Jag såg inte Joelle någonstans. Jag tog ett djupt andetag och dök under ytan. Vattnet var grumligt, vilket betyder att jag inte kunde se något när jag tittade. Jag tog ett ännu djupare andetag och dök under ytan en gång till. Trots paniken i mitt bröst, simmade jag runt i vattnet och letade efter ett livstecken. När jag dök ner för femte gången, tyckte jag att jag såg ett ansikte lite längre ner än vad jag var. Jag tog i och simmade det snabbaste jag kunde neråt. Jag grep med händerna framför ansiktet på mig. Plötsligt slog mina fingrar emot någonting, så jag grep tag i det och simmade uppåt. Jag kände hur det började göra ont i bröstet på mig och jag ville så gärna ta ett andetag. När jag nästan var vid ytan var jag tvungen att dra efter andan. Men istället för luft, fick jag in vatten i lugnorna. När jag väl kom upp ovanför ytan spottade jag och fräste ut vattnet jag fått i mig. Efter några sekunder kom jag på att jag hade något i mina armar. Jag drog det ovanför ytan och flämtade till när jag såg Joelle’s bleka ansikte. Hon blundade och jag kunde inte avgöra om hon andades eller inte. Jag simmade in mot stranden och drog upp henne på sanden. Jag kände tårarna rinna nerför kinderna, men jag torkade ursinnigt bort dom och började göra hjärt och lungräddning på henne. Jag tryckte det hårdaste jag kunde på hennes bröst, men inte allt vad jag hade för att jag var rädd för att skada henne. Hennes vita klänning var fastklistrad vid hennes kropp, likaså hennes hår vid hennes ansikte. Jag höll för hennes näsa och försökte blåsa in så mycket luft i hennes lungor som jag kunde. Sedan återvände jag till att trycka på hennes bröst. Tur att Kenny lärde mig det här förra månaden, men jag trodde aldrig att jag skulle få användning av det om jag ska vara allvarlig. Plötsligt hostade Joelle till och spottade vatten rakt upp i luften. Jag slutade och tryckte henne mot mitt bröst. Jag andades lugnt och stilla och lät tårarna rinna. Jag hade vart nära att förlora kvinnan jag älskar, och allt hade vart mitt fel.

- Justin. Hörde jag Joelle kraxa bredvid mig. Du kväver mig.

Jag släppte henne genast och tittade skamset bort.

- Det här är mitt fel... Förlåt.

Hon drog mig till sig och nu kramades vi lugnare än förut.

- Nej. Det är inte ditt fel Justin. Viskade hon i mitt öra, och jag torkade tårarna.

- Jo. Hur kunde jag vara så oansvarig och hoppa i med dig när du inte ville?

- Det var liksom... kul. Förutom delen med att jag var nära på att drunkna då. Sa Joelle och log snett mot mig.

Hur kan hon vara glad över det här? Jag hade nästan dödat henne.

- Hur kan du säga så? Jag dödade dig nästan, du borde vara vansinnig.

Joelle skakade på huvudet och det var då jag märkte att hon skakade tänder.

- Dina läppar är blå gumman, du fryser. Mumlade jag och lade armarna om henne för att hon skulle få upp värmen.

- Tack. Jag måste se hemsk ut, med mascaran utkletad i hela ansiktet typ.

Det var först då jag märkte att hon ens hade svarta ränder under ögonen.

- Det märkte jag inte förrän nu älskling. Men du är alltid vacker, vackraste i världen även fast du nyss höll på att dö.

- Jag tar det som en komplimang.

- Det var vad det var. Sa jag och log.

När Joelle hade fått upp värmen lite gick vi upp till Kenny som stod utanför bilen och tog lite luft.

- Vad har hänt med er? Har ni badat eller? Frågade Kenny precis när han såg oss komma på vägen.

- Vi tog bara ett snabbt bad. Sa jag och kände skuldkänslor för att jag ljög för min bästa vän.

Kenny har alltid varit där när jag behövt honom, jag vill inte behöva göra så här. Men han behöver inte veta om vad som hänt ikväll, för då kommer han ringa mamma och då kommer hon tvinga oss att åka hem, vilket vi absolut inte vill.

- Låt inte dina mamma få reda på det bara.

- Nej, för du kommer inte säga någonting väll?

- Nej, jag lovar.

- Tack. Sa jag och vi satte oss där bak.

- Även fast jag inte förstår varför ni badade när ingen var i närheten, det kunde hänt vad som helst.

- Ja, vad som helst. Mumlade jag och vände blicken mot Joelle som låg med huvudet mot min axel, hon måste vara riktigt trött efter att ha legat i vattnet så länge.

Inte Selena då, men ni fattar poängen :)

- Tur att det inte gjorde det då, Justin. Sa Kenny och log mot mig i backspegeln.

Jag log tillbaka, och höll tummarna för att han inte skulle märka att det var något fel. Efter en timmas körning tillbaka till hotellet och vi skulle gå ut, såg jag att Joelle hade somnat. Jag lyfte upp henne och bestämde mig för att bära henne upp till vårat rum. Klockan var mitt på natten, så som tur var fanns det inte så många fans som fortfarande stod utanför hotellet. Däremot fans det några papparazzis som vaknade till liv när vi kom gående. Blixtrarna blixtrade runt omkring oss, men som tur fanns Kenny där och blockerade vägen. Jag vill inte heller att dom ska väcka Joelle som sov så sött i min famn, inte efter allt vad hon har vart med om idag. När vi äntligen kom förbi alla, gick vi in i hissen och åkte upp mot våran våning. Joelle mumlade tyst i sömnen, så jag vände blicken mot henne. Hon såg ut som en söt, porslindocka när hon sover. Så vacker, så fridfull.

När vi kom in på rummet, ska jag godnatt till Kenny som gick till sitt rum bredvid vårt, och jag gick och lade Joelle på sängen. Jag virade in henne i massa filtar och täcken så hon inte skulle vakna upp för att hon fryser. När jag var klar, pussade jag henne på pannan och gick till köket för att göra iordning en kopp varm choklad till mig eftersom att jag kände att jag också frös.

- Justin. Hörde jag en hes röst mumla. Joelle.

- Jag kommer älskling.

Jag ställde ner koppen som jag precis tagit ner från ett av skåpen, och gick in i sovrummet där Joelle låg och tittade mot mig.

- Vad är det gumman? Frågade jag och gick fram till henne.

- Jag fryser, kan du inte lägga dig bredvid mig tills jag somnar? Mumlade hon halvsovande.

Jag lade mig jämte henne och försökte värma henne så gott jag kunde.

- Bättre?

- Tack Justin, jag uppskattar det verkligen.

- Försök att sova. Du mår bättre imorgon. Viskade jag i hennes öra.

Joelle nickade som svar och hennes andning blev tyngre och tyngre allt eftersom tiden gick.

- Jag älskar dig. Mumlade jag i hennes öra och tänkte gå upp och lämna henne ifred, men precis då ringde Joelle’s mobil.

Jag reste mig upp ur sängen och svarade så fort jag kunde för att Joelle inte skulle vakna.

- Justin här. Svarade jag med dämpad röst och gick ut ur sovrummet.

- Jag måste prata med Joelle. Hörde jag en hård och kall röst säga. George.