Chapter 4 - Am I In Trouble?
Jag var så koncentrerad på Melodys akt att jag inte hörde när mobilen ringde. Det var först efter, när Melody gått av scenen och en brunhårig tjej kommit in istället som jag vände mig bort och fiskade upp mobilen ur fickan. Det missade samtalet jag fått var från mamma. Shit, det hade jag glömt av, hon förväntade ju sig att jag skulle komma hem i tid till att hon skulle bort eller nått. Med oro i åtanke, ringde jag upp henne igen.
- Är det du Justin? Hörde jag hon säga så fort samtalet var i gång.
- Ja, vem annars skulle ringa från min mobil? Frågade jag och kunde inte låta bli att le.
- Jag bara kollar. Varför svarar du inte när jag ringer? Vart är du?
- Mamma, det är ingen fara, jag är på väg hem nu. Sa jag och tog min jacka som jag hängt på en utav stolarna.
- Bäst för dig det unga man. Vi syns hemma sen då, för jag räknar med att du kommer hem nu Justin, jag litar på dig. Jag älskar dig. Hejdå!
- Älskar dig också.
Jag lade ner mobilen i byxfickan igen och suckade. Varför ska mammor alltid vara så oroliga. Jag skakade på huvudet för mig själv och insåg snabbt att det jag måste göra nu kommer bli det svåraste hittills, att komma ut härifrån obemärkt. Jag såg till att släcka innan jag stängde dörren och smög ut. Juryn satt fortfarande kvar vid sitt bord, men om jag har tur kan jag smita ut utan att de hinner se mig. Jag gick så ljudlöst jag kunde nerför trappan, och liksom hukade mig längre och längre ner ju närmare jag kom scenen. När jag kom till dörren jag tidigare gått in genom, svängde jag tyst ut genom den och såg till så att dörren stängdes så ljudlöst som det är möjligt. Jag joggade längs korridoren, så nära väggen som möjligt. Jag tar ett djupt andetag av den friska luften när jag kom ut genom entrén. Så fort jag gått ut och hunnit ställa mig vid räcket, började mobilen ringa igen. Men den här gången är det Scooter.
- Det är Justin. Svarade jag och drog kepsen närmare ansiktet.
- Hej Justin! Var är du? Din mamma ringde mig innan och sa att du inte svarade på din mobil. Är du okej?
- Varför måste alla ställa så många frågor? Men, ja, jag vet. Jag tog bara en omväg, är på väg hem nu. Svarade jag och försökte verka trovärdig på rösten.
- Vi vill bara din bästa. Vill du att jag ska plocka upp dig? Eller så är det ju bara att be Kenny köra dig eller något?
- Nej, det går bra. Det är skönt med luft. Sa jag snabbt och suckade över att jag är tvungen att ljuga igen.
- Ring om det är något bara. Ses imorgon.
- Ja det gör vi.
Jag la på och muttrade tyst för mig själv. Jag borde sluta ljuga. När jag vänder mig om för att gå nerför trappan krockar jag i någon.
- Shit, se dig för. Mumlar en blond tjej och kollar ner på alla papper som nu ligger utspridda över hela trappavsatsen.
- Oj! Förlåt. Sa jag snabbt och gick ner på huk för att hjälpa till att samla in alla papper igen, innan vinden tog dom.
- Tack! Muttrade hon irriterat och mötte min blick.
Det var ju den tjejen där inne på provspelningen för Vanessa. Vad var det nu hon hette?
- Ingen orsak, det var mitt fel. Sa jag vänligt och försökte komma ihåg hennes namn.
- Det var det verkligen. Muttrade hon och gick iväg utan att ge mig en enda blick till.
*
- Justin! Var har du varit? Sa nästan skrek mamma till mig när jag öppnade dörren.- Ute bara. Svarade jag och sparkade av mig skorna och lade jackan på en stol.
- Vadå ute? Du skulle väll vara i studion?
- Om du vet vart jag var, varför frågar du då?
- Jag vill vara säker.
Jag skakade trött på huvudet och gick mot trappan.
- Du kan väll åtminstone hänga upp jackan? Frågade mamma och lade armarna i kors.
Jag suckade men gjorde som hon sa innan jag gick upp mot mitt rum och loggade in på twitter. Jag följde, och retweetade några av mina fans innan jag loggade ut, dom förtjänar egentligen mer. Men det är inte mycket jag kan göra från mitt rum klockan halv elva på kvällen. Halv elva! Jag borde nog sova, det har varit en lång dag och jag ska upp tidigt imorgon.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 4 :) Förlåt för att det tog så lång tid för att komma ut, men som Hanna sa så hade vi olika tankar om det, men här är det i alla fall :) Hoppas ni tycker det är bra och kommentera gärna :) Kram Cissi och Hanna
Kommentarer
Postat av: Becka
Bra :)
Postat av: Hanna
Jätte bra :) <3
Trackback
