Justins Perspektiv

Tidigare

- Jag måste gå på nu. Jag älskar dig, ringer när jag är framme. Avslutade jag och la på samtalet med Joelle.

Jag kan inte vänta tills jag kommer hem och får hålla om henne. Jag måste väckt henne, för hon lät så trött när jag pratat med henne. Och kände en stark skuldkänsla över att ha väckt henne mitt i natten, är hon ska till skolan imorgon. Hon har ju sagt att hon vill fokusera på skolan, så det borde jag fatta.

- Flyg 34, stänger om 10 minuter. Jag upprepar, flyg 34 stänger om 10 minuter. Hördes det ur högtalarna.

Jag tog min jacka och gick mot ingången av planet. Plötsligt hoppade två tjejer fram i mitt synfält. Jag log mot dom och tänkte sedan gå förbi dom, när jag tänkte på att det förmodligen ser väldigt oförskämt ut om jag bara går, så jag stannade till och vände mig om.

- Var det något ni ville eller? Jag log så stort jag kunde och gick fram till dom.

Det är alltid kul att träffa fans, men just nu hade jag bara Joelle på huvudet.

- Kan vi få din autograf och kanske ta ett kort med dig? Sa den minsta av dom och log blygt.

Det är det gulligaste jag någonsin sett. Jag tog upp henne i famnen och log.

- Självklart.

För stunden glömde jag bort allt som hade med Scooter, Selena och till och med Joelle att göra. Jag blev så tagen av att mina fans stödjer mig hur jag än gör, och att dom fått mig hit jag är. Jag vill bara försöka ge tillbaka så mycket jag kan.

Den största av tjejerna tog fram en kamera och gick en bit ifrån för att få med hela oss. När blixten for av log jag stort mot kameran och pussade sedan den lilla flickan snabbt på kinden innan jag släppte ner henne igen. Den andra tjejen kom fram till oss igen, nu denna gången med ett litet skrivblock och en liten rosa penna. Hon sträckte blygt fram sakerna mot mig och vägrade möta min blick. Jag skrattade och kramade om henne.

- Vad heter du?

Hon tittade upp mot mig och började att rodna.

- Alison, och det här är min lillasyster Amanda. Sa Alison och pekade på den lilla tjejen jag så omsorgsfullt hade kramat innan.

- Okej, Alison och Amanda.

Jag tog emot blocket och började klottra ner min autograf och en liten hälsning, fortfarande med Alison i famnen.

- Här har ni sötnosar.

Jag räckte fram blocket och log.

- Men nu måste jag tyvärr gå, ska hinna med ett plan till Atlanta.

Jag sa hejdå innan jag skyndade mig till ingången igen. Men när jag väl kom dit hade dom stängt igen och ingen stod kvar där.

- Fan. Svor jag för mig själv och tog upp min mobil.

Precis när jag tänkte ringa Joelle hörde jag hur någon ropade mitt namn. Jag vände mig om och såg Scooter springa fram mot mig. När han kom till mig var han andfådd och andades ansträngt.

- Justin.... bra, du har inte gått på än.. Du får inte åka tillbaka riktigt än, jag behöver verkligen att du ska åka upp till Selena och Mandy för att bestämma det här. Du behöver vara med henne på måndag.

- Nej! And for the record, jag missade flyget, jag valde inte att inte gå på. Jag behöver inte vara med henne på måndag, säg en bra anledning.

- Hon och Mandy hotar att stämma oss om vi inte gör det.

- Vadå stämma? Hon har ingenting emot oss, och vad har vi gjort?

- Jo, tyvärr... Tydligen har jag skrivit på ett kontrakt, där det står att du måste hänga med eller någonting. Jag vet! Det låter extremt konstigt. Varför skulle jag skriva under ett sånt kontrakt. Och om jag ska vara ärlig så vet jag inte, jag gjorde det la för en lång tid sen, när jag och Mandy började att planera det. Men som mitt försvar, du och Selena var fortfarande ihop då.

- Det var ju jätte länge sen! Kan vi inte upphäva det eller någonting då?

- Jag vet, men det var då vi började att planera. Tydligen så är Selenas klänning skräddarsydd just för denna dagen eller något, jag vet inte. Och nej, tyvärr, jag har redan försökt, tro mig. Jag kontaktade din advokat så fort du protesterade att du inte ville, och om du inte visste det, så lyssnar jag visst på dig. Jag bryr mig om dig, för du är mer än bara en klient. Du är min bästa vän och har alltid varit, okej?

- Jag har redan ringt Joelle och sagt att jag är på väg hem. Vad ska jag säga till henne?

- Jag kan ringa henne, det är lugnt. Det är det minsta jag kan göra för dig efter det här.

- Okej, när vill du att jag ska åka upp då?

- Nu faktiskt. Det är redan ett plan bokat för när vi skulle åkt upp, och jag ville inte avboka det ifall att. Och Selena bor ju också i Atlanta, så du kan åka till Joelle efter mötet.

- Nu? Ska jag åka nu? Sa jag och lät lite oförskämd.

- Ja, och... du får åka själv. Jag, din mamma och alla i ditt crew måste stanna här. Det är ett stort möte imorgon som vi måste närvara på.

- Jaha, kan du visa vart jag ska gå på då? Och lova att du ringer Joelle då, och säger att jag blir sen?

- Ja, jag lovar!

Han tog mig i hand och vi gjorde en “kill” hälsning innan vi gick iväg mot mitt plan jag skulle ta istället.

När jag väl satt mig på planet och sagt hejdå till Scooter satte jag mig bekvämt i det lilla planet jag skulle flyga i. För en stund sedan hade jag fått ett glas med vatten och en varm macka att äta medans vi flög. Jag tog upp mobilen och stirrade på min bakgrund. Det var jag och Joelle på stranden förra sommaren, och Joelle log det vackraste leende jag någonsin fått se. Jag bestämde mig för att skicka iväg ett litet sms ändå, som en säkerhetsåtgärd.

“Hej älskling, ändrade planer. Scooter kommer att ringa och berätta allt för dig, om han inte redan gjort det. Jag ville bara säga att även om jag behöver göra det här nu, så längtar jag jätte mycket tills vi träffas igen, jag kan inte vänta. Jag älskar dig med hela mitt hjärta, även om det stannar varje gång du ser på mig, varje gång jag möter dina ögon. Jag vill bara ha dig, alla dina brister, misstag, leenden, skratt, skämt och din sarkasm. Allting. Jag vill bara ha dig.”

Jag klickade på skicka och suckade lättat när överföringen var klar. Jag lutade mig lättat tillbaka och tänkte att det var lika bra att sova resten av vägen.

______________________________________________________________________________

Det var kapitel 127! Hoppas ni gillar’t :) Det fick bli ett långt kapitel till er. Snart är den här novellen slut, och då hade jag och Hanna tänkt att börja på någon ny. Har inte kommit på en idé riktigt än, men det kommer väll :) Kram, Cissi och Hanna.