Justin’s Perspektiv

Jag reste mig upp direkt när jag hörde fotsteg i trappan. Och precis som jag trott, var det Joelle som kom runt hörnet och kom gåendes mot mig. Hon hade på sig en underbar klänning som passade henne perfekt. Jag kunde inte slita ögonen från henne. Hon är så vacker, speciellt när hon är andfådd och försöker dölja det. Hon blir alldeles rosig om kinderna då, precis som jag älskar det. Jag gick fram till henne och kysste henne. Jag nafsade henne på halsen och jag kunde känna hur hon rös i mina händer.

- Hey.. Viskade jag, överrumplad över alla känslor som kommer strömmande varje gång jag är med Joelle.

- Hej där.. Sa hon och log flirtigt mot mig.

- Så. Sa jag och hostade medans jag tittade ut genom glasdörrarna till gatan och kunde inte undvika att undra om någon skulle rusa in när som helst. Är du klar?

- Ja. Förlåt för att jag kom lite försent. Jag fick plötsligt väldigt mycket att göra när jag kom ut från duschen.

Jag vände blicken mot klockan som hängde på väggen en bit ifrån. Den var bara några minuter över, inte så farligt.

- Du är inte försenad. Sa jag och grep tag om hennes hand. Kom nu, annars kanske vi blir.

Hon gav mig ett leende och vi började gå, mot motsatta hållet från utgången.

- Bakvägen?

- Ja. Sa jag lugnt och log mot henne.

Inte en chans att vi går ut genom framdörren när det är så många där. Både fans och papparazzis. Jag vill inte behöva utsätta Joelle för det om det inte är nödvändigt. Jag tycker det inte är något fel med det, jag älskar att skriva autografer och prata med fans, det är bara det att det kan bli för mycket för henne. Jag vill bara hennes bästa ännu mer nu när vi är förlovade. Jag kan omöjligen beskriva hur det kändes när hennes läppar formade ja. En otrolig känsla som jag vill att alla i hela världen ska få känna, äkta kärlek.

När vi väl gått ut genom bakdörren, körde Kenny oss till vart vi skulle. Joelle frågade såklart hela tiden vart vi skulle, men varför ska jag avslöja överraskningen? Men när vi väl parkerade tror jag att Joelle började förstå på ett ungefär vad vi ska göra ikväll.

- En flod? Hörde jag Joelle frågade bredvid mig.

- Ja. Sa jag och log blixtrande mot henne. Floden heter Seine och är en flod, ja, men med en strand till, vilket är väldigt ovanligt om du frågar mig.

Jag vände mig och pekade ut genom rutan där stranden låg. Det hade blivit mörkare och mörkare på hit vägen, så nu var det nästan kolsvart ute. Vilket är precis vad jag vill ha, för nu kan man se spåret med ljus jag har lagt ut som en väg ner till vart vi ska sitta.

Jag hjälpte Joelle ut ur bilen, och sedan gick vi hand i hand ner mot stranden.

- Justin, varför gör du allt det här för mig? Frågade Joelle och kollade på det jag gjort i ordning när vi kom närmare.

- Joelle, lyssna på mig.

Jag stannade och lade min händer på hennes kinder.

- Du betyder allt för mig. Verkligen allt och jag är hemskt ledsen över att jag inte kan ge dig allt du behöver, därför...

- Nej Justin. Du är mitt allt, jag behöver inga saker för att förstå att du älskar mig.

- Jag är inte alltid där när du behöver mig. Jag åker iväg på turné och intervjuer över hela världen på obestämda tider. Jag skulle vilja spendera mer tid med dig om jag kunde.

- Sluta säga så Justin. Jag älskar dig och du är hos mig nästan varje dag du inte är på turné. Hur länge sen var det du spenderade lite tid med Chaz eller Ryan, va? Du har inte ens sett eller ens brytt dig om att prata med dom.

- Jag vet, men det känns...

- Shhh...Justin, snälla.

Joelle log mot mig och kysste mig sedan. Det var en av de bästa kyssarna någonsin. Den var både mjuk, passionerad och laddad. Helt perfekt, som vanligt.

- Jag älskar dig. Mumlade jag mot hennes läppar.

- Jag älskar dig med.

Joelle log mot mig igen och hennes fantastiska leende glittrade i mörkret. Hon är så vacker. Vi satte oss ner på filten som låg på stranden. På den stod en korg med massa goda saker i. Vi prata, åt och njöt av den fina utsikten över floden samtidigt. Jag hade verkligen valt den perfekta platsen ikväll.

- Det var sjukt gott. Sa Joelle och la sig ner på ryggen för att kolla på stjärnorna.

Jag nickade och lade mig jämte henne. Att ligga med tjejen man älskar och bara kolla på stjärnorna, det är det mysigaste som finns.

- Det är så vackert här, du valde en perfekt plats Justin. Sa Joelle och log och kollade sen mot mig.

- Ja, visst är det. Mamma hjälpte mig faktiskt att välja plats. Fast jag kan inte säga att hon hjälpte mig att hitta den perfekta utsikten, för den hittade jag själv. Precis här. Sa jag och log varmt mot henne.

- Åh Justin. Du får mig att rodna, sluta. Sa Joelle och fnittrade nervöst.

Jag sträckte mig ut och satte min hand på hennes kind. Jag smekte den lite innan jag kysste henne mjukt.

- Ska vi dra tillbaka till hotellet? Frågade Joelle och avslutade kyssen.

Jag tvekade en stund innan jag nickade. Vi reste oss upp och började gå mot parkeringen där Kenny skulle stå med bilen. Jag hade bett honom att lämna oss ifred för en kväll. Och när han först tvekade övertygade jag honom att det inte kommer vara någon i närheten på ett tag eftersom att jag bett mamma att fixa så att vi skulle vara ensamma, vilket vi fick vara. Jag log nöjt åt kvällens slut, men kunde ändå inte tycka att den var klar än. Jag såg ner mot floden, där vattnet guppade långsamt i takt med vågorna. Jag vände mig mot Joelle och log stort när idén kom upp i huvudet på mig.

- Ska vi inte kyla av oss lite? Frågade jag log lurigt.

Joelle kollade oförstående mot mig, men kollade sedan mot vattnet. Innan hon hunnit reagera, tog jag tag om hennes ben och lyfte uppe henne i min famn. Jag sprang allt vad jag kunde medans Joelle kämpade och protesterade högljutt i min famn. När jag kom fram till kanten som skiljde stranden och floden åt, bestämde jag mig för att hoppa i för att inte fega ur när jag väl nuddat vattnet. Joelle slutade att försöka komma loss när hon väl förståt vad jag precis gjort. Istället började hon att tjuta.

- Justin!

Jag bara skrattade. Men skrattet dog ut när vi väl nuddade vattenytan. Det var så kallt att jag kände håren resa sig på armarna. När mitt huvud kom under vattnet, släppte jag Joelle som fortfarande var i min famn. Jag simmade upp och andades in luft när jag. Jag skrek ett lyckotjut och log fånigt för mig själv. Jag vände mig leende om för att jag trodde att Joelle skulle vara lika glad som jag och slå till mig eller någonting. Men när jag inte mötte Joelle’s gnistrande ögon, vände jag mig mot andra hållet.

När hon inte var där heller, dog mitt leende bort och jag simmade runt i en cirkel samtidigt som jag tittade efter Joelle som skulle komma upp till ytan och skratta mot mig. Efter att en minut gått kände jag hur paniken steg i mitt bröst.