Chapter 12- She Thinks It’s A Mistake
Previous
Jag skulle precis ge upp och slänga tillbaka alla papper igen, när jag såg en vit lapp som stack ut i mängden eftersom att den var mycket renare än dom andra, otroligt nog. Jag tog upp den och höll den i handen ett tag. Vad är det här för lapp? Jag kommer inte ihåg att jag lagt in en sån här lapp?
Med den tanken i åtanke, vek jag upp den och studerade innehållet. När jag förstod vad det var, hade min mun sedan länge sjunkit i längden, och jag bara stirrade. Hur fick jag den här lappen? Det måste blivit något fel någonstans.
När vi hade kommit hem från inspelningen lade jag mig trött med en duns i soffan.
- Trött gubben? Frågade mamma och satte sig vid mina fötter.
- Ja, verkligen. Sa jag och gäspade stort.
- Så, nu vet du hur det var att spela in en “riktig” film, hur var det tycker du?
- Eftersom att jag är utmattad så beror det på att jag har jobbat hårt mamma. Och jag hade inte jobbat hårt om jag inte tyckt det var kul. Sa jag och skrattade med ett trött leende på gång.
- Det borde jag förstått. Men jag borde inte uppehålla dig mer, Scooter behöver bara ta ett snack med dig, och sen får du gå och lägga dig. Det är en stor dag i morgon också, så se till att få lite sömn. Sa mamma och reste sig upp ur soffan.
Hon strök mig över pannan innan hon släntrade ur rummet, jag verkar inte vara den enda som är trött.
Jag tog tillfället i akt och reste på mig med en lång suck och gick ut till köket där Scooter satt med en kaffekopp i handen. Jag är verkligen inte den enda som är trött här. Tänkte jag och bekräftade mina baktankar.
- Jag ska försöka att inte hålla dig vaken så länge till, du har en stor dag i morgon. Och för att vara ärlig så behöver jag också sova. Sa Scooter och tog en klunk ur kaffekoppen.
- Okej, det är bara att börja. Sa jag och satte mig leende.
- Hur tycker du att dagen har varit? Som du kanske märkte så pratade jag med James innan, Melodys manager, och han sa att Melody tyckte det var jätte roligt.
- Jo, jag tycker det har varit bra, riktigt bra faktiskt. Det är inte varje dag man får göra något sånt här om du förstår vad jag menar. Och vad kul att hon gillade det.
- Bra att hon inte är ensam om att tycka det då. Det är ju trots allt viktigt att tycka att det är kul, annars är det bara en pina. Men nu ska jag inte uppehålla dig längre med onödig information. Imorgon kommer du att träffa Amanda, hon som ska spela rollen som Vanessa om du kommer ihåg.
- Jadå, hur kan man missa? Frågade jag och log.
- Eller hur.
Scooter himlade med ögonen.
- Jag vill bara varna dig för Amandas mamma. Hon är...vad ska jag säga.. väldigt bossig och inte speciellt snäll, så gör snälla allt i din makt för att inte reta upp henne. Vi vill ha henne på våran sida.
- Okej, tack för att du i alla fall sa till mig.
- Det är bara bra att jag säger det, så att du slipper få reda på det på det hårda viset. Det jag dock vill komma fram till är att du kanske ska försöka smöra lite för henne om du förstår. Hon vill bli fotad av paparazzi och skvallrar till alla olika källor om man är på hennes dåliga sida eller om du gör något som hon eller Amanda inte gillar.
- Okej, bra att veta. Men får jag gå och lägga mig nu?
- Oj, självklart. Jag ska inte uppehålla dig mer. Sov gott och så ses vi på inspelningen vid samma tid imorgon. Halv åtta prick, inte en minut sen! Godnatt Justin.
- Okej, om du säger så. Godnatt mannen. Sa jag och gick upp till mitt rum för att snabbt göra i ordning mig så att jag kunde slänga mig i sängen så fort som möjligt.
- Justin? Mamma knackade på dörren.
- Ja? Frågade jag och gick för att öppna.
- Jag ville bara säga godnatt, sov så gott min lilla stjärna.
- Godnatt mamma.
Jag kramade om henne och pussade henne på pannan. När hon gått, stängde jag dörren och gick för att någon sekund senare slänga mig raklång i sängen. Jag borrade ner huvudet i kudden och tog djupa andetag. Det kändes som om jag skulle somna när som helst när min mobil bestämmde sig för att ringa.
