Chapter 24- Tears In The Snow
Justin’s Perspektiv
- Joelle, det är George får jag komma in? Hörde jag rösten säga.
Var det den George jag trodde det var? Den George som gav Joelle halsbandet hon har om sin hals? Hoppas inte det. Joelle kollar på mig med en menande blick och går mot dörren.
In kommer en stor kille med en grå t-shirt. Han är lång och har väldigt mycket muskler ser det ut som.
- Hej, sa han till Jolle, och skulle ge henne en kram, men fick syn på mig.
- Läget mannen? Sa jag och ställde mig upp.
George var typ tjugo centimeter längre än mig.
- Bara bra, sa han och jag hörde att han blev lite nervös.
När Joelle och George gick in i badrummet, ångrade jag att jag hade gått med på det. Vad kommer dem göra där inne lixom? Jag ville så gärna veta vad dem skulle prata om så jag gick mot badrummet, och ställde mig med örat mot dörren så jag skulle höra.
- Jag undrar... om du skulle vilja gå ut och... äta med mig någon dag... som en dejt, hörde jag George säga.
What?? Men... Jag visste inte vad jag skulle tänka, bara att jag var jätte arg på George. Jag lyssnade spänt efter Joelle´s svar.
- Eh... Ja, det skullle jag vilja, hörde jag att Joelle svarade.
Jag kände tårarna komma och jag brast ut i gråt.
Det här kändes hemskt, att höra den man älskar säga att den ska gå ut med någon annan. Jag stelnade till och lyssnade efter röster. Vad gör dom? Tänkte jag och torkade bestämt bort en tår som rann längs kinden på mig.
- Detta kanske låter lite konstigt... Men jag tror är kär i dig Joelle. Den här kyssen... Joelle, jag tror jag älskar dig... Hörde jag George säga.
Hade dem kysst varandra? Och George är kär i MIN Joelle. Jag kunde inte med att lyssna mer,så jag sprang nerför trappan så fort jag kunde. Jag ville inte att Joelle skulle se mig så här..
På vägen mötte jag Mrs. Winston som jag snabbt hejade på innan jag gick ut ur huset.
När jag kom ut hade det börjat snöa. Jag började gå, eftersom att Kenny hade släppt av mig här och trott att jag skulle stanna över natten. Jag stoppade händerna i fickorna eftersom att jag frös och jag glömde vantar. Mina fingrar nuddade vid det lilla paketet som jag skulle gett Joelle. Jag tog ut det och granskade det under snöflingorna som strömmade ner. Ska jag kasta det i snön och hoppas att någon annan hittar det, eller ska jag gå tillbaka och ge det till henne? Tänkte jag och fingrade på det guldiga omslaget som jag bett mamma slå in paketet med. Jag tvekade en stund innan jag gick tillbaka. Men när jag väl var framför ytterdörren ville jag bara där ifrån. Så jag la paketet framför dörren innan jag gick iväg igen. Nu rann tårarna som floder nerför mina kinder, som jag ursinnigt torkade bort. Varför måste hon få mig att känna så här? Kanske var det ett misstag att lämna Selena ändå? Tänkte jag och satte mig på en bänk medans ny snö började lägga sig ovanpå marken. Nej, vad är det för tankar jag har? Jag älskar Joelle, jag ska ha henne. Få kosta vad det kosta vill.
- Joelle, det är George får jag komma in? Hörde jag rösten säga.
Var det den George jag trodde det var? Den George som gav Joelle halsbandet hon har om sin hals? Hoppas inte det. Joelle kollar på mig med en menande blick och går mot dörren.
In kommer en stor kille med en grå t-shirt. Han är lång och har väldigt mycket muskler ser det ut som.
- Hej, sa han till Jolle, och skulle ge henne en kram, men fick syn på mig.
- Läget mannen? Sa jag och ställde mig upp.
George var typ tjugo centimeter längre än mig.
- Bara bra, sa han och jag hörde att han blev lite nervös.
När Joelle och George gick in i badrummet, ångrade jag att jag hade gått med på det. Vad kommer dem göra där inne lixom? Jag ville så gärna veta vad dem skulle prata om så jag gick mot badrummet, och ställde mig med örat mot dörren så jag skulle höra.
- Jag undrar... om du skulle vilja gå ut och... äta med mig någon dag... som en dejt, hörde jag George säga.
What?? Men... Jag visste inte vad jag skulle tänka, bara att jag var jätte arg på George. Jag lyssnade spänt efter Joelle´s svar.
- Eh... Ja, det skullle jag vilja, hörde jag att Joelle svarade.
Jag kände tårarna komma och jag brast ut i gråt.
Det här kändes hemskt, att höra den man älskar säga att den ska gå ut med någon annan. Jag stelnade till och lyssnade efter röster. Vad gör dom? Tänkte jag och torkade bestämt bort en tår som rann längs kinden på mig.
- Detta kanske låter lite konstigt... Men jag tror är kär i dig Joelle. Den här kyssen... Joelle, jag tror jag älskar dig... Hörde jag George säga.
Hade dem kysst varandra? Och George är kär i MIN Joelle. Jag kunde inte med att lyssna mer,så jag sprang nerför trappan så fort jag kunde. Jag ville inte att Joelle skulle se mig så här..
På vägen mötte jag Mrs. Winston som jag snabbt hejade på innan jag gick ut ur huset.
När jag kom ut hade det börjat snöa. Jag började gå, eftersom att Kenny hade släppt av mig här och trott att jag skulle stanna över natten. Jag stoppade händerna i fickorna eftersom att jag frös och jag glömde vantar. Mina fingrar nuddade vid det lilla paketet som jag skulle gett Joelle. Jag tog ut det och granskade det under snöflingorna som strömmade ner. Ska jag kasta det i snön och hoppas att någon annan hittar det, eller ska jag gå tillbaka och ge det till henne? Tänkte jag och fingrade på det guldiga omslaget som jag bett mamma slå in paketet med. Jag tvekade en stund innan jag gick tillbaka. Men när jag väl var framför ytterdörren ville jag bara där ifrån. Så jag la paketet framför dörren innan jag gick iväg igen. Nu rann tårarna som floder nerför mina kinder, som jag ursinnigt torkade bort. Varför måste hon få mig att känna så här? Kanske var det ett misstag att lämna Selena ändå? Tänkte jag och satte mig på en bänk medans ny snö började lägga sig ovanpå marken. Nej, vad är det för tankar jag har? Jag älskar Joelle, jag ska ha henne. Få kosta vad det kosta vill.
Kommentarer
Postat av: Stina
Längtar till kapitel 25 .... eller jag menar 26! ;)
Trackback
