Chapter 13 - Can’t Sleep, Because Of You - Part 2
Jag drog täcket över huvudet och tryckte ner huvudet i kudden. Varför kan jag inte sova? Jag är trött, men allt jag tänkte på var Melody. Jag börjar verkligen gilla henne.
*
Alarmet ringde klockan halv sju. Jag muttrade och var nära att slänga väckarklockan i väggen. Jag hade inte sovit någonting inatt, och det var precis det Scooter sa att jag var tvungen att göra för att jag skulle orka, och jag vet ju själv hur viktigt det är med sömnen. Det kanske inte är den bästa tiden att jag ska tänka på en tjej nu, jag har precis börjat jobba. jag och Melody är bara vänner, jag måste fokusera på att göra så bra jag kan, så att allt lönar sig. Jag nickade åt mitt inre beslut och kastade täcktet i en hög bredvid mig innan jag gick upp och drog på mig ett par byxor. När jag dragit en hand genom håret, gick jag ner till köket där jag gjorde i ordning en liten frukost. Jag kom och tänka på vad Scooter sagt, att om det går bra idag, riktigt bra, så kan jag få ledigt imorgon. Vilket betyder att jag måste jobba för att få det jag vill ha. Inget mer tänkade för mig idag. Tänkte jag beslutsamt och tog ett bett på min smörgås.
- Justin, klockan är sju nu. Började inte du 10 över? Sa mamma och väckte mig ur mitt tänkande.
- Ojdå.
Jag hade visst suttit där i en halvtimma redan.
- Ja, ojdå. Muttrade hon och gick för att göra i ordning en kopp av sitt kaffe hon tycker så mycket om.
Jag avslutade frukosten och joggade upp till mitt rum. Jag tog ut en t-shirt och drog den över huvudet och satte på mig en keps för att gömma min dåliga frisyr idag.
Påväg till inspelningen satt jag och drack kaffe som mamma varit så snäll och hällt upp till mig i en termos. Det är bra att man har en mamma som förstår vad man behöver utan att man behöver säga någonting. När min mobil ringde, tog jag upp den och svarade med en ton.
- Justin här.
- Var är du? Jag kvart över, exakt. Hörde jag Scooter säga i andra änden.
- Det är mycket trafik, men jag är där om fem minuter, max.
- Det får vi hoppas, för både din och min skull. Amanda och hennes mamma är inte glada.
- Jaja, jag skyndar mig. Sa jag och viftade bort kommentaren med Amanda.
- Vi syns snart.
*
När jag äntligen kom fram möttes jag av en arg Scooter direkt när jag körde in på parkeringen.
- Det var mycket trafik, jag lovar. Sa jag och försökte att låta övertygande.
- Vad som är gjort är gjort. Det jag tycker att du ska göra ät att lägga in ett gott ord hos Amanda, då kanske vi slipper deras tjat om hur du “förstör” för inspelningen.
- Okej? Det beror på vad du menar med att lägga in ett gott ord. Sa jag och la armarna i kors.
- Jag vet inte, vad du än hittar på. Fina kommentarer, gör det hon ber dig om osv.
- Varför ska jag... Började jag, men Scooter höll upp en hand för att avbryta mig.
- Inga men Justin. Du kan bara skylla dig själv, det är du som är sen. Och på tal om sen. Sa han och tittade på klockan.
Jag skakade på huvudet åt hans kommentarer, men orkade inte bry mig mer om det. Nu måste jag koncentrera mig på att jobba, jobba, jobba.
*
När det äntligen blev paus, efter flera timmar på samma scen, tog jag tillfället i akt och sprang bort till bussen för att hämta andan från allting. Det här med skådespeleri var jobbigare än jag trott. Jag tryckte upp dörren och gick genast fram till frysen och tog fram en vattenflaska för att kyla ner mig lite, det är ju trots allt 26 grader ute. Jag tog klunk efter klunk och njöt mer och mer efter varje klunk som nådde min mage. Innan jag visste ordet av det, hade jag klunkat hela flaskan, och nu knäcktes plasten i min hand så fort jag tryckte för att få mer.
- Du verkar törstig?
Jag ryckte till och satte nästan i halsen när jag såg att Amanda stod och lutade sig vid bänken och kollade på mig med ett leende.
- Ja, det är skit varmt ute, ska inte du ha en du med? Frågade jag och nickade mot kylskåpet där hon stod.
- Jag kan ta resten av din. Sa hon och log mot min flaska jag fortfarande hade i handen.
- Tyvärr, är inget kvar. Sa jag och slängde den skrattades i papperskorgen.
- Då tar jag väll en egen då. Sa hon och tog ut en innan hon gick och satte sig bredvid mig i soffan.
Jag började att resa mig upp, men hon drog ner mig igen.
- Kan du inte hålla mig sällskap, snälla? Frågade hon och såg oskyldig ut.
Mer oskyldig än vad hon snart kommer att vara.
Hon makade sig närmare och la sin hand på mitt knä.
- Justin, Amanda...
Jag ryckte till, åt både dörren som hastigt öppnats och Amandas hand som låg tungt på mitt knä. Jag stirrade förvånat på hennes hand medans Scooter pratade.
- Åh, jag ska lämna er ifred. Jag kom bara för att säga att ni gärna får ta en liten paus innan vi börjar igen. Det är bara att komma bort till huset sen, när ni är klara. Så kör vi igång med en annan scen den här gången.
- Det är lugnt, jag skulle precis gå och leta upp dig för att säga att jag är klar.
- Okej, Amanda, är du klar? Sa Scooter och log mot henne.
- Inte riktigt, men Justin, kan inte du stanna här och hålla mig sällskap? Jag blir ensam annars. Sa hon och tittade sårat bort.
Jag granskade hennes ansikte efter ledtrådar, men hennes ansikte var bara sorgset. Antingen är hon en riktig bra skådespelare eller så är det på riktigt. Jag vände huvudet mot Scooter som nickade uppmuntrande och jag kom och tänka på vårt samtal vi hade i morse. Vad förväntar han sig att jag ska göra?
- Jag kan stanna ett tag, i alla fall tills du är klar. Sa jag och log.
- Verkligen?
- Jadå.
- Du är en sån gentleman. Sa hon och log inbjudande mot mig.
Bra :)
Awesome!
riktigt bra!
när kommer nästa upp? :D
Btw- GRYMT BRA! :D
