Jag låg och bara tänkte ett tag innan Justin kom ut från badrummet. Han la sig på mig och blötte ner mig med sitt blöta hår.

- Hey.. Vad gör du? Viskade han i mitt öra och kysste mig.

- Vet faktiskt inte. Sa jag och småskrattade. Ligger och tänker antar jag. Var det skönt att duscha eller?

- Ja, det var väll okej. Vad tänker du på då?

Justin gick av mig och ställde sig och tog på sig sina kläder han haft på sig hela dagen, med tanke på att han inte har några andra kläder här. Jag hade gärna lånat ut till honom, men jag har bara tjejkläder. Även fast om jag sett han barbröstad så många gånger, ryser det alltid till inom mig.

- Livet antar jag. Jag vet inte.

- Okej, men du?

- Ja?

- Får jag fråga.. hur det gick innan idag? Med Geore? Du har liksom inte nämnt det en enda gång sen du kom in och om jag ska vara ärlig, blir jag orolig att du döljer något för mig.

Jag stelnade till och tittade på honom. Jag harklade mig och log.

- Klart du får fråga, jag har bara inte tänkt på det så mycket.

Okej, där ljög jag. Jag tänker på det hela tiden.

- Det gick väll så bra det kan gå.

- Så det gick bra?

- Ja, jag antar det.

- Okej, då fattar jag inte. Varför satt du och tittade på honom när du gått in och han stod där... ute? Om du inte hade brytt dig om det, vilket jag förväntat mig att du inte skulle, så skulle du ju inte bry dig om han går eller inte? Börjar du gilla han igen eller vad? Snälla, säg det till mig nu i så fall.

- Nej, nej, nej, nej. Jag gillar verkligen inte honom, usch. Jag menar, jag brukade göra det... men det kom jag över så fort du och jag träffades. Jag lovar!

- Men vad är det då?

Justin tittade bekymrat på mig och jag beslöt mig för att berätta vad som störde mig. Det var ju ingen “big deal” eller hur? Jag gömde bara ringen utan att tänka, inget problem med det.. nej.

- Alltså, när jag och George stod och prata så... Jag tänke inte på det eller någonting, det var inte med mening, jag lovar. Sa jag panikartat och höll händerna framför mig i försvar.

- Vad tänkte du inte på?

- Jo... Någongång när jag stod och pratade med George så måste jag... Så måste jag ha gömt ringen. Jag vet inte varför, bara att jag gjorde det. Jag hade ju inte märkt det om inte George vart tvungen att nämna det. Han sa något i stil med “Om du är så stolt över att du och Justin är förlovade, varför gömmer du då ringen?”. Och det är klart att jag blir upprörd över det. Det var ju inte med mening, jag är stolt över att vi är förlovade Justin, det är jag! Utbrast jag och tittade ner i kudden för att jag inte ville se Justin’s reaktion.

Tänk om han tror att jag skäms för det, skäms över att vi är ihop? Jag började pilla på nagelbanden som jag bara gör när jag är riktigt nervös eller skäms för någonting. Då började Justin helt plötsligt att skratta. Jag tittade förvånat på honom och la huvudet på sne.

- Vad är det som är så roligt? Jag får typ panik här. Utbrast jag och kände hur tårarna brände i ögonen.

Han satte sig bredvid mig, fortfarande skrattandes, och lade handen på min svank.

- Joelle. Andades han lugnt och log.

- Ja!

- Ta det lugnt. Lugna dig.

Jag gjorde som han sa och tog djupare andetag. Justin småskrattade igen innan han log stort mot mig.

- Tack gode gud att det inte var något värre.

Jag tittade oförstående på honom.

- Vad menar du?

- Ja, jag trodde du funderade på att lämna mig för George eller någonting. Så som du tittade alltså...

- Hur kunde du tro det? Aldrig!

- Tur.

Justin pussade mig på hjässan innan han ställde sig framför min spegel för att fixa till sitt hår. För några månader sen klippte han sig korthårig, men nu ser man att det håller på att växa tillbaka. Det kanske är dags för mig att klippa mig nu när jag tänker på det? Det var faktiskt ett tag sen, och topparna börjar bli riktigt slitna.

- Vadå? Så du menar att det inte gör någonting att jag gömde ringen när jag stod och pratade med George som jag dessutom har haft en “hemlig crush” på? Betyder inte det någonting för dig? Jag har gått här och skämts bara för att jag gjorde det. Det är därför jag inte har sagt någonting förresten, inte för att jag inte tänkt på det. Sa jag ursinnigt och tittade på honom där han stod och lekte med sitt hår.

Han vände sig om och tittade förvånat på mig.

- Det är klart jag bryr mig. Men alltså det behöver inte betyda att jag tycker att det är allvarligt. Såklart jag undrar varför du gjorde det, men som du sa, du gjorde det automatiskt. Jag tror inte du gömde den bara för att du pratade med honom. Som du sa, du gillar inte honom.

- Om det inte betyder så mycket för dig så skiter vi la i det. Jag säger bara att jag har haft skuldkänslor och mått dåligt, tyd det hur du än vill.

Jag reste mig upp och gick med arga steg ur rummet. Hur kan han inte förstå hur allvarligt det här är för mig? Jag tror inte att jag gjorde så av ett sammanträffande.