- George. Jag borde fattat att det skulle vara du. Sa jag och satte mig med min kopp i soffan.

- Låt mig tala med Joelle bara. Sa han argt.

- Hon sover, så det kan jag tyvärr inte tillåta.

Jag hörde George sucka högt i andra sidan luren.

- Kan du inte låta oss vara. Vi är i Paris och..

- Tror du inte jag vet det “beavern”.

- Vad vill du George?

- Prata med Joelle.

- Fortfarande, hon sover.

- Väck henne då, det är brådskande.

- George, vill du verkligen att jag ska väcka henne? Hon sover så sött i sängen som jag ska lägga mig i sen...

Även fast jag inte gillar att vara så här, så måste det här få ett slut. George ringer hela dagarna och försöker förstöra mitt och Joelle’s förhållande.

- Sluta! Låt mig bara prata med henne.

- Jag älskar Joelle över allt annat. Så låt oss vara.

Med dem orden lade jag på. Jag orkar inte höra mer från George, aldrig. Han kommer bara förstöra för oss.

Joelle’s Perspektiv

Jag öppnade ögonen när jag hörde Justin’s upprörda röst ute vid dörren. Vad det lät som pratade han med Kenny. Jag drog av mig täcket och kände mig genast piggare än vad jag vart i gårkväll. Jag tog på mig en av Justin’s tröjor innan jag öppnade dörren och kikade ut. Jag hade haft rätt, Justin och Kenny stod vid soffan och båda såg extremt upprörda ut.

- Vad är det som händer? Hej Kenny. Sa jag när jag kom ut.

- Åh, hej Joelle. Sa Kenny och log, även fast hans nervositet syntes rakt igenom.

- Gumman. Jag visste inte att du var uppe. Sa Justin och kom fram till mig.

Han försökte le, men jag genomskådade honom ännu mer än vad jag gjort med Kenny.

- Vad är det som händer? Upprepade jag och tittade Justin i ögonen.

Han suckade och skakade på huvudet för sig själv.

- Jo..

- Fans har kommit in på hotellet, så nu är det en enda röra där nere. Avbröt Kenny och tittade allvarligt på mig.

- Tack Kenny. Tack för att du avbröt mig. Sa Justin och tittade surt på honom.

- Inga problem kiddo.

Kenny höll händerna framför sig och gick till köket för att lämna oss ifred.

- Vad menar han med att det har kommit in fans på hotellet? Hur kunde det hända?

- Vi vet inte riktigt, dålig vakt eller något sånt antar jag. Sa Justin och kliade sig på huvudet.

- Dålig vakt? Sa jag och tittade skeptiskt på honom.

- Eller något annat kan det också vara.

- Aha, okej. Så jag ska tro på att det kommer in tusentals av fans pågrund av en dålig vakt? Jag trodde polisen var inblandad i det här också.

- Jag vet inte Joelle. Det viktigaste är att det redan har hänt och att det är flera tusen fans som springer runt på hotellet och letar efter oss. Vi måste komma på en lösning på det här, det här kan bli farligt. Sa Justin allvarligt och satte sig bredvid Kenny i soffan.

- Jag har redan ringt din mamma Justin, och hon föreslår att vi ska ringa efter en privat helikopter som tar oss här ifrån. Men det löser inte problemet här på hotellet. När vi isåfall går upp för att ta helikoptern, kan fansen fortfarande hitta oss. Med tanke på att dom springer runt i korridorerna.

- Ring till henne igen och säg att beställa det helikoptern så länge. Så försöker jag och Joelle komma på en idé på hur vi ska komma upp till den säkert.

Kenny nickade sakta och reste sig upp och gick till andra sidan rummet där han tog upp mobilen.

- Så, älskling. Hur mår du? Bättre hoppas jag. Sa Justin och såg oroligt mot mig.

- Ja tack. Jag mår mycket bättre idag. Men du har förståt att det inte var ditt fel väl?

- Det var ju mitt fel..

- Nej Justin. Det var inte ditt fel, det var en olyckshändelse. Jag fick kramp, så att jag inte kunde röra mig. Jag tror det var för alla plättar jag åt. Sa jag och skrattade.

Justin kunde inte låta bli att skratta han med, fast sedan blev han allvarlig igen.

- Allvarligt Joelle, mår du bra? Jag blev så orolig över att jag hade förlorat dig... Sa Justin och tittade ner i golvet. Det vill jag inte ens tänka på.

- Vad vill du inte tänka på? Hörde jag Kenny säga bakom oss.

