Hela tiden var det minst två diskussioner som pågick samtidigt, vilket gjorde att det blev extremt högljutt. Brian hade gått för någon timma sen, eftersom att han förmodligen inte orkade höra på allt tjat. Och jag förstår honom fullständigt. Precis efter hade helvetet brutit ut. Mamma skrek på allihopa, Pattie pratade med oss samtidigt och försökte övertyga oss att det vi gjorde var fel medans pappa mest satt och grubblade över vem vet vad. Jag grät för det mesta, och Justin stod och höll tröstande om mig medans han pratade med Pattie och försökte få henne att förstå.
 

- Jag är 18 år mamma. Jag är inget litet barn längre som inte vet vad jag håller på med. Som liten var jag mer osäker ett tag, men fick upp självförtroendet när jag satt utanför den teatern och sjöng för allt det folket. Jag är väldigt säker på att det här är rätt val, snälla förstå det.

- Joelle.. 17 år gammal.

Mamma kunde tydligen inte släppa den delen med att vi är unga.

- Jag vet, jag hörde de senaste gångerna du sa det också. Snälla sluta säga det.

Inget gick någon vart, utan allt fortsätte att bara vara en ända röra. Fast däremot tror jag att vi har övertygat pappa en liten bit. Han tyckter dock fortfarande att det inte är rätt och att vi är för unga, men han förstod att varken jag eller Justin skulle ge oss. Så han kom med förslaget att jag och Justin skulle flytta ihop, så att vi slipper mamma och att vi bara har varandra att ta hand om då. När mamma hörde vad han sa fick hon ett utbrott.

- Nej, tänk inte ens tanken! Skrek hon och slog handen i bordet.

Jag hoppade till och vände mig bort från henne, jag gillar inte att se henne arg. Hur kommer det sig att vi inte har tänkt på det förut?

- Åh Joelle, mitt lilla barn...

- Mamma snälla. Jag är inte så liten längre, jag har vuxit upp. Kan du inte bara förstå det? Sa jag lite försiktigare.

- Jag och Justin är förlovade och det finns inget ni kan göra för att ändra på det. Fortsatte jag sedan mer bestämt och mötte allas blickar i rummet.

När jag kom till mamma brast hon ut i gråt och döljde ansiktet i händerna.

- Joelle och Justin… Började pappa och ställde sig upp.

- Jag tycker inte att ni gör rätt. Jag tycker att ni fortfarande är för unga, och det måste ni också tänka på. Men jag tror jag håller tillbaka det, och inte bryr mig om åldern. För jag vet att in älskar varandra väldigt mycket. Men ungdomar, jag måste tyvärr gå nu. Det var trevligt att träffas Pattie, och Alexa, snälla, ge barnen en chans, det förtjänar dom. Döda inte varandra nu. Sa han och med de orden gick han ut genom dörren och lämnade oss kvar, förbluffade.

Det var skönt att åtminstone han förstått och är på våran sida nu, tror jag i alla fall.

- Vill du gå ut och ta en promenad? Hörde jag plötsligt Justin säga bredvid mig.

Jag vände mig mot honom och nickade. Jag gör vad som helst för att komma bort från det här, åtminstone för en stund.

- Okej, jag ska bara byta om lite snabbt. Sa jag och sprang upp till mitt rum.

Jag tog på mig ett par jeans och en enkel tröja upptill, det får bli enkelt. Jag orkar inte att fixa i ordning mig mer än så. Jag satte upp håret i en slarvig toffs och sen gick jag ut till Justin igen där det var nästan tyst.

- Vart ska ni? Hörde jag mamma säga trött.

- Vi går ut en sväng bara, får lite luft och så.

- Joelle, tänk på vad du har gett dig in på, snälla.

- Mamma, jag älskar Justin.

Jag lämnade mamma och Pattie i köket och gick sedan med Justin till hallen och tog på oss våra skor. När vi var klara, gick vi hand i hand ut till solskenet.

- Våra mammor är verkligen inte på våran sida. Men jag tror att vi har övertygat mamma snart. Sa Justin och log mot mig.

- Ja, vi får hoppas det i alla fall. Nu återstår bara det svåraste, min mamma.

- Ja, jag antar att hon är svårast att övertyga. Men det klarar vi.

Han stannade och kramade min hand.

- Jag älskar dig. Fortsatte han sedan och log.

- Jag älskar dig ännu mer.

- Det går inte.

Vi gick hem mot Justin, eftersom att vi visste att ingen skulle vara hemma. Med tanke på att Pattie satt hemma hos oss i vårt kök.

- Din pappa kanske har rätt? Sa Justin och log mot mig när vi gick innanför dörren.

- Om vadå? Frågade jag när vi var på väg upp till hans rum.

- Om vi nu ska gifta oss borde vi flytta ihop….