Joelle´s Perspektiv

- Vad menar du Joelle? Frågade Julie och stirrade chockat på mig.

- Ja, vad är det du säger? Är det du på bilden? Fortsatte Sophie och skiftade med blicken mellan bilden och mig.

- Ja..

Alla tre satt fortfarande och stirrade på mig.

- Jag får se på den där bilden! Fräste Hope plötsligt och ryckte tag i Julie´s mobil.

Hon höll mobilen bredvid mitt ansikte och jämförde ett långt tag innan hon slutligen tog bort den och tittade på mig.

- Jag trodde vi var bästa vänner! Här har du undanhållit den största hemligheten i världshistorien, och du berättar inte ens den för din bästa kompis! Jag trodde inte ens du gillade Justin! Här har du tagit en underbar kille från många miljoner fans och undanhållit honom för oss. Så det är därför han inte har vart i så stor kontakt med världen på sistone, han har vart med dig! Dålig stil Joelle, dålig stil!

Med de orden störtade hon ut ur rummet. Kvar satt jag, nu med tårarna rinnandes som aldrig förr. Hope hatar mig! Tänkte jag och snörvlade till.

- Är det här sant Joelle? Frågade Julie, fortfarande förvirrad.

- Ja. Men jag kan inte hjälpa det, jag föll för honom så snabbt som en fallande sten.

- Men.... jag fattar inte. Är du släkt med Selena Gomez? Frågade Sophie plötsligt och log stort.

Jag vände blicken mot henne och nickade. Jag hade glömt, Sophie är ju ett större fan av Selena än av Justin.

- OMG! Vad coolt! Skrek hon plötsligt och log större och större för varje sekund.

Jag skrattade till och log under alla mina tårar.

Plötsligt ryckte jag till av att Julie hostade hårt.

- Jag kan fatta att du inte har berättat för oss Joelle, vi är bara dina vänner. Men Hope är din allra bästa vän, enda sedan ni var jätte små. Jag kan inte fatta att du har gjort så här mot henne. Sa hon och reste sig upp.

- Vart ska du? Frågade Sophie, vänd mot Julie som stod vid trappan.

- Jag ska se till hur Hope mår, eftersom att ingen annan gör det. Sa Julie och nickade menande mot mig innan hon gick upp för trappan, utom synhåll för oss.

- Alltså ja, jag tycker det var väldigt taskigt att du inte berättade för Hope. Men jag förstår faktiskt varför du inte gjorde det. Hon skulle avslöjat er direkt eftersom att hon är helt galen i Justin och ni kanske inte vill gå ut med ert förhållande riktigt än. Kanske aldrig? Sa Sophie och tittade in i väggen.

Det kändes som om hon tog mina tankar direkt ur min skalle. Jag skakade på huvudet och tog upp min mobil. Jag hade fått ett sms från Justin, som jag tryckte upp.

“ Hej sötnos! Ville bara fråga om du vill äta middag med mig och mamma någon dag i veckan efter nyår? Mamma vill så gärna träffa dig och så, speciellt efter att hon tryckt ut massa information om dig ur mig. Haha, love you. Din för alltid, Justin.”

Jag skrattade och log åt hans kommentar, “ tryckt ut massa information om dig”.

- Är det från han?

Jag ryckte till och tittade förvånat på Sophie, jag hade helt glömt bort att hon satt där.

- Ja, det är det faktiskt. Sa jag och visade henne mobilen.

Efter hon läst klart, nickade hon gillande mot mig.

- Så, vad ska du svara? Frågade hon och log stort.

- Ja såklart! Sa jag och skrattade.

- Man ser verkligen på dig att du gillar honom, när du pratar om honom är det som om du är i din egna drömvärld.

Jag log mot henne och tittade upp mot trappan.

- Nu vill jag bara att Hope ska tycka samma sak. Mumlade jag och reste mig upp från Hope´s säng.

Bakom mig hörde jag ett “lycka till” innan jag gick ut ur hennes rum. När jag kom upp på andra våningen, hörde jag röster i rummet bredvid, Josh´s rum.

- Hon är väll snygg, antar jag.

- Ja det är hon.

- Har du inte försökt satsa på henne än då?

Jag kunde precis urskilja Josh röst, eftersom att det bara är lite mörkare än George´s.

- Jo det är det jag har mannen. Men jag tror att hon gillar någon annan.

- Det spelar ingen roll, det är bara att försöka få hennes uppmärksamhet ännu mer.

- Jag vet, men jag vet inte vad jag ska göra mer. Jag gav henne ett halsband till julen nu, och jag har “ råkat” vara ute och gå när hon är det.

Jag hörde hur dom skrattade där inne och jag fattade att dom måste prata om mig.

- Det är bara att slåss för hennes kärlek. Slåss för henne, tills du får henne.

- Tack för rådet bro. Skit schysst, men jag tror jag måste gå nu.

Jag tittade runt omkring mig efter ett gömställe. Om han märker att jag stått utanför och lyssnat skulle det bara bli pinsamt. Jag skulle precis springa och gömma mig bakom en fåtölj när dörren framför mig öppnades.

- Åh... hej Joelle. Jag visste inte att du stod där...