Jag stönade och tryckte på svara utan att se vem det var, det är säkert Alfredo som ringer mig för att jag ska få så lite sömn som möjligt.
- Yo Alfredo, måste du verkligen ringa mitt i natten? Frågade jag och la mig ner igen.
Ögonen höll på att falla ihop nästan direkt.
- Hallå? Justin? Hörde jag en ljus röst säga.
Det lät inte ens likt Alfredo. Jag slog upp ögonen och koncentrerade mig på samtalet.
- Ja, det är jag. Vem är det jag pratar med? Frågade jag misstänksamt och la huvudet på sned.
- Det är Melody.
- Åh hej Melody! Jag trodde det var Alfredo som ringde mitt i natten för att vara allmänt stört.
- Nej, det är bara jag.
- Det är nästan bättre. Ett samtal med honom hade tagit hela natten, eftersom att vi har en “deal” om att vi ska försöka få varandra att stanna uppe hur länge som helst, jag vet, löjligt.
- Nejdå. Sa hon och jag kunde höra hinten av ett leende.
- Nåväl, vad det någonting du ville? Frågade jag och log stort.
- Ja, faktiskt. Jag ringer inte bara för att jävlas med dig.
Hon skrattade.
- Men du vill säkert sova. Tidigare idag när du gav mig papprena i husbilen, du vet de jag glömde? Du kommer säkert inte ihåg, men..
- Jo, jag kommer ihåg. Avbröt jag och log åt minnet som kom tillbaka.
- Åh, du gör det! Jag tror att jag fick med ditt nummer av misstag då nämligen, jag vet att det kanske låter konstigt, men jag vet verkligen inte hur det hamnade det där och jag vill inte att du ska tro att jag är värsta “stalkern”.
Gulligt att hon trodde att hon fick mitt nummer av misstag. Men det är ju ändå bra att hon ringde om det. Däremot kan jag inte fatta hur hon inte ens tar beslutet att jag gav henne mitt nummer?
Jag skulle precis ge upp och slänga tillbaka alla papper igen, när jag såg en vit lapp som stack ut i mängden eftersom att den var mycket renare än dom andra, otroligt nog. Jag tog upp den och höll den i handen ett tag. Vad är det här för lapp? Jag kommer inte ihåg att jag lagt in en sån här lapp?
Med den tanken i åtanke, vek jag upp den och studerade innehållet. När jag förstod vad det var, hade min mun sedan länge sjunkit i längden, och jag bara stirrade. Hur fick jag den här lappen? Det måste blivit något fel någonstans.
När vi hade kommit hem från inspelningen lade jag mig trött med en duns i soffan.
- Trött gubben? Frågade mamma och satte sig vid mina fötter.
- Ja, verkligen. Sa jag och gäspade stort.
- Så, nu vet du hur det var att spela in en “riktig” film, hur var det tycker du?
- Eftersom att jag är utmattad så beror det på att jag har jobbat hårt mamma. Och jag hade inte jobbat hårt om jag inte tyckt det var kul. Sa jag och skrattade med ett trött leende på gång.
- Det borde jag förstått. Men jag borde inte uppehålla dig mer, Scooter behöver bara ta ett snack med dig, och sen får du gå och lägga dig. Det är en stor dag i morgon också, så se till att få lite sömn. Sa mamma och reste sig upp ur soffan.
Hon strök mig över pannan innan hon släntrade ur rummet, jag verkar inte vara den enda som är trött.
Jag tog tillfället i akt och reste på mig med en lång suck och gick ut till köket där Scooter satt med en kaffekopp i handen. Jag är verkligen inte den enda som är trött här. Tänkte jag och bekräftade mina baktankar.
- Jag ska försöka att inte hålla dig vaken så länge till, du har en stor dag i morgon. Och för att vara ärlig så behöver jag också sova. Sa Scooter och tog en klunk ur kaffekoppen.
- Okej, det är bara att börja. Sa jag och satte mig leende.
- Hur tycker du att dagen har varit? Som du kanske märkte så pratade jag med James innan, Melodys manager, och han sa att Melody tyckte det var jätte roligt.