Han hade tydligen redan hunnit ringa Pattie. Jag vände mig om och log mot honom.

- Att inte få äta frukost. Sa jag snabbt och tittade menande på Justin som tog sig om magen.

- Ja. Jag är sååå hungrig.

Jag tittade ner i golvet och fick hålla mig för skratt när Justin gned sig om magen. Kenny vände blicken mot mig och rynkade på ögonbrynen. Jag nickade och skrattade till.

- Jaha. Jag kan gå och göra frukost om ni vill.

- Det hade varit perfekt Kenny. You’re the man!

Kenny gick iväg till köket och medans han gjorde i ordning mat till oss, tittade han undrande på oss någongång ibland.

- Det var så nära! Viskade jag diskret och skrattade till.

- Ja!

Jag log mot honom igen och sträckte mig sedan för att kyssa honom.

- Okej, hur ska vi sköta det här med fans problemet? Frågade Justin och slog ihop händerna, redo att tänka.

Någon timma senare, när vi fått mat och suttit och diskuterat hade vi kommit på en idé som kunde fungera. Jag hade ett par solglasögon och en sjal som jag tagit med för säkerhetens skull. Justin hade sina vanliga solglasögon och en keps som täcker det mesta av hans ansikte. Jag hade lagt fram allt på bordet och allt var redo att ta på sig. Jag hade redan tagit på mig sjalen på huvudet, och den täckte en del av ansiktet också. Plötsligt ryckte vi alla till när det knackade på dörren. Jag hörde hur det fnittrades utanför.

- Hallååå?! Justin Bieber, är du där inne? Hörde vi det ropas utanför dörren.

Jag vände mig mot Justin och satte fingret framför munnen. Han nickade och vände sig mot Kenny och gjorde samma sak.

- Det verkar inte vara någon Justin Bieber här inne tjejer!

Just då slutade det att knacka och banka på dörren och jag vägade äntligen andas ut. Det där var nära.

- Kom igen nu och skynda er. Vi måste gå innan något sånt händer igen. Hörde jag Justin viskade bakom mig.

Jag satte på mig solglasögonen utanför sjalen och granskade mig i spegeln. På långt håll skulle man aldrig se att det är jag. Plötsligt ringde Kenny’s mobil och alla tre sprang fram för att tysta den. Kenny svarade lågt.

- Vem är det?

- Aha.

- Okej, jag meddelar det till dom.

- Okej, hejdå.

Han stod tyst ett tag och la sedan ner mobilen i fickan.

- Det här kommer bli lite svårare än vi tror. Dom kan inte landa på taket mitt i storstaden. Istället landar dom lite utanför, vid en stor äng. Dom sa att det låg vid en skog av någon slag, det kanske var en park, jag vet inte.

- Okej, vi hittar den nog.

- Bra. Sa Kenny och tog på sig sin luva.

När alla var klara gick Justin och öppnade dörren, sakta. När han viskade att kusten var klar, smög vi alla ut genom dörren. Vi hann ganska långt utan att möta någon, vilket var tur. Vi gick in i hissen och andades ut ännu en gång. Det här är väldigt stressande för någon som inte är van vid sånt här.

- Okej, när vi kommer ut från hissen. Kenny, du kan springa åt vänstra hållet och jag och Joelle springer högra. Okej?

- Men Justin. Jag tror inte det är så säker att...

- Nej Kenny. Det är bäst så här. Avbröt Justin och rufsade sitt hår innan han tog på sig sin keps igen.

- Och Joelle. Jag vill bara säga..

Justin drog mig intill sig och kysste mig.

- Jag älskar dig, vad som än händer.

- Jag älskar dig med.

Just då gick hissdörrarna upp, så jag och Justin flög ifrån varandra för att ingen skulle misstänka någonting. Kenny gjorde som Justin sagt och gick snabbt ut genom entrén där det flockades av tjejer i alla åldrar. Jag drog min sjal närmare och vi började gå mot entrén. Det är nu det svåra kommer. Runt oss skrek och det sprang runt tjejer, överallt. Galet. Jag log för mig själv och tittade sedan ner i golvet. Precis när vi skulle gå ut, hörde jag någon tjej bredvid mig ropa till.

- Hallå?! Är inte det där Justin Bieber?!

Jag drog efter andan och tittade på alla tjejer som vände sig mot oss, fantastiskt. Det här kommer bli fantastiskt.

Det var kapitel 110 gott folk, ett extra långt. Hoppas ni gillar det, mycket dramatik nu alltså. Vad ska dom hitta på härnäst? :) Kram Cissi och Hanna.