När jag vaknade på söndag morgon, var kudden helt blöt av mina tårar. Jag ville inte svara på Justin´s sms igår, han sårade mig, och det ska han få sota för. Tänkte jag och torkade en tår som rann nerför kinden på mig. Jag gick upp och tog på mig kläder, inte för att jag brydde mig om dom var snygga eller nått, utan bara för att ta på mig nått. Jag har inte tillräckligt med ork för att fixa i ordning mig heller. Tänkte jag och såg hur jag såg ut i spegeln. Tillslut bestämmde jag mig för att ta på lite smink i alla fall, om någon skulle ringa på dörren eller nått. Plötsligt vibrerade min mobil till, som låg på nattduksbordet. Jag tittade förvånat dit och första tanken som kom upp var, tänk om det är Justin? Jag gick fram och petade på skärmen, så att den skulle tändas. Smset var från Justin, och jag hade fått 18 sms förutom det också, alla från Justin. Jag fingrade lite på delete-knappen innan jag la ner mobilen igen med en suck. Även fast jag ville, kunde jag inte radera honom, men inte heller läsa dom. Jag gick och la mig i sängen igen, med datorn i knät.

Jag måste ha somnat eftersom att jag ryckte till när dörren öppnades. In kom Brian med en av sina kompisar efter sig.
- Vad vill du? Muttrade jag och tittade surt på Brian.
- Får vi låna din mobil?
- Vad ska ni göra med den?
- Ringa en person.
- Men varför tar du inte hemtelefonen då? Frågade jag och suckade.
- Jag vet inte vart den är. Vi har letat överallt. Sa Brian och tittade på sin kompis som stod och tryckte sig mot hörnet, blyg antar jag.
- Okej, men bara för 5 minuter, sen ska du komma in med den igen. Sa jag och kastade mobilen på honom, utan att bry mig mer om det.

5 minuter gick, 20, och när det tillslut gått en halvtimma, hasade jag mig ur sängen och gick för att leta reda på dom. Jag öppnade Brian´s dörr och stack in huvudet, där var dom inte.
- Briiian! Röt jag och gick nerför trappan.
Ingen svarade mig, inte ens mamma. Hon är antagligen på jobbet. Kom jag fram till och stack precis in huvudet till mammas sovrum, hörde jag skratt bakom mig. Jag vände mig snabbt om men det var ingen där. Vart är det snorungen?! Tänkte jag ursinningt och försökte följa skrattet. Det ledde upp till vinden, så jag sprang upp igen och drog ner trappan till den mögliga vinden. Där uppe var det ljust. Jag gick försiktigt upp, för att inte halka på de smala trästegen, och stack upp huvudet. Brian och hans kompis satt i hörnet med ansikterna nere i min mobil. Plötsligt ekade ett skratt ut Brian´s strupe igen och jag morrade till.
- VAD I HELVETE HÅLLER NI PÅ MED?! Skrek jag och sprang fram till dom, ryckte mobilen ur Brian´s hand och tog ett steg tillbaka. Båda tittade förvånat upp och sjönk sedan ihop till en boll, så mycket som dom skämdes. Jag vände blicken mot skärmen och såg att ett sms var uppe.

“ Hej igen Joelle. Du måste fatta hur mycket jag ångar det jag gjorde. Jag står inte ut med att du är arg på mig. Snälla, svara. Din älskling, Justin.”

Jag vände mig mot Brian igen med tårar i ögonen.
- Vad har jag sagt om att läsa mina sms, Brian? Frågade jag och vände bort blicken.
- Förlåt, men precis när jag skulle lämna tillbaka den, vibrerade den. Så jag kollade, och du hade fått ett sms.
- Och då var du bara tvungen att kolla?! Sa jag och bet ihop käkarna för att inte skrika.
- Jag blev nyfiken... Sa han och jag mötte hans blick.
Han satt fortfarande ihopkrupen och tittade hjälplöst på mig. Jag kände hur medlidandet kröp upp för strupen.
- Gör du om det vill du inte veta vad som kommer hända. Morrade jag och lämnade de små, nästan gråtande barnen bakom mig.

När jag läst det första, kände jag mig tvungen att läsa resten, eller ja, så många jag kunde innan jag började gråta, alltså ungefär 2. Jag la ifrån mig mobilen och ville så gärna svara Justin, men tillslut beslöt jag mig för att inte göra det. Det känns som jag jag är jätte elak mot honom eftersom att jag inte svarar, men det var ju trots allt han som svek mig. Han hade mig, but he blew it.... Tänkte jag och virade täcket runt mig, plötsligt frös jag som om det var -30 grader inomhus.

När jag vaknade igen var det mörkt ute, och klockan var 22:00. Jag gick upp med täcket runt mig och gick ner till vardagsrummet där mamma satt i soffan med en kopp kaffe, och kollade på tv.
- Har du vaknat nu? Sa hon och skrattade lite.
- Mm, mumlade jag och satte mig i soffan.
- Justin ringde innan, sa mamma och mötte min blick, men jag kollade bort och det började komma tårar i mina ögon.
- Joelle, vad har hänt mellan er? Justin verkade jätte orolig, fortsatte mamma.
- Jag orkar inte ta det nu, jag går och lägger mig nu, okej?
- Okej, var bara försiktig och förresten, jag väcker dig halv nio imorgon så att du hinner göra dig i ordning och så innan alla kommer.
Jag suckade lite och gick upp till mitt rum. Jag gick och la och gosade ner mig i sängen, trots att jag nästan sovit hela dagen var jag riktigt trött, så jag somnade direkt...


Det var kapitel 21, hoppas ni gillar detta oxå :D Kramar Hanna och Cissi