Skolan har nu börjat, första dagen idag, och jag kände större och större längtan efter bröllopet, mitt eget bröllop, för varje dag som gick. Mamma hade faktiskt vant sig vid tanken att jag och Justin var förlovade och skulle gifta oss någon dag snart. När jag har haft lite fritid, har jag faktiskt hunnit smaka på lite idéer i mitt huvud. Jag har kommit fram till att jag gärna vill vara utomhus på en solig dag. Jag och Justin har också diskuterat några av idéerna och vad vi tycker, och det märks att Justin inte bryr sig så mycket om hur det blir, bara det händer. Inte som med mig då. När jag var mindre drömde jag alltid om att ha ett stort bröllop, stor vit brudklänning och allting, precis som alla gjorde när dom var små, ett prinsesslinkande bröllop. Men när det väl är dags, jag menar, det börjar luta mer åt Justins håll, bara vi gör det. Bjuda familj och närstående vänner, ett bröllop för familjen kan man säga. Ingen paparazzi, aldrig.

- Joelle. Vad gör du?

Jag vände mig om och såg mamma stå lutad mot dörrkarmen.

- Va?

- Du ska till skolan nu.

- Oj, ja. Jag vet, jag var precis på väg.

- Min fina lilla älskling. Mamma pussade mig på pannan. Ha det så bra i skolan nu, och ställ inte till med några bråk. Hejdå!
 

Jag sa hejdå till mamma innan jag skyndade mig ut till min bil. Allt har blivit så mycket enklare när jag har en egen bil.

På vägen till skolan funderade jag på om folk skulle bete sig annorlunda mot mig nu, nu när de vet att jag och Justin är ett par. Det kanske blir... ja, för mycket för vissa.

Jag parkerade på en plats, inte allt för långt bort från skolan för att slippa få gå en bit när skolan väl slutade. Jag låste bilen och började gå mot dörrarna, men när jag kommit ungefär halvvägs svor jag för mig själv.

- Fan. Jag glömde väskan i bilen.

Jag vände mig om och skyndade mig snabbt att ta ut den, jag vill ju inte komma försent till första skoldagen vill jag?

Jag satte på mig mina solglasögon som låg i väskan och gick in genom dörrarna. Det kändes som jag jag inte vart här på evigheter, inte någon månad. När jag gick till mitt skåp, bredvid receptionen, hälsade jag glatt med en nick till alla som gick förbi. Men istället för att bemötas av ett leende, mötte dom min blick och kollade snabbt bort igen. Det uppförde sig som om dom var... rädda för mig eller något?

Jag tog ut mina böcker för att gå på lektion. Det var i alla fall vad jag tänkt. När jag stängde skåpet för att låsa och gå, kom Sarah upp bakom mig.

- Heeeeeey! Jag har sååå saknat dig! Åh, skit snygg topp? Är den ny, isåfall, vart har du köpt den? Har du klippt dig också? Snyggt i alla fall!

Hon började pilla i mitt hår som var uppsatt i en enkel knut.

Jag stod helt still och sa ingenting. Vad är det som händer?

Det var kapitel 121 del 1. Om ni undrar vem Sarah är, så är det en av tjejerna som Hope börjat umgås med efter förvandlingen och bråket mellan dom. Hoppas ni tycker om det :)! Kram Cissi och Hanna.