Chapter 20- Did You Lie?



Jag släppte Justins hand och kollade ner i bordet.
- Vad... sa Justin och vände sig om, och såg Selena.
Jag såg klart och tydligt att hon hade gråtit ett antal gånger.
- Så det är Joelle? Sa Selena när hon kom fram till oss. Hon sa det högt och tydligt så att nästan alla på hela café hörde.
- Nej, Selena, det är inte som du tror, sa Justin och reste sig upp.
- Vad är det då. Du gjorde precis slut med mig på sms, och så fem sekunder senare går du ut med Joelle, min kusin, vad fan Justin. Jag trodde...
- Nej... Snälla Selena inte här.
Va? Jag fattade ingenting.
- Vad snackar ni om? Frågade jag och mötte Selenas blick.
- Som om du inte vet, sa Selena och kollade argt på mig.
- Nej, vad snackar ni om?
- Justin gjorde slut med mig IDAG på SMS sa han inte det?
- Va? Justin du sa ju att du gjorde slut med henne igår, och att ni är vänner.
- Vad fan Justin varför ljuger du hela tiden? Frågade Selena om tittade argt på honom.
- Så, Justin... Du var ihop med Selena igår på ditt hotell? Sa jag med gråten i halsen.
- VA? Var ni på Justin’s hotell? Sa Selena och jag visste att hon misstolkade det helt fel.
- Nej, nej, inte så Selena snälla, jag...
- Nej, Justin, varför ljög du? Sa jag, det började rinna tårar på mina kinder.
- Nej, Joelle, snälla gråt inte,
Justin hade alltså varit ihop med Selena hela tiden, tills typ nu? Varför? Han ljög om att dem var vänner, han ljög om att dem hade pratat igenom det, något mer jag inte visste, jag trodde ju på Justin, men han hade tydligen ljugit hela tiden.
- Jag måste gå, sa jag och tog på mig min jacka.
- Nej, snälla Joelle, kan vi inte prata om det här?

- Vadå? Jag hatar när folk ljuger och det vet du med, du har ju Selena, jag bryr mig inte längre, okej? Jag trodde på oss Justin... Jag ville säga de tre små orden... Jag ville säga att jag älskar dig. Jag vet att det inte har gått så lång tid, och vi knappt känner varandra, men ja... Jag älskar dig.

- D- du älsk-kar mig? sa Justin och kollade in i mina ögon.
- Ja, jag tror det. Men du är inte värd det...
Med dem orden lämnade jag café och sprang hem. Efter ett tag tröttnade jag på att springa, så jag började att gå. Det tog väldigt lång tid att gå hem och det var ruskigt kallt, men jag hade en tjock jacka som gjorde att jag fick lite värme i alla fall.

Jag kanske inte skulle lämnat Justin så där? Men han hade ju Selena, jag trodde ju att han hade gjort slut med henne, och ja trodde att det skulle bli vi. Jag hade helt fel. Jag önskar att jag aldrig träffat Justin, jag önskar att jag aldrig hade gått på släktträffen, jag önskar att... Mitt i mina tankar avbröts jag av ett sms. Det var från Justin. Egentligen ville jag inte kolla, men min nyfikenhet tog över.

“Jag älskar dig också...”

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0