- Jo, jag tycker det har varit bra, riktigt bra faktiskt. Det är inte varje dag man får göra något sånt här om du förstår vad jag menar. Och vad kul att hon gillade det.
- Bra att hon inte är ensam om att tycka det då. Det är ju trots allt viktigt att tycka att det är kul, annars är det bara en pina. Men nu ska jag inte uppehålla dig längre med onödig information. Imorgon kommer du att träffa Amanda, hon som ska spela rollen som Vanessa om du kommer ihåg.
- Jadå, hur kan man missa? Frågade jag och log.
- Eller hur.
Scooter himlade med ögonen.
- Jag vill bara varna dig för Amandas mamma. Hon är...vad ska jag säga.. väldigt bossig och inte speciellt snäll, så gör snälla allt i din makt för att inte reta upp henne. Vi vill ha henne på våran sida.
- Okej, tack för att du i alla fall sa till mig.
- Det är bara bra att jag säger det, så att du slipper få reda på det på det hårda viset. Det jag dock vill komma fram till är att du kanske ska försöka smöra lite för henne om du förstår. Hon vill bli fotad av paparazzi och skvallrar till alla olika källor om man är på hennes dåliga sida eller om du gör något som hon eller Amanda inte gillar.
- Okej, bra att veta. Men får jag gå och lägga mig nu?
- Oj, självklart. Jag ska inte uppehålla dig mer. Sov gott och så ses vi på inspelningen vid samma tid imorgon. Halv åtta prick, inte en minut sen! Godnatt Justin.
- Okej, om du säger så. Godnatt mannen. Sa jag och gick upp till mitt rum för att snabbt göra i ordning mig så att jag kunde slänga mig i sängen så fort som möjligt.
- Justin? Mamma knackade på dörren.
- Ja? Frågade jag och gick för att öppna.
- Jag ville bara säga godnatt, sov så gott min lilla stjärna.
- Godnatt mamma.
Jag kramade om henne och pussade henne på pannan. När hon gått, stängde jag dörren och gick för att någon sekund senare slänga mig raklång i sängen. Jag borrade ner huvudet i kudden och tog djupa andetag. Det kändes som om jag skulle somna när som helst när min mobil bestämmde sig för att ringa.
Jag stönade och tryckte på svara utan att se vem det var, det är säkert Alfredo som ringer mig för att jag ska få så lite sömn som möjligt.
- Yo Alfredo, måste du verkligen ringa mitt i natten? Frågade jag och la mig ner igen.
Ögonen höll på att falla ihop nästan direkt.
- Hallå? Justin? Hörde jag en ljus röst säga.
Det lät inte ens likt Alfredo. Jag slog upp ögonen och koncentrerade mig på samtalet.
- Ja, det är jag. Vem är det jag pratar med? Frågade jag misstänksamt och la huvudet på sned.
- Det är Melody.
- Åh hej Melody! Jag trodde det var Alfredo som ringde mitt i natten för att vara allmänt stört.
- Nej, det är bara jag.
- Det är nästan bättre. Ett samtal med honom hade tagit hela natten, eftersom att vi har en “deal” om att vi ska försöka få varandra att stanna uppe hur länge som helst, jag vet, löjligt.
- Nejdå. Sa hon och jag kunde höra hinten av ett leende.
- Nåväl, vad det någonting du ville? Frågade jag och log stort.
- Ja, faktiskt. Jag ringer inte bara för att jävlas med dig.
Hon skrattade.
- Men du vill säkert sova. Tidigare idag när du gav mig papprena i husbilen, du vet de jag glömde? Du kommer säkert inte ihåg, men..
- Jo, jag kommer ihåg. Avbröt jag och log åt minnet som kom tillbaka.
- Åh, du gör det! Jag tror att jag fick med ditt nummer av misstag då nämligen, jag vet att det kanske låter konstigt, men jag vet verkligen inte hur det hamnade det där och jag vill inte att du ska tro att jag är värsta “stalkern”.
Gulligt att hon trodde att hon fick mitt nummer av misstag. Men det är ju ändå bra att hon ringde om det. Däremot kan jag inte fatta hur hon inte ens tar beslutet att jag gav henne mitt nummer?
Kommentarer
Postat av: Hanna
Super bra :D
Postat av: Becka
Grymt bra!
Postat av: Ewweh
När kommer nästa ut? Du är grymt bra!!
Trackback
