Nej, han och jag kan väl fortfarande vara kompisar? Eller...?
Kommentarer
Trackback
